2015

Nyårskrönika för året 2015

År nummer två här i Staterna måste väl också summeras. När man ser tillbaka på det känns inte som att det hände lika mycket som under det första året. Men när jag sitter här och funderar igenom så kunde jag väl inte ha mer fel. Det är klart att allt är inte lika nytt som när man gör allt för första gången. Vi skapar traditioner här även om dom är purfärska så är dom ju dock traditioner när man gjort dom mer än en gång.
Vissa saker som man i början tyckte var helt knasiga börjar nu verka mer eller mindre normala. Andra grejer är precis lika tokiga som första gången man beträdde Amerikans mark.

Svenskar: Under förra året lärde vi känna några av det få Svenskar som bor häromkring. Dom flesta har bott här sedan barndomen eller åtminstone 20 år. Vi är nu ett större gäng som firat Midsommar, haft kräftskiva och även julfest. Hela familjerna ses och håller dom Svenska traditionerna levande med mat, sång och umgänge. Vi är ett par tjejer ( om man nu fortfarande är det när man passerat 40) som äter middagar, fikar och dricker vin lite oftare. Jag är otroligt tacksam för det för det är en fantastisk livlina att får garva och snacka strunt på svenska. Jag känner mig som en annan person när jag pratar engelska och med dessa vänner kan man bara vara sig själv helt enkelt.


Språket: Det är klart att det har utvecklats enormt men mycket har också att göra med allmänbildningen. I början hade man ingen aning om vem den Countrystjärnan var eller vilken film från 80-talet som alla refererade till. När man har bättre koll på omgivningen har man ju lättare att följa med i konversationer. Jag har till och med lyckats vara ironisk och dra några skämt på engelska vilket jag inte kände mig bekväm med när vi kom hit. Det har varit otroligt frustrerande när man inte hittar ord som man kan fem olika varianter på svenska. För att inte tala om när man uttalar dom fel och betydelsen blir något helt annat. Allt detta går ju betydligt mycket bättre nu. Den som man märker störst skillnad på är ju självklart P. Hennes lärare i hennes nya skola berättade att om hon inte visste att P kom från Sverige hade hon aldrig kunnat listat ut det. Hon har större ordförråd än dom flesta av sina klasskompisar.
Vi märker också att hon numer översätter engelska till svenska när hon pratar. Det blir hysteriskt roligt många gånger. -Jag "vet" henne ( I know her) -Att "snysa" är ett perfekt svengelskt ord.

Vädret: Att man får ha både sommar och vintergarderoben framme samtidigt har du nog förstått vid det här laget. Sommaren är varm och solig med temperaturer på 35 grader och det kan vara kallt med lite snö och 10 minus på vintern. Den största skillnaden är nog dock att solen går upp dom flesta dagar. Det blir inte mörkt på dagarna här som hemma. Det gör ju att hösten och vintern känns mycket kortare och helt överlevnadsbara. Ett par solglasögon är ett måste att ha i bilen året om. (Dom där jävla tornadosarna ska vi inte börja prata om för det finns få saker som skrämmer mig så som dom.)

Vänner: Kvalitet i stället för kvantitet. Det är klart att vi känner inte lika många här som hemma men det känns lite som vi har plockat russinen ur kakan och hittat några få som vi verkligen tycker om.
Vänner hemma kanske har förflyttats till bekanta nu när man inte haft kontakt på två år. Även där har det siktats ut. Lite sorgligt men fullt naturligt.
En fantastisk sak är de vi får umgås med när dom kommer och hälsar på. Att får äta frukost, dricka kaffe och spendera hela dagar med. När livet snurrar på som snabbast hemma är det knappt att man får till en fika. Så jag tror att vi får mer och bättre kvalitetstid med vår nära och kära här än vi hade fått om vi alla var kvar i Sverige. Att få visa hur vi har det här och uppleva saker tillsammans gör mycket.

2016: Ett nytt oskrivet blad skall fyllas med äventyr och nya erfarenheter. Nya hinder skall besegras och vi ska bestämma oss vad vi ska göra härnäst. Det finns så mycket som vi vill göra och jag hoppas att det blir lika fantastiskt som 2015.

Så "Good continuing" till dig och tack för att du tittade in

Midsommar två gånger

Tjena, hej och hallå!

Hur har du haft det i helgen? Bara bra hoppas jag. Kanske är det dags för semester snart eller har du lagt in om sen ledighet för att öka chanserna att vädret blir lite bättre?

Vi behöver vid det här laget inte diskutera väder eller värme skillnaden mellan Svedala och Kansas, för den är ju som den är. 

I går hade vi bjudit över lite kompisar på lite midsommarfirande. En vecka för sent men man får inte vara så knusslig. 

Huset invaderades av vuxna och barn, några av dom med svensk påbrå men ingen hade firat midsommar förut. Vi hade bestämt att det inte var någon större idé att bjuda på sill-lunch för antalet hungriga amerikaner hade då varit för stort. Det grillades men på bordet fanns en liten sill-station med färskpotatis, knäckebröd och gräslök. Många skratt blev det när det provades senapssill och OP Andersson. Till min förvåning var det några som verkligen gillade det eller så var dom bara artiga. 

