2015

Nyårskrönika för året 2015

År nummer två här i Staterna måste väl också summeras. När man ser tillbaka på det känns inte som att det hände lika mycket som under det första året. Men när jag sitter här och funderar igenom så kunde jag väl inte ha mer fel. Det är klart att allt är inte lika nytt som när man gör allt för första gången. Vi skapar traditioner här även om dom är purfärska så är dom ju dock traditioner när man gjort dom mer än en gång.
Vissa saker som man i början tyckte var helt knasiga börjar nu verka mer eller mindre normala. Andra grejer är precis lika tokiga som första gången man beträdde Amerikans mark.

Svenskar: Under förra året lärde vi känna några av det få Svenskar som bor häromkring. Dom flesta har bott här sedan barndomen eller åtminstone 20 år. Vi är nu ett större gäng som firat Midsommar, haft kräftskiva och även julfest. Hela familjerna ses och håller dom Svenska traditionerna levande med mat, sång och umgänge. Vi är ett par tjejer ( om man nu fortfarande är det när man passerat 40) som äter middagar, fikar och dricker vin lite oftare. Jag är otroligt tacksam för det för det är en fantastisk livlina att får garva och snacka strunt på svenska. Jag känner mig som en annan person när jag pratar engelska och med dessa vänner kan man bara vara sig själv helt enkelt.


Språket: Det är klart att det har utvecklats enormt men mycket har också att göra med allmänbildningen. I början hade man ingen aning om vem den Countrystjärnan var eller vilken film från 80-talet som alla refererade till. När man har bättre koll på omgivningen har man ju lättare att följa med i konversationer. Jag har till och med lyckats vara ironisk och dra några skämt på engelska vilket jag inte kände mig bekväm med när vi kom hit. Det har varit otroligt frustrerande när man inte hittar ord som man kan fem olika varianter på svenska. För att inte tala om när man uttalar dom fel och betydelsen blir något helt annat. Allt detta går ju betydligt mycket bättre nu. Den som man märker störst skillnad på är ju självklart P. Hennes lärare i hennes nya skola berättade att om hon inte visste att P kom från Sverige hade hon aldrig kunnat listat ut det. Hon har större ordförråd än dom flesta av sina klasskompisar.
Vi märker också att hon numer översätter engelska till svenska när hon pratar. Det blir hysteriskt roligt många gånger. -Jag "vet" henne ( I know her) -Att "snysa" är ett perfekt svengelskt ord.

Vädret: Att man får ha både sommar och vintergarderoben framme samtidigt har du nog förstått vid det här laget. Sommaren är varm och solig med temperaturer på 35 grader och det kan vara kallt med lite snö och 10 minus på vintern. Den största skillnaden är nog dock att solen går upp dom flesta dagar. Det blir inte mörkt på dagarna här som hemma. Det gör ju att hösten och vintern känns mycket kortare och helt överlevnadsbara. Ett par solglasögon är ett måste att ha i bilen året om. (Dom där jävla tornadosarna ska vi inte börja prata om för det finns få saker som skrämmer mig så som dom.)

Vänner: Kvalitet i stället för kvantitet. Det är klart att vi känner inte lika många här som hemma men det känns lite som vi har plockat russinen ur kakan och hittat några få som vi verkligen tycker om.
Vänner hemma kanske har förflyttats till bekanta nu när man inte haft kontakt på två år. Även där har det siktats ut. Lite sorgligt men fullt naturligt.
En fantastisk sak är de vi får umgås med när dom kommer och hälsar på. Att får äta frukost, dricka kaffe och spendera hela dagar med. När livet snurrar på som snabbast hemma är det knappt att man får till en fika. Så jag tror att vi får mer och bättre kvalitetstid med vår nära och kära här än vi hade fått om vi alla var kvar i Sverige. Att få visa hur vi har det här och uppleva saker tillsammans gör mycket.

