Roadtripp -del 7 Andersonville

Efter den stora branden i Chicago som jag tror var på 1860-talet bestämdes det att man inte längre skulle få bygga hus i trä. Svenskarna som bodde i staden hade inte pengar till att bygga i sten som lagen krävde och drog sig då till en stadens utkant. En stadsdel som nu heter Andersonville. Bor du där idag skulle du nog tycka att du bor hyfsat centralt. Det tog oss 15 minuter med bil dit och vägen går längs med Lake Michican.
Här hade vi läst att vi skulle hitta Svensk-Amerikanska museet och andra svenska grejer. Innan det var dags för dagens sightseeing bestämde vi oss för en ordentlig frukost på restaurang SVEA.
Ett ganska ruffigt ställe med bleknande bilder på kungaparet, lucior och svenska flaggor. Det hade helt klart varit med ett tag men det var så där ingrott charmigt.
Ni vet hur det är när man längst efter något som är svårt att få tag i? Falukorv är en sån sak som jag längtat efter ganska länge. Just för att jag inte ätit det på ett år. Det kändes nästan som himlen när vi fick in var sin talrik med falukorv, stekt potatis och ägg. P jublade mest över att få äta korv och pannkakor till frukost.

På museet kunde man leka svensk.

Dinner som serverar falukorv

Svensk-amrikanska museet

Då var det dags att kliva över gatan och besöka museet. Självklart var det hela en stor förklaring till den stora utvandringen av svenskar, hur dom tog sig hit och hur dom levde här. Jag måste erkänna att man får en klump i magen och lite gråt i halsen när man tänker på ur mycket dom måste ha längtat hem, men för dom var det kanske omöjligt ekonomiskt och tog över 3 månader. Man kunde inte ringa, skypa eller facebooka. Jag längtar hem så det gör ont ibland men om det skulle verkligen knipa tar det bara dryga 16 timmar hem till familj och vänner.
Här hade dom olika utställningar och just nu var det Birger Zanden. Ingen aning vem denna målare var men när jag läste att han var född i Blidsberg och när jag hittade ett alster på Årnugna kyrka kändes världen än en gång lite mindre.
Här fanns självklart en souvenir-butik och det inhandlades smågodis och en svensk ram till min registreringsskylt.
Sedan strosade vi runt lite och kom överens om att om vi hade bott i Chicago skulle det helt klart varit här.

Roadtrip to St Louis

Om någon skulle säga till dig att åka till Stockholm och kolla läget för att lite mer än ett dygn senare åka hem igen så skulle du nog tveka lite. 45 mil är ju ganska långt för et liten tripp. Här har man dock en helt annan syn på vad som är långt.

Har vänner här som åker till Minnesota över helgen som om det vore att åka till Varberg. Till Minneapolis härifrån är det nog 7 timmars körning. Här pratar man inte riktigt om hur "långt" det är, utan snarare hur "lång" tid det tar att köra. Inte konstigt med tanke på hur gigantiskt detta landet är. Jag läste någonstans att Kansas är ungefär lika stort som Vitryssland och Sverige är lite större än Kalifornien. Är inte 100 på att det stämmer men det ger dig en bild.

När vi hade besök av Fanta och Kim här för några veckor sedan bestämde vi att det var dags att kolla in St Louis. Så Volvon packades och vi gav oss iväg. Väl framme var vårt första stopp St Louis Zoo. Jag måste säga tt det var nog ett av de finaste djurparker jag någonsin besökt. Hur stort som helst med djur som jag aldrig sett "live" innan. Fantastisk grönska och djuren hade enorma ytor att röra sig på. Att det var gratis entré gjorde ju inte saken sämre.
Sedan var det dags för incheckning på hotellet "downtown" och en underbar tjejemiddag.

Klart man måste kolla kartan när man är på Zoo

Storkar? Ingen aning men dom var superfina.

Dag två var det dags att kolla in "The Arch". Själva symbolen för St Louis. Bågen som symboliserar The gateway to the west. Man blir sjukt imponerad av vad man kan bygga och under själva bågen fanns ett museum. Detta museum visade hur man utforskade denna delen av  den "nya Världen" Modiga människor som hoppade i kanoter och försökte ta sig till olika delar utan att ha en aning om vad det skulle resultera i. Mycket historia var också om Indianerna så klart.

Tänk att möta ett gäng sånna här på prärien.

Här är den. Man kunde även åka upp i den, men jag har för livlig fantasi för det.

Efter frukost dag två begav vi oss till "The Magic House" Ett barnmuseum utan dess like. Med bönstjälkar istället för trappor, ett helt rum endast tillägnat såpbubblor. En byggarbetsplats, ett kriminallabb och löste man ledtrådar kunde man öppna en bokhylla så man kom in i lönnrum. Vi skulle kunnat spenderat hela dagen där men jag hoppas att vi har möjlighet att komma tillbaka. Det fanns så mycket som vi inte hann att se.

Phoebe som domare.

Phoebe ger presskonferens

Phoebe som president

Bygginjengör Madius

Tja, så satte vi oss i bilen och åkte hem igen. Det tog fem minuter så hade P somnat. St Louis får helt klart fem CSI-lab av fem möjliga. Nästa gång hoppas vi att att Herr Madius kan komma med.

Visit KC - del 3. Kungen är på besök

När man får besök från Sverige vill man ju visa gästerna så mycket av Kansas dom bara orkar.
Union Station som jag berättat om innan är inte bara ett av mina favoritställen utan även Fantas. När dom var och besökte oss i julas visades den stora utställningen om Pirater men nu är det Kungen själv som är på besök.
Nej inte vår Kung, även om det hade varit lite roligt. Kan tänka mig att han har andra saker för sig än att hänga i Kansas City. Jag menar att jag sett Solliden och det tar nog sin tid att sköta det stället så här på sommaren.
Nu är det Tutankamon som är på besök, eller King Tut som han kallas här.
Denna gigantiska utställning var verkligen värt ett besök. Fantastiska replikas som gav oss en inblick i utgrävningarna och "Tutans" liv.  Det är roligt med utställningar som ger en mersmak och önskan att lära sig mer om ämnet.
Så jag tänkte att i och med att P älskar att gräva i sanden är det kanske arkeolog hon vill bli när hon blir stor och kanske måste hon ha sin mamma med sig.

Vi ger denna utställning på Union Station 4 Tutor av 5 möjliga

Visit KC del 4. Deanna Rose Farmstead

En tjugo minuters bilresa från där vi bor ligger Deanna Rose Childrens Farmstead. Man skulle kunna beskriva det bäst som en gård från förra århundradet, sjukt stor gård då.
När man kommer dit är det  Lilla-huset-på-prärien känsla man får. Här kan du vaska, lära dig mjölka kor, titta på indiantält och mata getter.

Tror att man byggde upp detta för cirka 30 år sedan då det blir färre och färre barn som får uppleva landsbygden och gårdar. Ett sätt att få stadskidsen att få lite frisk luft och en bit av Kansas historia.

Självklart finns det en smedja, en frisörsalong, en bank och en affär. Alla som "jobbar" där ( det flesta är volontärer) är tidsenligt klädda och berätta sköna historier om hur det var "back in the days" Du kan fiska, rida och klappa grisar.

Det var här vi såg vår första livs levande Bisonoxe. Nog för att jag trodde att dom var stora men det är verkligen fantastiskt imponerande djur. Det är lätt att i tanken se dom springa över Kansas prärie.

Hit åker vi hyfsat ofta. Det är gratis entré på veckodagarna och det är klart att man känner sig lite mer som hemma med lite koskit i luften. Ett härligt ställe för kidsen att springa omkring.

Familjen Madius ger även denna attraktion fyra Zeb Macahan av fem möjliga

Stället är döpt efter Deanna Rose, den första kvinnliga polis i Kansas som blev dödad i tjänsten

P är superduktig på att mjölka. Tror det ligger i generna.

Här är det Cowboy Tripp och the Cowgirls Ella och Phoebe.

Pocahontas-Fanta tar sig en titt på Tipin.

Sköna omgivningar. (vuxenpoäng på den beskrivningen)

Mata getterna är en av Phebs favoritgrejer här.

För att inte tala om hur imponerad hon är av smeden.

Här är Sabiha inne i affären

Farmers market

Runt om här i Kansas och i hela USA tror jag finns det olika Farmers Market. I Overland Park där vi bor har vi en av det bättre och mest välbesökta i området. Så vill man hitta en parkeringsplats så får man gå upp extra tidigt på onsdagar och lördagar.
En Farmers Market innebär egentligen en marknad fast utan skräpet. Hir kommer odlare och bagare för att sälja grönsaker, frukt, blommor, honung, bröd och goda muffins.
För att hålla barnen i schack brukar det finnas ett liveband som kör lite trallvänlig musik som stora och små kan stuffa runt till.
När vi besökte det sist hittade vi också en riktigt bra kryddaffär. Att hitta kryddor och kryddblandningar här utan så många E-kombinationer har varit lite trixit men nu vet vi vart vi ska gå.
Gillar verkligen marknaden och vi ska försöka att åka hit någon gång i veckan för att köpa grönsakerna av lokala odlare istället.

Skugga behövs i värmen

Fanta och Phebs dansar lite till bandet

Inte varje dag man får

Idag hade vi fått möjligheten att besöka Ed på hans arbetsplats. Han arbetar en halvtimma utanför stan på en flygbas för helikoptrar.

- Vad pysslar din pappa med?
- Han håller på med smörjfett.
-Jaha, min pappa flyger helikoptrar.
Ni fattar att det är inte många som slår honom på fingrarna när det gäller coolaste yrket.

Här fick det springas in och kännas på en Boing CH-47 Helikopter eller Chinooks som dom också kallas. En av världens största helikoptrar och det är amerikanska försvaret som har de flesta av dom. Jag tycker att det tar tid att tanka min Volvo men en av dessa behöver 2,5 timma för att fyllas på.

Nu undrar du säkert hur man vågar släppa in en drös föräldrar och barn i en hangar full med dessa dyrbarheter som kostar runt 30 miljoner dollar styck och jag förstår din tanke, speciellt när jag är i närheten.
Just den som vi fick hoppa in i var från 60-talet och skulle skickas till skroten.
Jag blir sjukt imponerad av dessa maskiner som är så stora att man inte riktigt kan förstå hur dom kan flyga och är lite avundsjuk på Ed som får köra dom varje dag.

Här är Phoebe med sina kompisar Vanessa och Gulliana

Tripp gör som pappa Ed

Union Station

Detta veckoslut begav vi oss till Kansas City stolthet, Union Station. Kan ju låta lite konstigt om Centralen hemma på Sven Erikssons-platsen var det vi sträckte oss lite extra för. Men när vi kom dit idag förstod jag faktiskt varför.
Union Station byggdes i början på 1900-talet och var USA:s motsvarighet till Herrljunga när det gäller knutpunkt.
Vid andra världskriget passerade över en miljon passagerare årligen dörrarna till denna ûberkoola byggnad med ett väntrum som kunde husera 10 000 personer.
Under 1980 -talet stängdes Union Station ner och förföll men istället för att riva hela rasket totalrenoverades hela kåken som öppnade dörrarna på nytt 1996. Nu med utställningshallar, biografer, restauranger och caféer. Det var just på en av dessa utställningar som vi ville gå idag. The Real Pirates!
Ungefär samtidigt som man stängde Union Station så hittade men ett av de berömda piratskeppen utanför Cape Cod. Denna utställning som var ett samarbete med National Georaphics berättade om dessa riktiga pirater som levde i början av 1700-talet. Här visades delar av det tusentals saker man hittade på havets botten tillsammans med berättelser över slaveri, piraters hederskodex och tragiska människoöden.
Det är klart att det höjer ribban när alla som arbetar på utställningen är tidsenligt klädda, delar av båten är uppbyggd så att men verkligen får känslan hur det skulle vara att tillbringa tid ombord.
Denna upplevelser får av familjen Madius 4 biffar av 5.

PS Union Station är också vida känt för The Kansas City Massacre 1933, då ett gäng gangsters försökte frita deras polare Frank Nash från FBI.
Läs mer om det på http://www.fbi.gov/about-us/history/famous-cases/kansas-city-massacre-pretty-boy-floyd

PS igen
Man kan faktiskt fortfarande kliva på Amtrax och på sju timmar ta sig till Chicago, det blir nästa grej att sätta på vår lista