Roadtrip - del 2

Familjen startade Svensk-Amerikanska Posten. En tidning på svenska som gavs ut i Minneapolis

Efter Des Moines var det dags att sätta sig fyra timmar i bilen för att köra till Minnesota och Minneapolis. Har varit rätt nyfiken på denna delstat, då många säger att den skall påminna om Sverige.

När vi börjar närma oss bestämmer vi snabbt att ta en sväng förbi Ikea som ligger på vägen. Kan erkänna att jag var lite euforisk när vi kom till restaurangen och hittade kräftor. Dom slank ner snabbare än blixten och så fort vi ätit upp kollade vi in vad dom hade för "svenska delikatesser". Jag har nog aldrig varit på ett Ikea utomlands men hela familjen Madius jublade när vi såg att man kunde köpa prinskorv, cider, singoalla kex, sill, lax och kaviar. Nu blev det inte så mycket handlat då vi är på roadtrip men jag lovar det var en fröjd för ögat.

Väl utvilade dag två åkte vi till Svensk-amerikanska institutet. I en borg-liknande villa med den tillhörande restaurangen Fika kunde vi se utställningar och äta lunch. Villan hade tillhört en svensk emigrantfamilj i tryckeribranschen som senare hade donerat hela huset till institutet för att bevara det svenska arvet.

Självklart hittade vi lite Sagaform i butiken

Gigantisk kåk

Costi som Strindberg

Annorlunda Strindberg

Phoebe som en yngre Strindberg

Selma hittade vi i trädgården

Vi träffade två svenskar från den kungliga huvdstaden och när dom frågade oss var vi kom ifrån visade sig att kvinnan ofta var i Viared och företaget ENS. Det visade sig snabbt att vi då hade Matthias Björlevik som gemensam nämnare och världen kändes genast mindre för en stund.

Här började vår dotter prata med en man och en äldre kvinna. Kvinnan som hette Elin var andra generationens invandrare och mannen var hennes son. Båda pratade svenska även om sonen Greg var lite bättre eftersom han bott i Stockholm ett par år.
Elin berättade att hon som liten bara ville vara som alla andra och därför aldrig pratade svenska när hennes kompisar var i närheten, något hon ångrade senare för då skulle nog hennes svenska vara bättre. Hon var en fantastisk dam och det var så roligt att få höra hennes livshistoria.


När vi väl fått vår dagliga dos av svenskhet drog vi ner på en stor konstfestival. Ute på gatorna stod konstnärer och sålde sina alster. Allt från träsniderier, foton, smycken till drejade trädgårdsskulpturer. Vad som är konst ligger ju alltid i betraktarens öga och jag måste säga att i vissa fall är jag mer än tveksam. Men det var ett roligt event och hur stort som helst.
Vad vi gillade mest i denna storstad är att folk cyklar. Vi såg nog fler folk på cykel under en dag än vi har gjort under hela vår tid i Kansas.

Svensk-amerikanska institutet var trevligt och får fyra Strindberg av fem möjliga.

Friday cozy-time

Denna bild har inget med innehållet att göra. Tycker mest att det är den bästa bilden jag tagit.

Vi var bjudna på middag härom dagen hos några vänner. Mannen i familjen har svenska rötter då hans Mormor emigrerade hit på 20-talet. Hans Mormor talade svenska med honom när han var lite men han mindes inte så mycket.
Han hade många frågor om Sverige och det svenska språket som vi försökte svara så gott vi kunde.
Ordet "lagom" var en av frågorna, och den är inte så lätt att förklara men är ju verkligen ett ord som vi använder ofta. "Lagom varmt" inte för kallt och inte för varmt. "Lagom mätt" inte hungrig och inte för mätt. "Lagom stort" inte för litet och inte för stort. Ja du fattar, jag skulle kunna hålla på i evigheter.

-What about Friday cosy-time?
Först fattade vi inte men sen gick det upp! FREDAGSMYS!
Då höll jag på att smälla av och vi skrattade hejdlöst. Tänk er att begreppet fredagsmys har gjort sig hela vägen över Atlanten.

Thank you Angi and Nathan for a lovely evning and here is why we call it Friday Cozy time - Fredagsmys!

My wife´s Swedish

Måste bara börja med att tacka alla som varit inne och läst våran blogg. Aktiviteten här inne har varit otrolig. Tänk vad lite hus-i-helvete-förbannad kan leda till.
Det blir liksom svårt att försöka skriva något vettigt efter det förra inlägget så här kommer lite funderingar från mig när jag inte ser "rött"

Blir man mer svensk när man är borta?
Svaret är solklart JA! Man dras till det igenkännande, till traditioner, mat och andra svenskar.

IKEA bygger sitt första varuhus i Kansas. Jag tror att det skall öppna efter sommaren. Kan villigt erkänna att jag aldrig varit så exalterad över IKEA i hela mitt liv. Ser mig själv åka dit och äta köttbullar. Brukar inte tycka att dom är så supergoda, men nu kommer jag nog älska dom. Varför? Jo för att det kommer att påminna mig om hemma.

Jag träffade en tjej som bor här sedan ett halvår. Hennes mamma är från Tyskland och hennes pappa är Svensk. Vi kan säga att hon är som våra prinsessor och hon heter självklart Madeleine.
Madde och träffades genom en gemensam bekant just för att vi båda två kommer från Sverige. Även om vi aldrig träffats förr, pratade vi på som om det inte fanns någon morgondag.
Vi pratade om kaffe, leverpastej och körkort. IKEA, löpning och fika. Allt som vi saknade hemma och som var annorlunda här.
Det var så härligt att få prata svenska med en annan vuxen ( förutom C). En människa som förstod precis vad jag menade.

Så är det konstigt att nyanlända som kommer till Sverige vill bo och umgås med andra som är i deras situation och förstår deras problem? Självklart inte. Jag gör precis likadant.

Här är man stolt över att ha svenskt påbrå. Det finns familjer här som äter både sill och lutfisk. Det var kanske deras mormor mor som kom hit. Traditioner lever vidare fast med en 2000 tals-twist.

Jag träffade en man som när han fick reda på att jag var Svensk berättade att hans fru var Svenska. Jag frågade självklart vart hon kom ifrån?
-Chicago, svarade han
Vad han menade var ju självklart att hennes förfäder kom från Sverige.