Kubb introducerades och det var en hit. Just att alla kan vara med att spela och psyka motståndare verkar vara internationellt uppskattat. 

I vanlig ordning sprang tiden iväg så  midsommarstången och små grodorna avklarades i mörkret. 

Klart att det blev ett midsommarfirande "light" för jag tror inte att amerikanarna är riktigt redo än men dom har helt klart potential för det. 

Som det alltid är dagen efter kvällen före så städas det idag. Jag hittade ett par flip flops i storlek 25 ute i en rabatt och en halv banan i hallen. En halvdrucken fästis stod och såg ledsen ut på bordet. En dalahäst är på rymmen. Så du förstår att det gick villt till. 

Årets Midsommarfirande

Jag läste någonstans att det bor cirka 600 000 svenskar utomlands. 150 000 av dom bor i USA. Nu är ju detta landet gigantiskt och många av dessa svenskar håller sig nog mer vid kusterna än mitt i det Heartland som vi gör. Länge trodde jag verkligen att vi var dom enda men tänk vad glad man kan bli när man har fel.
Via sociala media hittade jag en liten grupp tjejer, vi kan numera kalla oss JAAS ( Johanna, Anna, Anna, Sissi) som alla bor runt om här i Kansas. Inte superlångt från varandra finns det ett gäng tjejer som ursprungligen kommer från Falkenberg, Stockholm, Veddige och Borås. Vi träffas och dricker ett glas vin och garvar lite. Vi träffades och tittade på när dom svenska tjejerna mötte USA i VM. Skall villigt erkänna att hemlängtan är inte lika svår efter en kväll med dom här brudarna.

Nu när det var midsommar var vi hembjudna till Johanna med familj på lite hederligt svenskt firande. Alla bidrog till middagsbordet och det saknades inget. Sill, köttbullar, potatissallad, lax, räkor slogs om utrymmet med färskpotatis, knäckebröd och ost.
Efter jordgubbstårtan och kaffet var det dags att dansa kring stången. Måste villigt erkänna att det kanske inte var den vackraste majstång vi skådat men den var klädd med kärlek och vem bryr sig om den är lite sned och vind när man ändå måste koncentrera sig för att sjunga små grodorna och hoppa som besatt samtidigt.
Costi hade sågat/slipat/mätt/oljat fixat ihop ett kubb så barn och vuxna kunde ta sig en match på kvällskvisten. Känner på mig att det spelet kommer att användas flitigt i sommar.
Skillnaderna på vårt firande och ditt därhemma var nog inte så många förutom att vi väntade med att gå ut och sätta oss att äta. Inte för att det regnade och var kallt utan för att det var 35 grader varmt och vi väntade på att det skulle bli skugga på uteplatsen.
Hoppas att din midsommar var lika rolig som vår var.
Hörs snart

Vår första 4th of July

Vi pratar ju ofta hemma om att vi inte firar vår Nationaldag ordentligt hemma. Kanske är det för att det inte varit en helgdag så länge så vi har bara inte kommit igång?

I fredags var det Independence-day, alltså den 4 juli och dagen amerikanarna slet sig loss från engelsmännen. Vi var bortbjudna på middag på kvällen och jag skulle bara göra ett ärende för att få tag i lite småflaggor att dekorera desserten som jag skulle ta med mig. Satte mig i bilen och gav mig iväg.
Känslan som infann sig var " jag är den ende överlevande efter kriget" eller "Jag har hamnat i ett avsnitt av the walking dead". Knappt en bil ute på dom i vanliga fall högt trafikerade motorvägarna. Som om jag försovit mig på midsommarafton och ALLA har dragit till Varberg/kusten/sommarstugan och jag var den enda kvar i Borås.
Känslan var faktiskt som midsommar hemma. De allra flesta är lediga denna dag, man samlas hemma hos vänner och familj och grillarna går varma.

Familje-Selfie innan avfärd

Vi hade en supertrevlig kväll med familjen Twyman -Catausan. Barnen sprang omkring och försökte fånga eldflugor och god mat. ( barnen försökte alltså inte fånga den goda maten utan mest eldflugorna)
Det hela avslutades med att vi åkte till Leawood Park för att kolla på fyrverkerierna. Där var det så mycket folk att man bussades in med skolbussar från de närliggande parkeringarna.

Då har vi åkt i en amerikansk skolbuss

Musik strömmade ut från högtalarna och fyrverkeriet höll säkert på i 20 minuter.

Kanske är det så att vi firar vår nationaldag redan. Midsommar! För jag kan inte komma på någon helgdag som är svenskare och heligare än denna helg.

Thank you so much Erica for opening your home to "the Swedes" on Independece-day. We really loved your company, the food and the fireworks.

Little Sweden. Lindsborg, Kansas

Som vi har pratat om innan så blir man helt klart mer svensk när man befinner sig långt hemifrån. Så svensk att man tar beslutet att sätta sig i bilen och åka tre och en halv timma för att få sin dos av midsommar.
Vi hade läst att i Kansas finns en liten stad (läs by) som heter Lindsborg. Med sina 3500 invånare mitt ute på den Kansas-iska slätten kallar man sig för Little Sweden. Här målas det Dalarhästar och det hänger svenska flaggor i mängder.
När vi kom fram möttes vi av Folkdansare och spelmän. Hade det inte varit för att det var 35 grader varmt och gatorna var asfalterade så hade man kunnat tro att vi hamnat i Orsa.
På ett kafé kunde man "fika" lite. Vi hade förhoppningar på kaffet men det var amerikanskt men man kunde beställa en macka med köttbullar och rödbetssallad.
Festligheterna fortsatte på the heritage square. Lite som en hembygdsgård med gamla hus. Här fanns Svenska paviljongen från världsutställningen i St Louis från 1904.

När vi kom dit pågick den årliga kubbturneringen. Det var inte för inte som man tänkte på vår kubbbatalj hemme i Borås förra året. Till skillnad från då var denna tävling mycket seriös och det vinnande laget hade "en kubb-kung i naturlig storlek tatuerad på vaden.

Efter midsommartrafiken om svenska traditioner sjöngs det både den amerikanska och svenska nationalsången. Tror vare sig Costi eller jag själv sjungit så högt för kung och fosterland.
Sedan kom folkdanslaget in och dansade innan det var dags för oss i publiken att få köra smågrodorna och vi äro musikanter. Dom andra sjöng på engelska men vi hade en egen falang och sjöng på svenska.
Vi pratade med några "svenskar" som visade sig bo inte så långt från oss här i Overland Park så nu får det väl letas folkdräkter och damma av shottiskunskaperna.
Glada och mycket nöjda av lite svensk midsommarfirande satte vi oss i bilen igen och körde de dryga tre timmarna tillbaka.

Lindsborg var mycket intressant av många aspekter så denna utflykt får fyra midsommarstänger av fem möjliga.

Costi försökte smyga för att ta den här bilden

Dalahästar finns överallt

Jul-Dalahästen?

Det är inte bara i Dalarna det målas hästar

Var är Kalle Moreus?

Svenska Paviljongen i bakgrunden

Vägskyltarna i Lindsborg.

Inte varje dag man får

Idag hade vi fått möjligheten att besöka Ed på hans arbetsplats. Han arbetar en halvtimma utanför stan på en flygbas för helikoptrar.

- Vad pysslar din pappa med?
- Han håller på med smörjfett.
-Jaha, min pappa flyger helikoptrar.
Ni fattar att det är inte många som slår honom på fingrarna när det gäller coolaste yrket.

Här fick det springas in och kännas på en Boing CH-47 Helikopter eller Chinooks som dom också kallas. En av världens största helikoptrar och det är amerikanska försvaret som har de flesta av dom. Jag tycker att det tar tid att tanka min Volvo men en av dessa behöver 2,5 timma för att fyllas på.

Nu undrar du säkert hur man vågar släppa in en drös föräldrar och barn i en hangar full med dessa dyrbarheter som kostar runt 30 miljoner dollar styck och jag förstår din tanke, speciellt när jag är i närheten.
Just den som vi fick hoppa in i var från 60-talet och skulle skickas till skroten.
Jag blir sjukt imponerad av dessa maskiner som är så stora att man inte riktigt kan förstå hur dom kan flyga och är lite avundsjuk på Ed som får köra dom varje dag.

Här är Phoebe med sina kompisar Vanessa och Gulliana

Tripp gör som pappa Ed

Midsommar med en twist av Amerika

Åkte till Werners idag( den tysk- svenska korvaffären jag berättat om innan) för att köpa wienerkorv. Det är det närmsta vi kommer prinskorv här borta. Passade på att köpa lite andra goda korvar när jag ändå var i farten. Rödbetor, knäckebröd och svensk senap åkte också ner i korgen.
Vidare gick Volvon till den vanliga mataffären för införskaffande av jordgubbar, grädde, gräslök och köttfärs.
Det finns sill att få tag på här men kalla mig feg för jag vågade inte chansa. Som tur är hade Fanny med sig ett par burkar sill över hit tillsammans med kaffe och en massa Marabou mjölkchoklad. Till C's stora förtjusning hade Ola skickat med en flaska OP.
Funderade på vad vi skulle äta här och eftersom C jobbar denna dag får midsommarlunchen bli midsommarmiddag. Köttbullar, "prinskorv", rödbetssallad kanske inte tillhör det vi brukar ha på bordet hemma men nu var jag sugen på allt.
Så nu är rödbetssallad gjord, köttbullarna stekta, en hemmagjord senapssill blandad. Det kommer inte att smaka som det gör hemma men det närmaste vi kan få till det här.
So, American midsummer- bring it on.

PS glömde färskpotatisen men det är lugnt för det är inte mer kaos än vanligt i affären, "systemet" eller på vägarna här imorgon.

Självklart var det tvungen att badas lite innan middagen