 |
| Lindstrom, Minnesota |
Nu var det dags att åka upp till vad dom kallar svenskbygden i Minnesota. En timma norr om Minneapolis ligger en liten, liten by som heter Lindstrom. Det var här som Willhelm Moberg traskade runt för att intervjua folk och hämta inspiration till sina böcker.
 |
| Karl-Oskar och Kristina |
Här finns det en staty av Karl-Oskar och Kristina, lite skyltar på svenska och ett Swedish bakery. Annars var det inte så mycket mer för att vara helt ärlig. Det ligger helt fantastiskt med en massa sjöar runt om så man kan förstå att dom som kom hit kände sig som hemma.
 |
| Fantastiskt vackert |
Vi hade hört talas om "nya Duvemåla " ett hus från 1850-talet som Moberg hade som grund för Karl-Oskar och Kristinas hem. Informationen vi hittade var att det endast var öppet på söndagar men vi bestämde oss för att svänga förbi och ta en titt. Döm av vår förvåning när det står ett äldre par på trappan. Det visade sig vara herr och fru Mortensson som tillhörde det historiska sällskap som tar hand om huset. Dom hade precis haft en visning men öppnade upp igen och välkomnade oss in. Herr Mortensson talade en svenska som inte hörts i vårt land på 100 år och berättade gladeligen att hans föräldrar kom från Kivik.
Dom var också mycket stolta över att Kungen och Silvia besökt huset liksom hela ensemblen av musikalen Dufemåla.
Jag frågade hur det kom sig att man bosatte sig här uppe? Svaret jag fick var att många kom till svenskbygden runt Molin, Illinois. Runt där och Chicago kostade marken över 4 dollar per tunnland. Någon läste att uppe i Minnesota som var ett territorium kostade marken bara 1dollar och 15 cent.
 |
| Här berättades livshistorier |
 |
| Nya Duvemåla |
Tänk er att man efter en 51 dagars resa med båt från Göteborg kom till New York eller Boston. Sedan fick man kanske åka tåg om man hade tur till The Great Lakes. Båt över sjöarna och sedan antingen gå eller åka häst och vagn. Dom visste att dom nog aldrig skulle komma hem igen och kunde inte språket. Klart att man ville hänga med andra svenskar som var i samma situation och önskade ett bättre liv än fattigdomen hemma i Sverige.
Tåls att tänka på när vår hemlängtan slår till och när vi undrar varför nysvenskar vill bosätta sig i samma område och inte acklimatisera sig till vår kultur..
Att träffa dessa människor var fantastiskt roligt och får helt klart fem astrakanäpplen av fem möjliga.
En extra stjärna i kanten får det också för att ett är otroligt vackert där uppe och människorna pratar sin engelska med svensk accent.
 |
| Här har vi dom. Herr och Fru Mortensson |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar