Aja baja Sissi, sa polisen

Det finns betydligt fler poliser här än det finns hemma så går det inte en biltur utan att man ser en polisbil.
Så kom dagen då jag ser blåljus i backspegeln. Helt övertygad om att hen ville komma förbli mig byter jag fil, saktar ner och håller mig undan så mycket som möjligt. Döm om min förvåning när även polisen saktar ner och följer efter. Det tog en stund innan jag fattade att den följde efter MIG!
Hjärtat började slå lite snabbt och i huvudet började tankarna snurra vad jag kunde ha gjort för fel.
Jo jag körde kanske lite för fort men det kan inte ha varit mycket. Är det någon lampa som är sönder? Jag som hade bilen på service veckan innan. Så jag svänger intill väggrenen, lägger in handbromsen och stänger av bilen.
Polisen kom fram och frågade efter körkortet och undrade om jag visste varför han hade stoppat mig.
Och helt ärligt så sa jag att jag inte visste.
Det visade sig att jag bytt fil I en högersväng och det får man ju inte göra. Polisen går tillbaka till sin bil och kommer inte tillbaka på en vad som kändes för mig som en evighet.
Mycket tokigheter kan man anklaga mig för men göra olagliga grejer är ju något som jag verkligen försöker att hålla mig ifrån.
Phoebe sitter ju självklart i bilen och tyckte att polisen var lite "rude" som stannat oss mitt på vägen.
Så medan hjärtat pumpar så försöker jag förklara för henne att polisen gör sitt jobb och att Mamma gjort fel. ( det är ju inte gärna man erkänner att man gör fel men)
När polisen äntligen kommer tillbaka med en stor lapp känner jag en heffaklump I magen och ser hur pengarna som skulle spenderats hemma I Sverige flyga ut genom vindrutan.
Det visar sig att jag fått en varning. Två för att vara exakt. En för att jag byte fil I högersvängen och en för att man inte kunde se hela texten KANSAS på min registeringsskylt.
Stammande förklarar jag att jag aldrig blivit stoppad förut och undrar vad jag skall göra nu?
-Ingenting, svarar poliskonstapeln.
-Ska jag ta den här lappen och åka någonstans? frågar jag
- Nej, det behöver du inte.
-Så jag ska ta bort min "ram" runt registeringsskylten?
-Nej det behöver du inte men jag måste säga till dig nu när jag stoppat dig.

Så lite förvånad och undrande frågar jag ytterligare en gång vad jag skall göra för jag har ju blivit stoppad av polisen och uppenbarligen gjort något fel OCH fått en lapp men en massa grejer på.
Polisen börjar skratta och håller upp sitt pekfinger.
-Det är som att jag säger till dig -Ajabaja gör inte om det där! Och förresten lade du i handbromsen när du stannade?
- Ja sa jag. Jag gör alltid det när jag stannar och nu när jag pratar med dig skulle jag ju ingenstans.
Då garvar han ännu mer och säger att det har han aldrig varit med om innan.

-I really wish you a great day Mam because you sure made mine.

Lite skakig och med en begynnande huvudvärk kör jag därifrån och tanker att poliserna här måste vara extremt lättroade eller så är det någon polishumor som jag inte heller fattar.

Fast man måste säga att han var extremt trevlig och väldigt artig. Det första jag tänkte på är vad min   kompis Harri brukar säga:
-Om man ska be någon att dra åt helvete så kan man göra det på ett trevligt sätt, så att dom åtminstone ser fram emot resan.
Samma kompis som aldrig sett så många 50-skyltar som nu när han fyllt jämt och har kalas nästa vecka. Så nu börjar vi packa för det vill man ju inte missa.
Trevlig helg på er.

Årets Midsommarfirande

Jag läste någonstans att det bor cirka 600 000 svenskar utomlands. 150 000 av dom bor i USA. Nu är ju detta landet gigantiskt och många av dessa svenskar håller sig nog mer vid kusterna än mitt i det Heartland som vi gör. Länge trodde jag verkligen att vi var dom enda men tänk vad glad man kan bli när man har fel.
Via sociala media hittade jag en liten grupp tjejer, vi kan numera kalla oss JAAS ( Johanna, Anna, Anna, Sissi) som alla bor runt om här i Kansas. Inte superlångt från varandra finns det ett gäng tjejer som ursprungligen kommer från Falkenberg, Stockholm, Veddige och Borås. Vi träffas och dricker ett glas vin och garvar lite. Vi träffades och tittade på när dom svenska tjejerna mötte USA i VM. Skall villigt erkänna att hemlängtan är inte lika svår efter en kväll med dom här brudarna.

Nu när det var midsommar var vi hembjudna till Johanna med familj på lite hederligt svenskt firande. Alla bidrog till middagsbordet och det saknades inget. Sill, köttbullar, potatissallad, lax, räkor slogs om utrymmet med färskpotatis, knäckebröd och ost.
Efter jordgubbstårtan och kaffet var det dags att dansa kring stången. Måste villigt erkänna att det kanske inte var den vackraste majstång vi skådat men den var klädd med kärlek och vem bryr sig om den är lite sned och vind när man ändå måste koncentrera sig för att sjunga små grodorna och hoppa som besatt samtidigt.
Costi hade sågat/slipat/mätt/oljat fixat ihop ett kubb så barn och vuxna kunde ta sig en match på kvällskvisten. Känner på mig att det spelet kommer att användas flitigt i sommar.
Skillnaderna på vårt firande och ditt därhemma var nog inte så många förutom att vi väntade med att gå ut och sätta oss att äta. Inte för att det regnade och var kallt utan för att det var 35 grader varmt och vi väntade på att det skulle bli skugga på uteplatsen.
Hoppas att din midsommar var lika rolig som vår var.
Hörs snart

Lika lätt som det är svårt.

P har inga problem med att skaffa nya vänner

När det kommer vänner över hit för att besöka oss ser vi ju fram emot detta som bara tusan. Självklart för att man inte setts på länge men också för att det är så roligt att visa alla platser, restauranger, museer och affärer som vi gillar här.  Vi får möjligheten att umgås på riktigt med långa middagar, fikor (vad heter fika i pluralis?) och uppleva saker tillsammans. För lättheten när man umgås med gamla vänner är så otroligt uppenbar. Jag har nog aldrig refekterat över det innan vi kom hit. Å andra sidan så har ju man inte riktigt behövt på samma sätt.
Att skapa nya bekantskaper är roligt men också extremt energikrävande. Efter en kväll är man helt slut. Vet inte om det är att det sker på ett annat språk, att jag börjar bli gammal eller om jag helt enkelt har lagt av mig. Kan väl vara så att nya vänner kommer in i ens liv lite pö om pö hemma och här är det allt på en gång.
Ja ja oavsett anledning så är det underbart när dom gamla rävarna dundrar in. Allt är enkelt då och ger mycket energi. Nu klarar vi oss till Mamma kommer om ett par veckor, men hur det blir att köra henne till flygplatsen vill jag inte ens tänka på.
Det var så roligt att ha er här Pernilla och Sabiha. Kom snart tillbaka.
Nu är det slutdravlat för idag och dags att snyta sig och laga ett paraply.
Kram på er