Det blir liksom svårt att försöka skriva något vettigt efter det förra inlägget så här kommer lite funderingar från mig när jag inte ser "rött"
Blir man mer svensk när man är borta?
Svaret är solklart JA! Man dras till det igenkännande, till traditioner, mat och andra svenskar.
IKEA bygger sitt första varuhus i Kansas. Jag tror att det skall öppna efter sommaren. Kan villigt erkänna att jag aldrig varit så exalterad över IKEA i hela mitt liv. Ser mig själv åka dit och äta köttbullar. Brukar inte tycka att dom är så supergoda, men nu kommer jag nog älska dom. Varför? Jo för att det kommer att påminna mig om hemma.
Jag träffade en tjej som bor här sedan ett halvår. Hennes mamma är från Tyskland och hennes pappa är Svensk. Vi kan säga att hon är som våra prinsessor och hon heter självklart Madeleine.
Madde och träffades genom en gemensam bekant just för att vi båda två kommer från Sverige. Även om vi aldrig träffats förr, pratade vi på som om det inte fanns någon morgondag.
Vi pratade om kaffe, leverpastej och körkort. IKEA, löpning och fika. Allt som vi saknade hemma och som var annorlunda här.
Det var så härligt att få prata svenska med en annan vuxen ( förutom C). En människa som förstod precis vad jag menade.
Så är det konstigt att nyanlända som kommer till Sverige vill bo och umgås med andra som är i deras situation och förstår deras problem? Självklart inte. Jag gör precis likadant.
Här är man stolt över att ha svenskt påbrå. Det finns familjer här som äter både sill och lutfisk. Det var kanske deras mormor mor som kom hit. Traditioner lever vidare fast med en 2000 tals-twist.
Jag träffade en man som när han fick reda på att jag var Svensk berättade att hans fru var Svenska. Jag frågade självklart vart hon kom ifrån?
-Chicago, svarade han
Vad han menade var ju självklart att hennes förfäder kom från Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar