Presidents' Day

Nu ska du inte tro att jag har blivit helt tokig ( tja mer än vanligt ska jag väl säga). Två inlägg på bloggen på rätt kort tid. 

Tänkte att jag nog inte hade skrivit om Presidents' Day. En ledig dag för statligt anställda och alla skolbarn. Vanligt dödliga som arbetar i den privata sektorn jobbar dock som vanligt. 

Så är det många helgdagar, skolorna är stängda och med tanke på att systemet inte funkar på samma sätt som i Sverige är jag sjukt imponerad hur föräldrar får ihop sitt arbete med barnen. 

P har haft tre lediga dagar bara nu när halva februari gått. Om du inte har nära och kära i närheten som kan hjälpa till med barnpassning så får du helt sonika ta av dina semesterdagar. Med tanke på att många kanske bara har två veckors semester blir det inte några dagar kvar för sommarns ledighet.  

Att ha barnen på dagis kan kosta allt mellan 650-1100$ i månaden. After care ( typ fritids) är inte heller gratis och det finns inte alltid platser till alla som behöver. Systemet är helt klart inte byggt för två heltidsarbetande föräldrar. Tänk om du är ensamstående med ett arbete som är mindre avlönat? Eller du har precis flyttat och har inget kontaktnät eller familj i närheten?

Jag är otroligt tacksam att vi har det som vi har det och kan se fram emot lediga dagar tillsammans

P och jag hade en fantastisk dag med försäljning av hennes Girl Scout kakor, lunch med C och ett besök på Davinci utställningen som just nu är i stan. 

Allt är inte perfekt hemma i kungariket men tro mig att i detta avseendet funkar det "så mycket bättre"

2015

Nyårskrönika för året 2015

År nummer två här i Staterna måste väl också summeras. När man ser tillbaka på det känns inte som att det hände lika mycket som under det första året. Men när jag sitter här och funderar igenom så kunde jag väl inte ha mer fel. Det är klart att allt är inte lika nytt som när man gör allt för första gången. Vi skapar traditioner här även om dom är purfärska så är dom ju dock traditioner när man gjort dom mer än en gång.
Vissa saker som man i början tyckte var helt knasiga börjar nu verka mer eller mindre normala. Andra grejer är precis lika tokiga som första gången man beträdde Amerikans mark.

Svenskar: Under förra året lärde vi känna några av det få Svenskar som bor häromkring. Dom flesta har bott här sedan barndomen eller åtminstone 20 år. Vi är nu ett större gäng som firat Midsommar, haft kräftskiva och även julfest. Hela familjerna ses och håller dom Svenska traditionerna levande med mat, sång och umgänge. Vi är ett par tjejer ( om man nu fortfarande är det när man passerat 40) som äter middagar, fikar och dricker vin lite oftare. Jag är otroligt tacksam för det för det är en fantastisk livlina att får garva och snacka strunt på svenska. Jag känner mig som en annan person när jag pratar engelska och med dessa vänner kan man bara vara sig själv helt enkelt.


Språket: Det är klart att det har utvecklats enormt men mycket har också att göra med allmänbildningen. I början hade man ingen aning om vem den Countrystjärnan var eller vilken film från 80-talet som alla refererade till. När man har bättre koll på omgivningen har man ju lättare att följa med i konversationer. Jag har till och med lyckats vara ironisk och dra några skämt på engelska vilket jag inte kände mig bekväm med när vi kom hit. Det har varit otroligt frustrerande när man inte hittar ord som man kan fem olika varianter på svenska. För att inte tala om när man uttalar dom fel och betydelsen blir något helt annat. Allt detta går ju betydligt mycket bättre nu. Den som man märker störst skillnad på är ju självklart P. Hennes lärare i hennes nya skola berättade att om hon inte visste att P kom från Sverige hade hon aldrig kunnat listat ut det. Hon har större ordförråd än dom flesta av sina klasskompisar.
Vi märker också att hon numer översätter engelska till svenska när hon pratar. Det blir hysteriskt roligt många gånger. -Jag "vet" henne ( I know her) -Att "snysa" är ett perfekt svengelskt ord.

Vädret: Att man får ha både sommar och vintergarderoben framme samtidigt har du nog förstått vid det här laget. Sommaren är varm och solig med temperaturer på 35 grader och det kan vara kallt med lite snö och 10 minus på vintern. Den största skillnaden är nog dock att solen går upp dom flesta dagar. Det blir inte mörkt på dagarna här som hemma. Det gör ju att hösten och vintern känns mycket kortare och helt överlevnadsbara. Ett par solglasögon är ett måste att ha i bilen året om. (Dom där jävla tornadosarna ska vi inte börja prata om för det finns få saker som skrämmer mig så som dom.)

Vänner: Kvalitet i stället för kvantitet. Det är klart att vi känner inte lika många här som hemma men det känns lite som vi har plockat russinen ur kakan och hittat några få som vi verkligen tycker om.
Vänner hemma kanske har förflyttats till bekanta nu när man inte haft kontakt på två år. Även där har det siktats ut. Lite sorgligt men fullt naturligt.
En fantastisk sak är de vi får umgås med när dom kommer och hälsar på. Att får äta frukost, dricka kaffe och spendera hela dagar med. När livet snurrar på som snabbast hemma är det knappt att man får till en fika. Så jag tror att vi får mer och bättre kvalitetstid med vår nära och kära här än vi hade fått om vi alla var kvar i Sverige. Att få visa hur vi har det här och uppleva saker tillsammans gör mycket.

2016: Ett nytt oskrivet blad skall fyllas med äventyr och nya erfarenheter. Nya hinder skall besegras och vi ska bestämma oss vad vi ska göra härnäst. Det finns så mycket som vi vill göra och jag hoppas att det blir lika fantastiskt som 2015.

Så "Good continuing" till dig och tack för att du tittade in

Hello November

Hallo på dig det var ett tag sedan. Hur har du haft det?

Här har det varit full rulle sedan vi kom tillbaka från Sverige. jag har varit på väg att skriva så många gånger men på något sätt satt det långt inne och jag kände att jag inte hade något "flyt"
Ville berätta om hur det kändes att komma hem. Hur konstigt det är att vara på besök i sin egen stad men det får vi ta en annan dag när det regnar eller nåt.

Fram till idag har det varit underbart väder. I tisdags när skolorna var stängda pga att man skulle fira basebollaget Royals satt jag och P ute och åt glass och det var cirka 20 grader. Idag verkar det dock vara så att vi måste nog sätta på värmen i huset. Jag tänker hur lyckligt lottade vi är att vi fortfarande kan gå barfota i skorna och P kan gå till skolan i en fleecetröja. Jag må vara lite konstig men jag får ångest varje höst när man måste ta på sig strumpor. Det blir så definitivt att sommaren är slut och det är som att sockarna kväver mig lite grann. Så i strump-kvävnings avseendet är det betydligt lättare här borta på dom varmare breddgraderna.

Halloween har vi inte heller pratat om. Jag vet inte om du minns men förra året pratade vi om att allt inte bara är läskigt och otäckt här när det kommer till Halloween. När man klär ut sig så är majoriteten seriefigurer, superhjältar, tv-personligheter eller hundvalpar.
Även detta år gick vi och Trick-or-treatade vi med Familjen Lambert och årets tema var filmen Inside Out. P hade noga planerat och bestämt vem som skulle vara vad.
Heltäckta i "facepaint", peruker och lösögonfransar gick i loss och det är ju fantastiskt roligt. Mängden godis som samlades in var så stor att P bad mig bära hennes korg emot slutet. För att den var så tung.

Ett smart sätt för kidsen att veta vilka dörrar man ska knacka på är om utebelysningen på huset är tänt eller inte. Lyser inte utelampan är man inte hemma eller vill man inte ha besök. Lyser den så är det fritt fram. Kanske det vore ett tips att köra hemma nästa år. Så behöver inte folk bli störda som inte vill ha ett besök.
Så med detta tipset vill jag bara önska dig en trevlig helg och glöm inte att ni firar Fars-dag på söndag
Kram
Sissi

Om man inte frågar får man inget veta

 

Min älskade lilla dotter är inne i en period där allt gärna skall vara rosa eller eventuellt lila. JA jag vet att dom flesta tjejer går igenom denna fas fast jag är helt övertygad om att jag själv hoppade över den. Vi har vilda diskussioner om färger och kläder (läs klänningar) och jag kan fortfarande inte förstå vad det är för fel på svart och jeans.
Vi uppmanar nog vårt barn att argumentera för sin sak men en dag i början av sommaren utspelades det här.
Jag ville att P skulle ta på sig ett par byxor. Vi skulle iväg och leka på ett ställe med kossor, hästar och rutschkanor. P ville självklart ha klänning. Vi pratade om varför det var bättre att ha byxor denna dag men det gick in genom ena örat och ut genom det andra. P vägrade och jag frågade varför.
-Prinsessor har inte byxor. Prinsessor har faktiskt klänning.
Jag sa att 2015 så kan faktiskt prinsessor ha på sig precis vad dom vill. Shorts, kjolar, klänningar från HM eller jeans.
P tittade på mig som om jag bett henne ta på sig ett par Foppa-tofflor på öronen och trodde inte ett ord på vad jag sa.
JAg sa att om vi inte vet så får vi fråga någon som faktiskt är insatt i frågan. (klart att jag inte uttryckte mig precis så men du fattar)
Sagt och gjort vi skrev ett brev till Kronprinsessan Victoria.

Jag säger ofta till P att om vi inte vet så måste vi hitta någon SOM vet. Man skall aldrig vara rädd för att fråga. Hur ska man annars få reda på saker.
I veckan kom svaret.

Så detta avslutar detta inlägg för idag och jag önskar dig en fantastisk helg
Sissi vs Rosa klänningar 1-0

Första mötet med sjukvården

Kanske inte är riktigt rätt. P har faktiskt varit på 5- års kontroll en gång och fått influensa vaccination en gång. Men idag var det första gången som någon blev sjuk och vi var tvungna att ringa doktorn.
P har sagt i ett par dagar nu att hon har haft ont i sitt öra. Detta barn gnäller aldrig om att hon har ont någonstans och frågar man henne så svarar hon -äsch det går över. Hon kan sitta med uppskrapade knän och tårarna rinner och säga sitt -äsch och be om ett plåster. I natt vaknade hon och var ledsen för att hon hade ont och då tänkte jag att nu är det nog verkligen något.
Här har man inte en Barnmorska som vi har hemma utan en barnläkare som man går till, så när morgonen kom så ringde jag och frågade vad jag skulle göra.
Dom svarade snabbt att det var bara att komma så skulle dom be en läkare kolla på henne. I samma andetag så bad hon om ursäkt att P inte kunde få träffa sin ordinarie läkare för hon var inte på plats idag.
Så jag package  handväskan med frukt och vatten för jag tänkte att vi kunde nog få vänta ett tag och så hoppade vi in i bilen och åkte dit.
När vi kom dit väntade vi nog i fem minuter innan sköterskan kom för att ta med oss till undersökningsrummet. Väl där ställde hon frågor och tog tempen på P och lämnade rummet. Av gammal vana tittade jag på klockan när hon gick tog fram en bok som P och jag började läsa. Sju minuter senare kom läkaren. Ni vet en sån som pratar med patienten på riktigt. Inte med mig utan med P som är fem år.
Dubbelsidig öroninflammation och tio dagars penicillin och en guldpeng som kunde bytas ut mot en leksak i receptionen senare gick vi ut genom dörren. Totalt tog besöket mindre än 30 minuter.
Helt otroligt snabbt och smidigt och det är så man önskade att det funkade när man behöver gå till vårdcentralen hemma. MEN det finns alltid ett men. Vi har ju en bra sjukförsäkring här och det är ju inte alla som har...

På förpackningen står det att medicinen ska smaka bubbelgum. P tycker att den är -disgusting!

Midsommar två gånger

Tjena, hej och hallå!

Hur har du haft det i helgen? Bara bra hoppas jag. Kanske är det dags för semester snart eller har du lagt in om sen ledighet för att öka chanserna att vädret blir lite bättre?

Vi behöver vid det här laget inte diskutera väder eller värme skillnaden mellan Svedala och Kansas, för den är ju som den är. 

I går hade vi bjudit över lite kompisar på lite midsommarfirande. En vecka för sent men man får inte vara så knusslig. 

Huset invaderades av vuxna och barn, några av dom med svensk påbrå men ingen hade firat midsommar förut. Vi hade bestämt att det inte var någon större idé att bjuda på sill-lunch för antalet hungriga amerikaner hade då varit för stort. Det grillades men på bordet fanns en liten sill-station med färskpotatis, knäckebröd och gräslök. Många skratt blev det när det provades senapssill och OP Andersson. Till min förvåning var det några som verkligen gillade det eller så var dom bara artiga. 

Kubb introducerades och det var en hit. Just att alla kan vara med att spela och psyka motståndare verkar vara internationellt uppskattat. 

I vanlig ordning sprang tiden iväg så  midsommarstången och små grodorna avklarades i mörkret. 

Klart att det blev ett midsommarfirande "light" för jag tror inte att amerikanarna är riktigt redo än men dom har helt klart potential för det. 

Som det alltid är dagen efter kvällen före så städas det idag. Jag hittade ett par flip flops i storlek 25 ute i en rabatt och en halv banan i hallen. En halvdrucken fästis stod och såg ledsen ut på bordet. En dalahäst är på rymmen. Så du förstår att det gick villt till. 

Konstigt att inte alla i Kansas tillhör Asatron

Jag minns hur mysigt det var att få sova i en husvagn när det regnade. Smattret på taket var rogivande och man kunde ligga där och lyssna på ljudet. 

I natt åskade det här och om du då tänker dig att det smattrade lika mycket på vårt hustak som det gulliga lilla smattret på vår husvagns så förstår du vilka krafter det är. Det kändes som någon stod med en brandspruta och med all kraft sprutade ner vårt hus. 

Blixtrarna var så många att det stundtals såg ut som ljusan dag. När åskans dunder kom efter blixtrarna skakade glasen i vitrinskåpet ( om jag hade haft ett men du fattar vad jag menar). Helt otroligt! Det är som att till och med åskan är större här borta. 

Jag lovar att om man hade hört talas om Asatron och Tor här in the Midwest så hade  90 % av befolkningen tillhört den kyrkan. För när Tor rider med sin hammare över detta himlavalv är han arg som satan. 

Så med kaffet i handen ( det kommer bli många koppar idag pga nattens sömnbrist) vill jag bara önska dig en underbar helg

Det är lätt att se det man inte har

Ett litet kort inlägg idag. Läste Aftonbladet nu på morgonen och det fanns en stor artikel om sommarens väder. Hur blött och kallt det skulle bli i juli hemma i Sverige. 

Många gånger är det så lätt att sakna det man inte har, familjen, vänner och allt som man är van vid. Men för att bryta den trenden tänkte jag idag säga vad jag inte saknar med Sverige och det är ju just vädret. 

Vaknade i morse och det var 23 grader varmt. Denna dag ska temperaturen hålla sig under 30 grader vilket enligt metrologerna skall vara en av dom svalare dagarna denna veckan. Phoebe går på simskola denna veckan och jag minns vilken ångest simskolan framkallade på mig när jag var liten. Första veckan fick vi åka till Herrljunha och simma i simhallen, för att det var för kallt helt enkelt. Men vecka två fick vi helt enkelt packa väskan och ta oss till Sämsjön. Det var så jävla kallt att tänderna inte slutade skallra förrän det var dags att borsta dom innan läggdags. Skulle inte förvåna mig om mamma Sivan skickade med varm choklad för att man skulle hålla kroppstemperaturen på någon sån där nivå. 

P behöver inte uppleva det här och det är fantastiskt skönt. Till och med badkrukan Sissi uppskattar poolen just för att det är rätt gott att svalka av sig i värmen. Angenämt problem helt enkelt. 

Simskola i Sämsjön vs Simskola i Overland Park 0-1

Årets Midsommarfirande

Jag läste någonstans att det bor cirka 600 000 svenskar utomlands. 150 000 av dom bor i USA. Nu är ju detta landet gigantiskt och många av dessa svenskar håller sig nog mer vid kusterna än mitt i det Heartland som vi gör. Länge trodde jag verkligen att vi var dom enda men tänk vad glad man kan bli när man har fel.
Via sociala media hittade jag en liten grupp tjejer, vi kan numera kalla oss JAAS ( Johanna, Anna, Anna, Sissi) som alla bor runt om här i Kansas. Inte superlångt från varandra finns det ett gäng tjejer som ursprungligen kommer från Falkenberg, Stockholm, Veddige och Borås. Vi träffas och dricker ett glas vin och garvar lite. Vi träffades och tittade på när dom svenska tjejerna mötte USA i VM. Skall villigt erkänna att hemlängtan är inte lika svår efter en kväll med dom här brudarna.

Nu när det var midsommar var vi hembjudna till Johanna med familj på lite hederligt svenskt firande. Alla bidrog till middagsbordet och det saknades inget. Sill, köttbullar, potatissallad, lax, räkor slogs om utrymmet med färskpotatis, knäckebröd och ost.
Efter jordgubbstårtan och kaffet var det dags att dansa kring stången. Måste villigt erkänna att det kanske inte var den vackraste majstång vi skådat men den var klädd med kärlek och vem bryr sig om den är lite sned och vind när man ändå måste koncentrera sig för att sjunga små grodorna och hoppa som besatt samtidigt.
Costi hade sågat/slipat/mätt/oljat fixat ihop ett kubb så barn och vuxna kunde ta sig en match på kvällskvisten. Känner på mig att det spelet kommer att användas flitigt i sommar.
Skillnaderna på vårt firande och ditt därhemma var nog inte så många förutom att vi väntade med att gå ut och sätta oss att äta. Inte för att det regnade och var kallt utan för att det var 35 grader varmt och vi väntade på att det skulle bli skugga på uteplatsen.
Hoppas att din midsommar var lika rolig som vår var.
Hörs snart

Att posta brev.

Phoebe kanske vill jobba på posten när hon blir stor?

God fortsättning få man väl säga så här på Trettondagen. Vare sig uttrycket "god fortsättning eller trettondagshelgen finns här i staterna.
Om jag var tvungen att välja mellan dessa båda måste jag nog säga God Fortsättning. Det sitter så i ryggmärgen att det är det man säger när allt kör igång igen efter helgerna.
Det har varit så mycket "Merry Christmas", God Jul och Happy Holidays att man liksom saknar något.
Kanske Merry Continuing skulle funka? eller är Happy Continuing är bättre?
Jag säger inte att det kommer att funka men kom ihåg att om många år från nu och ni hör det uttrycket så vet ni vart ni läste det först.
Detta inlägg skulle inte alls handla om vare sig uttryck eller helgdagar utan om en sån banala sak som att posta brev.
Varje gång jag skall skicka hem något till Svea Rike, vare sig det är paket eller brev så åker jag till posten. Har tyckt att det är så konstigt att jag inte ens sett skymten av en brevlåda någon annanstans än på just postkontoren runt om i stan. Tänkte att den Amerikanska posten håller väl på att rationalisera så som den Svenska posten gör.

Idag när vi var i väg på ett av Ps lekställen passade jag på att fråga M om hon kanske visste om det fanns någon brevlåda i närheten av var vi befann oss. Hon kollade rätt konstigt på mig och frågade vad jag skulle göra? Jag sa att jag skulle skicka ett brev till min lilla Mamma och förklarade att jag aldrig ser några brevlådor utan alltid måste åka till postkontoret.
Japp, där skrattades det gott igen och hon började förklara att -du lägger ju bara brevet i din egen lilla brevlåda hemma och sätter upp den röda flaggan! Så nästa gång brevbäraren kommer tar han med sig det som skall postas.

Och här har jag gått och svurit över dessa amerikaner och deras brist på brevlådor. Nu blir det ju mycket lättare att posta brev.

Ja ja jag vet jag kanske borde fråga saker ibland, för när jag berättade detta för C så kollade han på mig som om jag inte hade alla hästar hemma och säger - Visste inte du det?

Fast jag tror att han inte hade en minsta aning men säger att han visste det.

Thanksgiving

Thanksgiving firas den fjärde torsdagen i november ( idag alltså) och blev en officiell helgdag under President Lincolns tid ( 1863. För er som hänger med så är det samma snubbe som bodde i Springfield, där vi var i somras.)
Originalet skall ha infunnit sig 1621 då ett 90 tal Native Americans och 52 pilgrimer firade sin första skörd tillsammans.
Det är en av dom största helgdagarna på året och inkörsporten till "The Holiday season"
I New York har man varje år en gigantisk parad som visas över hela landet och den är på tvn just nu.
C är ledig och vi ska strax äta scones till frukost.

Det flesta av dem jag känner är hos sina familjer för att äta den obligatoriska kalkonmiddagen. Gårdagen var som dagen före midsommarafton trafikmässigt och hysterin i mataffären var påtaglig när alla skulle handla "det sista".
För oss invandrade ser nog dagen lite annorlunda ut. Vi tänkte fixa lite hemma, gå till parken en stund och kanske grilla lite. Jag skall köra upp till flygplatsen för att hämta Kajsa som flyger in från Helsingborg.

Det här är Kajsa

Klart att det känns lite konstigt med en helgdag som vi inte är vana vid och alla har sina traditioner. Lovar mig själv att komma ihåg detta nästa gång vi har en högtid hemma som kanske andra vi känner inte firar.

Imorgon är det "Black Friday". Den stora shoppingdagen. Alla affärer öppnar i ottan och kör vansinniga reor och erbjudanden. Folk köar i timmar för ett specialpris på en tv eller en docka.
Vi får se om vi ger oss ut och om vi gör det krävs det nog lite taktisk planering.
Camilla anländer från Stockholm imorgon kväll så nog ska jag hitta utan GPSn till flygplatsen denna gång.

Det här är Camilla som också går under namnet Millis eller Åland

Kalkonen får vänta till lördag då alla anlänt från Svedala.

Happy Thanksgiving

Då ska vi flytta igen

Här borta fungerar inte ett lägenhetskontrakt som vi är vana vid. Här hyr man en viss tidsperiod. Man kan hyra sin bostad tex 3-6-9- eller 12 månader. Beroende på längden av ditt kontrakt regleras hyran. Så månadskostnaden för en lägenhet som du hyr i tre månader är högre än om du hyr samma lägenhet i 12 månader. När din 12-månaders period går ut flyttar du eller så gäller det att omförhandla för nästa period.
Lite tokigt kan man tycka och jag har ingen riktigt bra förklaring till detta system. Det kan vara så att folk landar här i tre månader för att lista ut vart man vill bo eller du vet att du ska plugga här ett halvår för att sedan flytta vidare.

Vårt kontrakt går ut i början av november så nu var det dags att ta ett beslut om vi ville bo kvar här i lägenheten eller inte. Att ha gym och pool har ju varit fantastiska fördelar men bristen på förvaring och att man inte är ute på samma sätt när man bor i lägenhet har gjort att vi började leta efter ett hus att hyra.
Här hyr man hus i en helt annan utsträckning än vad vi är vana vid. Folk investerar i hus endast för att hyra ut dom. Det finns mäklare/agenter som bara jobbar med att hyra ut och ta hand om hus åt ägarna.
Vi har nog mejlat eller ringt om minst 40 hus. Av dessa lyckades vi boka visning på tio. Det har varit varierande storlekar och områden. Agenter har dykt upp 20 minuter efter utsatt tid utan nyckel eller inte dykt upp alls. Några hus påstod sig vara totalrenoverade men hade spis och kyl från 60-talet. Vissa hade ingen kyl eller spis alls utan det fick man ordna själv.

Hittar du sedan ett hus du är intresserad av kostar det cirka 60 dollar för att lämna in en ansökan om att få hyra det. Bara det är ju en schysst affärsidé. Tänk att 10 par är intresserade? Det är ca 3500 kronor

Ett tag tänkte vi att vi stannar nog i lägenheten. Det är inte värt allt jobb med att jaga och titta på hus. Att flytta är ju ganska jobbigt i sig och här har vi inte Mamma, Sven, Syrran och Anders, Harri, Åsa, Fanta, Ola, Malla, Maria och Emil som kommer och bär i utbyte av pizza, öl och sköna garv.
Men skam den som ger sig. Igår ringde dom och sa att huset som var vårt förstahandsval fanns till vårt förfogande.

Så den 15 oktober får vi nycklarna om allt går som planerat och är det så att någon känner för att komma över hjälpa till så lovar jag att ölen är kall och obegränsad.

Jag som Svensk

Det är eftermiddag här på andra sidan Atlanten och solen lyser. En ganska härlig höstlik dag och jag försöker mig på att baka kanelbullar. Påstår inte att det går speciellt bra men jag var sugen på det kanske svenskaste som finns.
I bakgrunden (inte meningen att vara fyndig) är datorn på och vi följer valvakan hemma. Facebook måste snart krascha med tanke på alla inlägg på rösterna som räknas.

Här tycker man att jag är urtypen av Svensk. Med mina 180 cm och nu ganska blonda hår är jag de flesta amerikaners "bild" av hur vi i Sverige ser ut. Många här talar om vårt sjukvårdssystem, om våran teknik, bilar och musik. Ikea öppnade här i veckan och jag har aldrig sett så många så exalterade för att få möblera sina hem med Svensk inredning. Folk har gått man ur huse för att äta köttbullar på Ikea, till den grad att polisen har fått dirigera trafiken nu i nästan en vecka.

Om man som jag är uppvuxen i Annelund bland kossor, hästar och hundar med en familj som knappt rört sig mer än om en 8 mils radie på nästan 350 år. Har alltid varit stolt över min uppväxt och min västgötska. Stolt över att vara Svensk och bo i ett land där fria val, sjukvård och empati mot din nästa är en självklarhet. Det går nästan inte att vara mer svensk än mig. Adderar man en flytt till USA som boostade min svenskhet till den milda grad att jag drömmer om falukorv och kräftor.

Att vara svensk är inte att döma någon efter hudfärg. Att vara svensk är inte att puckla på någon för att den har en annan religion. Att vara svensk är inte att vara missnöjd med livet och säga att det är någon annans fel att ditt liv ser ut som det gör.

Vi svenskar är kända över hela världen för att vara ett hårt arbetande folk. Vi spottar i näven och kämpar på. Vi är kända för våra idrottsmän och kvinnor. För våra författare och vetenskapsmän. Vi är kända för vår hjälpsamhet till folk i nöd runt om i världen.

Enligt Sverige Demokraterna är vi som emigrerar inte välkomna hem igen. Har vi lämnat Sverige så har vi.
Kanske är det så att vi inte vill komma hem efter valet.

Eller så spottar vi oss i näven och tar tag i detta problemet. Röstar du på SD är du inte Svensk, Du är bara feg och kanske lite lat. Inbilla dig inte att du får styra mitt land för du vet inte vad Sverige är och vad vi Svenskar står för.

En riktigt bra fredag

Då var sommarlovet över för denna gång. Det är fortfarande varmt och skönt här i Kansas även om temperaturen sjunkit lite.
Phoebe började skolan igen i onsdags och hon älskar det, även om det bara är 2 1/2 timma tre gånger i veckan. Hon har inga problem med språket längre och kan ord som är rätt avancerade och hon förvånar mig många gånger. Hon är ingen dumsnut den lilla.

När jag skulle åka och hämta henne igår satte jag på radion och ut strömmade Roxett. Solen sken och det var 25 grader varmt. Vid ett rödljus swischade en "genomskinlig" lastbil förbi med ett fullt inrett vardagsrum. Ikea öppnar här nästa vecka och jag måste säga att den här rullande reklamen är genialisk.
Vi åkte hem, packade i hop lite fika och åkte till parken. Här lektes det till en skyfall mer eller mindre dräkte oss. Genomvåta satte vi oss i bilen och åkte hem. Hade lite glömt av hur roligt det är att leka i regn.

Så en riktigt bra fredag skulle jag säga.
Puss och trevlig helg

Roadtrip - del 8. Springfield

Här är han.

Nej det är inte här familjen Simpson bor, även om det hade varit roligt att springa på Bart på sin skateboard. Springfield är residensstaden i Illinois och har cirka 120 000 invånare. Mest känd är det för att det var här Abraham Lincoln levde och arbetade innan han flyttade till vita huset och blev president.
När vi rullar in i stan känns allt väldigt litet, inte så konstigt när förra anhalten var Chicago.
Vi bestämmer oss för att äta lunch på ett litet microbryggeri. Ett sånt där mysigt ställe med sin uteservering på kullersten. Nu körde jag så C fick agera smakpanel på den egenhändigtgjorda ölen. Man kunde köpa den i stora glasflaskor typ 3liter för att sedan komma tillbaka och få den påfylld. Härligt miljövänligt. Nackdelen med att roadtrippa är väl just att man hittar alla dessa små pärlor och att det är lite för långt att ta sig tillbaka till dom.
Lincoln-museet hade stängt för dagen så vi bestämde oss för att göra en Lincoln-gost-walk. Har gjort en sån här "vandring" i London och det var riktigt roligt. Inte för att det var Lincoln i London utan då var det Jack the Ripper.
Under två timmar vandrade vi i Lincolns fotspår och fick höra om hans liv då han bodde i Springfield, hans tid i Vita Huset och då hans kropp kom tillbaka för att begravas i staden. Vi fick höra om seanser Mary Lincoln höll som "first lady" och se ställena där folk sades ha sett henne.
Delar av promenaden hölls i den del av staden där familjen bodde. Ett kvarter är nu uppköpt av staten och renoverat till hur det såg ut på 1860-talet. P var stoisk och frågade guiden när hon skulle få se dom där riktiga spökena som hon hörde talas om. Inte dåligt av en fyra åring att promenera runt i nästan två timmar även om grus och små stenar ofta var intressantare än en av dom största presidenterna i USAs historia.

Lincolns hus

Mycket var bevarat sedan 1860-talet

Man blev inte nedsprungen direkt. Står mitt i gatan och tar denna bilden

Roadtripp -del 7 Andersonville

Efter den stora branden i Chicago som jag tror var på 1860-talet bestämdes det att man inte längre skulle få bygga hus i trä. Svenskarna som bodde i staden hade inte pengar till att bygga i sten som lagen krävde och drog sig då till en stadens utkant. En stadsdel som nu heter Andersonville. Bor du där idag skulle du nog tycka att du bor hyfsat centralt. Det tog oss 15 minuter med bil dit och vägen går längs med Lake Michican.
Här hade vi läst att vi skulle hitta Svensk-Amerikanska museet och andra svenska grejer. Innan det var dags för dagens sightseeing bestämde vi oss för en ordentlig frukost på restaurang SVEA.
Ett ganska ruffigt ställe med bleknande bilder på kungaparet, lucior och svenska flaggor. Det hade helt klart varit med ett tag men det var så där ingrott charmigt.
Ni vet hur det är när man längst efter något som är svårt att få tag i? Falukorv är en sån sak som jag längtat efter ganska länge. Just för att jag inte ätit det på ett år. Det kändes nästan som himlen när vi fick in var sin talrik med falukorv, stekt potatis och ägg. P jublade mest över att få äta korv och pannkakor till frukost.

På museet kunde man leka svensk.

Dinner som serverar falukorv

Svensk-amrikanska museet

Då var det dags att kliva över gatan och besöka museet. Självklart var det hela en stor förklaring till den stora utvandringen av svenskar, hur dom tog sig hit och hur dom levde här. Jag måste erkänna att man får en klump i magen och lite gråt i halsen när man tänker på ur mycket dom måste ha längtat hem, men för dom var det kanske omöjligt ekonomiskt och tog över 3 månader. Man kunde inte ringa, skypa eller facebooka. Jag längtar hem så det gör ont ibland men om det skulle verkligen knipa tar det bara dryga 16 timmar hem till familj och vänner.
Här hade dom olika utställningar och just nu var det Birger Zanden. Ingen aning vem denna målare var men när jag läste att han var född i Blidsberg och när jag hittade ett alster på Årnugna kyrka kändes världen än en gång lite mindre.
Här fanns självklart en souvenir-butik och det inhandlades smågodis och en svensk ram till min registreringsskylt.
Sedan strosade vi runt lite och kom överens om att om vi hade bott i Chicago skulle det helt klart varit här.

Roadtrip - del 6. Chicago.

En gammals kyrka som nu huserar frisörer

Om du inte visste det innan så är Chicago USAs tredje största stad efter New York och LA och det märktes när vi började närma oss. Det tog oss två timmar att köra en och en halv mil in till downtown.
Ur perspektivet invandrarnas spår så var Chicago staden man kom till och under slutet av 1800-talet var det här den största staden efter Stockholm där det bodde flest svenskar. Läser man på lite står det att Svenskarna byggde upp Chicago. Många var händiga och jobbade hårt.

Playan

Gamla och nya byggnader

Fullt normala familjen

När vi kommer in till stan sjuder det av liv. Folk är ute på gatorna och shoppar, äter och joggar. Ett riktigt centrum äntligen. Av C's chef T som är ifrån Chicago hade vi fått många tips på vad och var vi skulle äta. Vissa saker som vi var tvungna att prova som inte gick att få tag i någon annanstans enligt honom.
Chicago-style pizza var en av dom sakerna. En pizza som är lika hög som en paj. Där osten ligger underst och tomatsåsen överst och all fyllning mittemellan.
Vi hittade en fantastisk Italiensk restaurang där korvar och skinkor hängde från taket. Det nybakade brödet doppades i god olivolja och dessert ostarna var perfekta. Här har vi inte varit bortskämda med den typen av mat vilket gjorde att allt saknade himmelskt.
Vi promenerade längs Michigan Avenue som är den fina gatan och där Gucci trängs med LV och H&M.
Ute vid piren som kändes mest turistisk fick vi en bra utsikt över Lake Michigan. Chicago har helt klart det mesta. De gamla husen står granne med det största skyskraperna jag någonsin sett. Folk sitter ute och dricker kaffe, shoppar och springer till jobbet. Skulle man tröttna kan man gå till playan och bada, samma närhet finns här som i både Barlecona och Valenicia.
Läste någonstans att Chicago har 47 miljoner turister varje år och det förstår jag till fullo för vi kommer att komma tillbaka

Roadtripp -del 4

Lindstrom, Minnesota

Nu var det dags att åka upp till vad dom kallar svenskbygden i Minnesota. En timma norr om Minneapolis ligger en liten, liten by som heter Lindstrom. Det var här som Willhelm Moberg traskade runt för att intervjua folk och hämta inspiration till sina böcker.

Karl-Oskar och Kristina

Här finns det en staty av Karl-Oskar och Kristina, lite skyltar på svenska och ett Swedish bakery. Annars var det inte så mycket mer för att vara helt ärlig. Det ligger helt fantastiskt med en massa sjöar runt om så man kan förstå att dom som kom hit kände sig som hemma.

Fantastiskt vackert

Vi hade hört talas om "nya Duvemåla " ett hus från 1850-talet som Moberg hade som grund för Karl-Oskar och Kristinas hem. Informationen vi hittade var att det endast var öppet på söndagar men vi bestämde oss för att svänga förbi och ta en titt. Döm av vår förvåning när det står ett äldre par på trappan. Det visade sig vara herr och fru Mortensson som tillhörde det historiska sällskap som tar hand om huset. Dom hade precis haft en visning men öppnade upp igen och välkomnade oss in. Herr Mortensson talade en svenska som inte hörts i vårt land på 100 år och berättade gladeligen att hans föräldrar kom från Kivik.
Dom var också mycket stolta över att Kungen och Silvia besökt huset liksom hela ensemblen av musikalen Dufemåla.
Jag frågade hur det kom sig att man bosatte sig här uppe? Svaret jag fick var att många kom till svenskbygden runt Molin, Illinois. Runt där och Chicago kostade marken över 4 dollar per tunnland. Någon läste att uppe i Minnesota som var ett territorium kostade marken bara 1dollar och 15 cent.

Här berättades livshistorier

Nya Duvemåla

Tänk er att man efter en 51 dagars resa med båt från Göteborg kom till New York eller Boston. Sedan fick man kanske åka tåg om man hade tur till The Great Lakes. Båt över sjöarna och sedan antingen gå eller åka häst och vagn.  Dom visste att dom nog aldrig skulle komma hem igen och kunde inte språket. Klart att man ville hänga med andra svenskar som var i samma situation och önskade ett bättre liv än fattigdomen hemma i Sverige.
Tåls att tänka på när vår hemlängtan slår till och när vi undrar varför nysvenskar vill bosätta sig i samma område och inte acklimatisera sig till vår kultur..
Att träffa dessa människor var fantastiskt roligt och får helt klart fem astrakanäpplen av fem möjliga.
En extra stjärna i kanten får det också för att ett är otroligt vackert där uppe och människorna pratar sin engelska med svensk accent.

Här har vi dom. Herr och Fru Mortensson

Roadtrip- del 3

Det fanns ett litet Legoland

 

Dag nummer två i storstaden Minneapolis blev inte riktigt som planerat. Å andra sidan är väl det som är tjusningen med att resa. Man hittar andra saker på vägen som är värt att utforska.
Många vi pratat med sa åt oss att ni måste åka till Mall of America. Ett av USAs största shoppingcenter. Vi var lite tveksamma för ingen av oss var väl så sugna på att strosa i affärer men då vi behövde införskaffa ett par nya sandaler till P åkte vi dit för att snabbat kolla läget.

Ja, tjena! Det är svårt att förklara hur stort det var, men tänk dig ett fyra vånings Nordstan fast gånger fem till ytan. Mitt i hela härligheten ligger det en Nickelodeons nöjespark.
För er som har barn så kan ni tänka er glädjen hos P när man kan åka Dora karuseller, Backyardians bergochdalbana, Spongebob loop och flome-ride. Allt inomhus. Helt galet. Vår dotter är helt orädd och vill åka allt som går fort, är högt och snurrar. Hon sträcker gärna upp händerna i luften och tjuter av skratt.  Det som var tänkt som ett par timmar blev en heldag och en nöjd P somnade i samma sekund som vi satte henne i bilen.

Kan vi åka igen, Mamma?

Så liten att hon knappt syns.

Flomeride. Costi och Phoebe sitter där någonstans.

Slänggungor är inte min favorit