2016: Ett nytt oskrivet blad skall fyllas med äventyr och nya erfarenheter. Nya hinder skall besegras och vi ska bestämma oss vad vi ska göra härnäst. Det finns så mycket som vi vill göra och jag hoppas att det blir lika fantastiskt som 2015.

Så "Good continuing" till dig och tack för att du tittade in

Lika lätt som det är svårt.

P har inga problem med att skaffa nya vänner

När det kommer vänner över hit för att besöka oss ser vi ju fram emot detta som bara tusan. Självklart för att man inte setts på länge men också för att det är så roligt att visa alla platser, restauranger, museer och affärer som vi gillar här.  Vi får möjligheten att umgås på riktigt med långa middagar, fikor (vad heter fika i pluralis?) och uppleva saker tillsammans. För lättheten när man umgås med gamla vänner är så otroligt uppenbar. Jag har nog aldrig refekterat över det innan vi kom hit. Å andra sidan så har ju man inte riktigt behövt på samma sätt.
Att skapa nya bekantskaper är roligt men också extremt energikrävande. Efter en kväll är man helt slut. Vet inte om det är att det sker på ett annat språk, att jag börjar bli gammal eller om jag helt enkelt har lagt av mig. Kan väl vara så att nya vänner kommer in i ens liv lite pö om pö hemma och här är det allt på en gång.
Ja ja oavsett anledning så är det underbart när dom gamla rävarna dundrar in. Allt är enkelt då och ger mycket energi. Nu klarar vi oss till Mamma kommer om ett par veckor, men hur det blir att köra henne till flygplatsen vill jag inte ens tänka på.
Det var så roligt att ha er här Pernilla och Sabiha. Kom snart tillbaka.
Nu är det slutdravlat för idag och dags att snyta sig och laga ett paraply.
Kram på er

We wish you a Merry Christmas. We wish you a Merry Christmas and a happy New Year!

Normala familjen tar ett julkort

Resten av familjen och våra besökande vänner sover fortfarande. Jag sitter och dricker mitt Arvid Nordströms kaffe och lyssnar på P3. Funderar på vad klockan är hemma och vad vi brukar göra vid denna tidpunkten.
Vi kör skift hemma i vår familj. Ett år hos Mamma, ett hos Syrran och ett hos oss, men lunchen firas alltid med Costis föräldrar och Morbror i Göteborg.
Det är klart att traditioner ändras genom åren. Människor kommer till och av naturliga orsaker försvinner några. Julbordet uppdateras lite och det är väl tur det.

Vi firar julen med klapparna imorgon den 25:e. Det ger oss en extra dag att fixa och trixa med allt. I eftermiddag kommer familjen Sodek över på Glögg och snittar. Kanske är det en ny tradition så vi var hos dom förra året?
Imorgon står det svenska julbordet serverat och troligtvis blir det "nu är det jul" för full hals och ett par varv runt granen. En Blossa 14 kommer att värmas, finska piroger får slåss med utrymmet med Jansson och sill.

Oavsett hur du firar din jul och viljka traditioner du har så hoppas jag att den blir den bästa av jular.
Så från oss alla här i mitten av Amerika till er alla

-En riktigt god jul

Saft som hårdvaluta

Så goda

Man jobbar inte med saft här borta. Det är antingen något som heter Coolaid som är något koncentrat som man tillsätter i vatten eller så är det ju mycket läskeblask.
Och det är klart att det inte är något fel på vattnet men i denna värmen behövs det ibland lite extra hjälp att få i en liten trollunge extra vätska. Vi behöver inte ens gå in på alla konstiga former av grejer som man tillsätter för att färga drycker.

Otroliga mängder av persikor väntade på oss

I början på sommaren gjorde vi lite jordgubbssaft och nu när det var säsong för persikor bestämde vi oss för att åka plocka lite.
Sagt och gjort satte sig P och jag i bilen och åkte 45 minuter söder ut.för att möta några vänner och besöka en gigantisk handelsträdgård som hade självplock.

L, P och M tyckte nog att det var roligast att åka traktor

Svårt att förklara men det kändes rätt exotiskt att stå plocka stora, solmogna persikor från träden. Dom var fantastiskt goda så det har ätits en hel del. Men det finns ju en gräns för hur många man kan äta innan dom blir dåliga, så idag har det varit värsta saft, salsa, sylt och inlagda persikor fabriken här i köket.

Hoppas att vi kommer tillbaka nästa år så kan vi se hur mycket P har växt

Av M fick jag en kasse tomater så av dom blev det pastasås som är så mycket godare än något man kan göra av slibbiga tomater på burk.
Vårt kök nu ser ut som ett bombnedslag och det är dags att städa, men P och jag är ganska nöjda med morgonens insats.

Det där med vädret - igen

YO! This is how we roll it in Kansas

Man slutar aldrig att förvånas liksom. Isregn, kyla (som fick vintern 2009 hemma att framstå som en sommardag), stormar, tornados, översvämningar, hagel stora som golfbollar och nu kom grädden på moset, värmen.
Alla säger att det har varit en väldigt mild sommar här. (jag vet, tänker jag. värmen är Sverige) Det är så där mellan 25 - 30 grader Celsius, något man inte har några problem att leva med.

Idag kom värmen och den gjorde det med besked. Det har varit över 35 grader och med luftfuktigheten som är här är det som över 40.
Jag som är den mest omtalade badkrukan hade med glädje hoppat i Vättern, i en fjällbäck eller i den där istunnan som grabbarna har på Borås Arena.

Vi är ju ganska långt från havet så vad gör man? Pooler finns det en massa, både kommunala och privata. Phoebe har snart utvecklat simhud mellan tårna så mycket som vi badar.
I dag provade vi dock något nytt. En "Splash Park".  En badplats som inte har en pool utan där det sprutas vatten ur diverse grejer. Här kan barnen plaska och springa så mycket dom orkar. Släng in en picknick i skuggan av ett träd och dagen var räddad.

Må gott alla och ta hand om er i värmen.

Picknick i det gröna med Ella, Tripp och Paxton

Mycket energi i detta barn

Det fanns ingen gegga, så Gia och P gjorde lite. Why not?

Friday cozy-time

Denna bild har inget med innehållet att göra. Tycker mest att det är den bästa bilden jag tagit.

Vi var bjudna på middag härom dagen hos några vänner. Mannen i familjen har svenska rötter då hans Mormor emigrerade hit på 20-talet. Hans Mormor talade svenska med honom när han var lite men han mindes inte så mycket.
Han hade många frågor om Sverige och det svenska språket som vi försökte svara så gott vi kunde.
Ordet "lagom" var en av frågorna, och den är inte så lätt att förklara men är ju verkligen ett ord som vi använder ofta. "Lagom varmt" inte för kallt och inte för varmt. "Lagom mätt" inte hungrig och inte för mätt. "Lagom stort" inte för litet och inte för stort. Ja du fattar, jag skulle kunna hålla på i evigheter.

-What about Friday cosy-time?
Först fattade vi inte men sen gick det upp! FREDAGSMYS!
Då höll jag på att smälla av och vi skrattade hejdlöst. Tänk er att begreppet fredagsmys har gjort sig hela vägen över Atlanten.

Thank you Angi and Nathan for a lovely evning and here is why we call it Friday Cozy time - Fredagsmys!

Roadtrip to St Louis

Om någon skulle säga till dig att åka till Stockholm och kolla läget för att lite mer än ett dygn senare åka hem igen så skulle du nog tveka lite. 45 mil är ju ganska långt för et liten tripp. Här har man dock en helt annan syn på vad som är långt.

Har vänner här som åker till Minnesota över helgen som om det vore att åka till Varberg. Till Minneapolis härifrån är det nog 7 timmars körning. Här pratar man inte riktigt om hur "långt" det är, utan snarare hur "lång" tid det tar att köra. Inte konstigt med tanke på hur gigantiskt detta landet är. Jag läste någonstans att Kansas är ungefär lika stort som Vitryssland och Sverige är lite större än Kalifornien. Är inte 100 på att det stämmer men det ger dig en bild.

När vi hade besök av Fanta och Kim här för några veckor sedan bestämde vi att det var dags att kolla in St Louis. Så Volvon packades och vi gav oss iväg. Väl framme var vårt första stopp St Louis Zoo. Jag måste säga tt det var nog ett av de finaste djurparker jag någonsin besökt. Hur stort som helst med djur som jag aldrig sett "live" innan. Fantastisk grönska och djuren hade enorma ytor att röra sig på. Att det var gratis entré gjorde ju inte saken sämre.
Sedan var det dags för incheckning på hotellet "downtown" och en underbar tjejemiddag.

Klart man måste kolla kartan när man är på Zoo

Storkar? Ingen aning men dom var superfina.

Dag två var det dags att kolla in "The Arch". Själva symbolen för St Louis. Bågen som symboliserar The gateway to the west. Man blir sjukt imponerad av vad man kan bygga och under själva bågen fanns ett museum. Detta museum visade hur man utforskade denna delen av  den "nya Världen" Modiga människor som hoppade i kanoter och försökte ta sig till olika delar utan att ha en aning om vad det skulle resultera i. Mycket historia var också om Indianerna så klart.

Tänk att möta ett gäng sånna här på prärien.

Här är den. Man kunde även åka upp i den, men jag har för livlig fantasi för det.

Efter frukost dag två begav vi oss till "The Magic House" Ett barnmuseum utan dess like. Med bönstjälkar istället för trappor, ett helt rum endast tillägnat såpbubblor. En byggarbetsplats, ett kriminallabb och löste man ledtrådar kunde man öppna en bokhylla så man kom in i lönnrum. Vi skulle kunnat spenderat hela dagen där men jag hoppas att vi har möjlighet att komma tillbaka. Det fanns så mycket som vi inte hann att se.

Phoebe som domare.

Phoebe ger presskonferens

Phoebe som president

Bygginjengör Madius

Tja, så satte vi oss i bilen och åkte hem igen. Det tog fem minuter så hade P somnat. St Louis får helt klart fem CSI-lab av fem möjliga. Nästa gång hoppas vi att att Herr Madius kan komma med.

När det känns som man är extra långt hemifrån.

Blivande brandingenjör?!

Vi har haft besök från Sverige i nästan en månad. Först kom Sabiha, världens skönaste unge. ( vet att jag inte kan kalla henne det längre men jag har känt henne sedan hon var sex år gammal). Sedan kom Fanny och Kim.
Det har varit full rulle hela tiden. Det har  besökts museum, badat, shoppats, roadtrippat, besökts brandstationer, lagats mat, druckits vin, garvat och snackats om det mesta. Det blir intensivt och man vill liksom att tiden ska gå lite långsammare. Men självklart kan man ge sig fan på att tiden går snabbare än vanligt.
Allt känns mycket lättare och visst är allt lättare nä man har sina vänner omkring sig men språket är ju en stor del i kråksången. Nog för att det hörs att jag är svensk när jag pratar engelska men det kunde varit mycket värre. Det som är jobbigast är att man inte kan så många ordspråk eller uttryck och man måste anstränga hjärnan mer än vanligt.
Att hänga med någon som känner en gör att man slappnar av på ett annat sätt, för man har redan en historia.
Ibland när jag har varit och umgåtts med nya vänner här är jag helt slut, låter och konstigt men så är det. Men det är klart att det blir lättare och lättare.
Att köra till flygplasten däremot blir fan bara svårare och svårare. Att lämna av människor som står en nära kommer jag nog aldrig att vänja mig vid.

Sabiha och P in full action.