Under flera år av missväxt, befolkningsökning och svenska kyrkans dominans tog över 800 000 svenskar beslutet att emigrera hit till USA i slutet av 1800-talet fram till 1920.
Japp du läste rätt. Nästan en miljon sålde det få ägodelar det hade för att köpa en biljett över hit. Satte sig på en båt för att få det lite bättre. Flyttade till ett land där man inte kunde språket, inte hade sin familj, inte visste så mycket om hur man skulle klara sig.
Många blev bönder röjde och odlade den obebodda prärien. Vissa tog jobb som hembiträden hos välbärgade familjer. Allt för att klara livhanken och söka lyckan i detta land. Hemma hade man ingen framtid utan svalt.
Man tror att cirka en femtedel återvände till Sverige.
Så lätt det är att glömma att för lite mer än 100 år sedan var det vi som reste. Reste från familj, vänner, traditioner. Allt man visste.
Då fanns inte telefoner, skype, facebook, instagram eller mail.
Nu är jag en i skaran av "emigrants". En invandrare helt enkelt. Jag, som dom, ville ha ett bättre liv för min familj. Men för oss är det så annorlunda. Vi kan språket, C har jobb och jag skypar med mamma Sivan flera gånger i veckan för att jag saknar henne.
När jag möter en annan europé här borta börjar man att prata lite extra. Turk, Tysk eller Finne spelar ingen roll för då är man "nästan" hemma.
Senast mötte jag en turk och när han fick reda på att jag var svensk tyckte han att det var större skam att Sverige inte kom VM än att Turkiet inte gjorde det.
(skulle chefen S läsa detta skulle han säga - jag hoppas inte att DU pratade fotboll Sissi)
Mina svärföräldrar kommer från andra länder än Sverige. En av dem flydde pga diktatur och tyranneri och den andre flyttade med kärleken till sin familj. Dom har försörjt sig och betalat skatt precis som mina föräldrar.
Dom fick en son, som har dom sundaste värderingar och en otrolig empati för andra människor. En son som talar som talar fem språk flytande, har en högskoleutbildning och ett bra jobb. En son som är en fantastik pappa till vår dotter.
Efter som hans namn klingar grekiskt och hans hår är svart är det många som frågar vad han kommer ifrån.
Älskar när han svarar - Göteborg.
Min svärfar sa en gång att han var trött på att efter över 40 år i Sverige bli kallad invandrare.
-Sissi, jag skulle hellre säga att jag är färdigvandrad.
Så sitter du på din kammare hemma i Svedala och säger - Jag är inte rasist MEN...
Stryk mig då från dina bekanta på Facebook och sluta och läs denna bloggen.
För jag som skriver den är en invandrare.
Eller som vi säger på fotbollsspråk - Ge rasismen rött kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar