Att vara tacksam

Då har vi kommit fram till Thanksgiving. En storhelg utan dess like. Har för mig att jag läste någonstans att denna helgen är då Amerikanerna reser som mest. Många ska hem till släkt och vänner för att äta kalkon och pumpapaj.
Thanksgiving infaller alltid på en torsdag och många företag har stängt även på fredagen så det blir en långhelg. P hade sin sista skoldag igår så hon har ett litet minilov så här i slutet på november.
Den berömda Black Friday är fortfarande annorlunda för oss men mycket av julklappsinköpen kommer att göras. Inte för att vi kommer att köa utanför vissa affärer som inte alls är ovanligt. Tror att jag skrev förra året hur folk tältar ett dygn för att vara först.

Vi kommer att äta middag här hemma hos oss tillsammans med vänner och så får vi besök av Josefin som är utbytesstudent. Hon tillbringar det här året i en stad som heter Chilicothe som ligger drygt en timma norr om Kansas City men kommer från Borås. Hon har önskat ett besök på Ikea, lite shopping och julmust. Tror att vi kan lösa det utan problem.

Det är väl lätt att i all shoppinghysteri glömma bort att denna helgs betydelse. Att vara tacksam eller i alla fall fundera på vad man har att vara tacksam över. I denna tid med allt som händer i världen kanske det är viktigare än någonsin

Jag är tacksam för min skvatt galna familj och mina fantastiska vänner. Jag är tacksam för han den där grabben jag gifte mig med och vår tokiga dotter. Jag är tacksam för att jag har mat för dagen och tak över huvudet. Jag är tacksam för att P får gå i skolan och får en utbildning. Jag är tacksam för att vi har tillgång till sjukvård.
Jag är tacksam för att jag får uppleva det här äventyret som vi nu gör.

Så jag önskar er en trevlig helg, a happy thankgiving eller happy turkey day, Du får välja själv

Det här med Girls Scout Cookies

Visst är det så att du har hört talas om ovanstående?

Jag hade det i alla fall och måste ju helt klart varit genom amerikansk film och tv.
Det är denna tid på året som tjejerna med sina små scarfar går runt och knackar dörr och erbjuder dig att köpa små-kakor av olika slag.
Folk bunkrar upp och köper på sig och dom är inte billiga. En låda kostar runt 4 dollar och för 30 spänn kan man få sjukt mycket kakor av andra varianter här. Men det är något speciellt med Amerikanerna och sin Girl Scout Cookies. Kanske är det nostalgi och minnen av förlorad barndom som gör att dom smakar extra gott.

Jag missade detta helt förra året då tillfället när jag såg dom utanför affären så hade jag inte några kontanter på mig. Så i år var vi lite mer på tårna högg tag i dessa otroligt omtalade små skapelser. ( Kakorna alltså, inte tjejerna)
P köpte Citron-glacerade. Dom får vi lägga högt upp i skåpet annars sätter hon i sig alla på en gång. C köpte några med tranbär i. Dom lät godare än vad dom var så jag tror han tog med sig sina till jobbet för att bjuda sina kollegor. Jag har då en låda Thin-Mints. Dom ska jag fan gömma så resten av familjen inte hittar dom. För dom var verkligen goda. Dom är små och delekata och har ett tunt chokladöverdrag. den perfekta blandningen av en kaka och en After Eight.
Kanske börjar det gå rykten om mig i grannskapet, hon den där i Volvon som åker runt och köper upp alla Thin-Mints.

St Patricks Day - Om Centern skulle spela in en reklamfilm

Det syns inte så bra på bilen men sockervadden var gröna denna dag.

Så skulle dom ta och komma över hit i mitten av mars. Fyrklövern syns överallt och det är grönt så långt ögat når.
Den 17 mars för att vara exakt firas St Patricks Day runt om i landet. Det är det Irländska helgonet Saint Patrick som levde i slutet av 300-talet som är "the reason of the season"
För att inte dyka för djupt i Irländska helgon så har denna dag varit helgdag i Irland sedan 1600-talet och självklart plockar Amerikanarna fram sina gener och firar denna dag med pompa och ståt.

Firar man så gör man ju det helt klart med en parad. Dom är som tokiga i sina parader. Det är klart att det är ju roligt och blir lätt en folkfest för alla. Man lägger ner mycket tid och energi på att göra fina ekipage och folk går man ur huse för att titta.
Vad jag vet så fanns det två parader i vårt upptagningsområde. En nere i stan (Kansas City) och en i Brookside ( en egen stad men hänger ihop med allt annat så jag skulle kalla det stadsdel) Den senare skulle vara lite mer familjevänlig så det var den vi satsade på. Bilen packades med våra stolar ( som alla har), lunch och dricka så begav vi oss i god tid för att inta våra platser på trortoaren längs den utsatta paradvägen.

Om du tänker dig våra Kommunalråd åkades i gamla veteranbilar, skolor och orkestrar som dansade, företag som hade skojiga fordon passade på att göra reklam, ett gäng som blåste säckpipor och en och annan Irländsk klan som tågar ner samtidigt som det slängdes ut godis till barnen. Jag får inte glömma en gubbe på El-lukulele som var min favorit.

Många politiker i veteranbilar

Vem fan kommer på att skaffa sig en El-lukulele?

En kompis berättade att man under denna dag måste ha något grönt på sig, annars är det stor risk att folk nyper en och det vill man ju helst undvika.

C hade inhandlat en grön tröja dagen till ära.

Så vi är en Amerikansk tradition rikare och hade en riktigt rolig dag i solskenet.
-Annie Lööf! När du behöver få upp siffrorna lite och det är reklamdags så är mitt tips till dig att komma över och fira St Patricks Day

Pippi, Dorothy och pumpor

Här kommer Pippi Långstrump

Herregud vad tiden går fort. Nu är vi inne i november och jag har inte bloggat på en evighet.
Jag som tänkt skriva om att vi har nu varit här i ett år. Det har flyttats igen. Vi har haft besök. Halloween har varit på tapeten och hösten har börjat komma till Kansas.
Äsch det får bli lite i oordning.

Halloween. Vet att många hemma har lite problem med denna helg. Man tycker att den är amerikansk (och det är den ju) och konkurrerar ut Alla Helgonna-helgen. Det är ju helt två olika saker. Här firar man ju inte Alla Helgons som vi gör. Det här är verkligen barnens högtid och i vanlig ordning går man "All in"
Under loppet av en vecka var P utklädd fyra gånger.

Vi var nere i Downtown Overland Park, ett litet centrum här med affärer och Farmers Market. Här har de flesta öppet för "trick or treat". Ganska smart ide att få in alla affärer och få nöjda barn samtidigt. Detta var det första vi gjorde när vi kom förra året så det var roligt att göra det igen. Denna gång var det prinsessan P som var ute på vift.

Prinsessan P

Några dagar senare var det dags att vara Power Ranger på Taekwando-lektionen.

"Trunk or treat" var en ny grej som vi provade i år.  En kyrka här i närheten hade ordnat detta evenemang och folk parkerade sina bilar på den stora parkeringsplatsen utanför. Här var bagaget pipmpat i god Halloween anda. Någon hade till och med en tv i bagageluckan då Royals spelade samma kväll. Här kunde barnen gå runt och när man var färdig bjöds det på varmkorv, smors, hoppborgar, Royalsmatch på storbild och lemonad inomhus. Här var det Pippi som representerade.

Man kunde rösta på bästa bakluckan

Ps kompisar kvällen till ära utklädda till Issie

Så kom då den stora dagen. Erkänner att P var så exalterad att det kändes nästan som julafton. Vi var hembjudna att hänga på familjen Lambert på deras gata.
Så ett gäng från Trollkarlen från Oz och ett gäng från Despicable Me promenerade och knackade dörr. Folk dekorerar hus och trädgårdar. Några gör det lite läskigt, andra gör det med pumpor och ljus. Någon hade gjort upp en eld där man kunde värma sig lite och någon bjöd på varm äpplecider.
Jag såg superhjältar, prinsessor, sagofigurer, ett benrangel, basebollspelare och ett vandrade Lego.
Inte så mycket läskiga figurer egentligen, förutom jag då som lyckades skrämma skiten ur två killar i tio-års-åldern.

Familjen Lambert och Madius

Många hus blev det

P förklarar för tanten att hon är antagligen allergisk mot jordnötter

Herr Madius som The Tinman

Det är klart att det är godis i mängder och det mesta ligger här i skåpet, det är mer hela grejen att få klä ut sig och springa omkring. Jag kan också tycka att det är ett schyst avbrott på den långa väntan på julen. Vi har pysslat, karvar pumpor,kanderat äpplen, planerat och dekorerat här hemma och jag måste säga att barnet i mig börjar verkligen gilla denna högtid skarpt.

Roadtrip - del 2

Familjen startade Svensk-Amerikanska Posten. En tidning på svenska som gavs ut i Minneapolis

Efter Des Moines var det dags att sätta sig fyra timmar i bilen för att köra till Minnesota och Minneapolis. Har varit rätt nyfiken på denna delstat, då många säger att den skall påminna om Sverige.

När vi börjar närma oss bestämmer vi snabbt att ta en sväng förbi Ikea som ligger på vägen. Kan erkänna att jag var lite euforisk när vi kom till restaurangen och hittade kräftor. Dom slank ner snabbare än blixten och så fort vi ätit upp kollade vi in vad dom hade för "svenska delikatesser". Jag har nog aldrig varit på ett Ikea utomlands men hela familjen Madius jublade när vi såg att man kunde köpa prinskorv, cider, singoalla kex, sill, lax och kaviar. Nu blev det inte så mycket handlat då vi är på roadtrip men jag lovar det var en fröjd för ögat.

Väl utvilade dag två åkte vi till Svensk-amerikanska institutet. I en borg-liknande villa med den tillhörande restaurangen Fika kunde vi se utställningar och äta lunch. Villan hade tillhört en svensk emigrantfamilj i tryckeribranschen som senare hade donerat hela huset till institutet för att bevara det svenska arvet.

Självklart hittade vi lite Sagaform i butiken

Gigantisk kåk

Costi som Strindberg

Annorlunda Strindberg

Phoebe som en yngre Strindberg

Selma hittade vi i trädgården

Vi träffade två svenskar från den kungliga huvdstaden och när dom frågade oss var vi kom ifrån visade sig att kvinnan ofta var i Viared och företaget ENS. Det visade sig snabbt att vi då hade Matthias Björlevik som gemensam nämnare och världen kändes genast mindre för en stund.

Här började vår dotter prata med en man och en äldre kvinna. Kvinnan som hette Elin var andra generationens invandrare och mannen var hennes son. Båda pratade svenska även om sonen Greg var lite bättre eftersom han bott i Stockholm ett par år.
Elin berättade att hon som liten bara ville vara som alla andra och därför aldrig pratade svenska när hennes kompisar var i närheten, något hon ångrade senare för då skulle nog hennes svenska vara bättre. Hon var en fantastisk dam och det var så roligt att få höra hennes livshistoria.


När vi väl fått vår dagliga dos av svenskhet drog vi ner på en stor konstfestival. Ute på gatorna stod konstnärer och sålde sina alster. Allt från träsniderier, foton, smycken till drejade trädgårdsskulpturer. Vad som är konst ligger ju alltid i betraktarens öga och jag måste säga att i vissa fall är jag mer än tveksam. Men det var ett roligt event och hur stort som helst.
Vad vi gillade mest i denna storstad är att folk cyklar. Vi såg nog fler folk på cykel under en dag än vi har gjort under hela vår tid i Kansas.

Svensk-amerikanska institutet var trevligt och får fyra Strindberg av fem möjliga.

Tailgating. Vad är det?

Här är hela gänget

I går var det dags för familjen Madius att "tailgata" för första gången. När jag lade ut det på min status på Facebook var det många som undrade just vad detta var. Så nu ska jag försöka förklara fenomenet Tailgating. Syrran, Carola, Carita med flera, håll i hatten :-)

Vid de flesta sportevenemang som typ Amerikansk fotboll, vår typ av fotboll och baseboll samlas folk flera timmar före matchstart. Detta ute på parkeringsplatserna runt respektive arena. I vårt fall var det Sporting Park där vi skulle kolla på Ishis LA Galaxy som kom för att möta Sporting KC.
Man packar in grillen och en massa god mat och dryck i bilen och hittar en bra parkeringsplats för att där plocka fram sina stolar och umgås helt enkelt.

Parkeringen är fullproppad med folk

Tailgate - öppen backlucka

Vi hade fått med oss Familjen Lambert som aldrig varit på fotboll innan (samma familj som räddar oss från tornados, kör helikoptrar och bjuder oss på rootbeer floats)

Vi grillade fantastiska korvar, grabbarna drack öl, satt i våra nyinköpta stolar och hade det riktigt roligt. Folk runt omkring oss grillade, hade med sig spel av olika slag och umgicks helt enkelt.
Så där hängde vi till det vara dags för oss att kliva på bussar som tog oss till arenan och matchen.

Grillmästaren Madius är nöjd med sin nya grill.

Phoebe och hennes vapendragare Tripp

Yngsta medlemmen av familjen Lambert, Paxton

Ordet "Tailgating" kommer från bilens tailgate, alltså bakluckan på din truck.

När vi kom tillbaka till parkeringen efter matchen var det fortfarande folk som spelade frisbee och satt och umgicks. Så man kan alltså fortsätta om man har lust. Hörde talas om att vissa inte ens går på matchen utan bara  hänger på parkeringen.

Om vi säger så här, det här var verkligen inte sista gången som vi gjorde detta. Vi hade en riktigt rolig dag med vänner och med en sport som jag faktiskt fattar.

Självklart var grabbarna tvugna att ta en "selfie"

Uff da?

Ni visste väl att Kansas är Bbq-ns förlovande land.

Nej det är inte P som kommit åt datorn utan vi som skall prata om skandinaviska uttryck!

Jag har vid flera tillfällen av olika personer hört uttrycket "Uff da"
Någon talade om för mig att det var ett svenskt, men hur kommer det då sig att jag inte fattar det alls?
Som den undersökande person jag är, var detta helt klart något att ta reda på.

"Uff da" är vanligt i norra "midwest" som ett uttryck för förvåning, utmattning, svordom, lättnad mm. Folk som använder det har norskt eller svenskt påbrå.

Du skulle kunna använda det om:
Du tappar din macka i golvet.
Du sätter dig ner efter att ha sprungit en mil.
Du inser att din nya pojkvän hejar på AIK.
Du öppnar ugnen förtidigt när du gör en sufflé ( har ingen aning vem som gör sufflé idag)
Din tårta kollapsar pga tyngden av alla ljus

Det enda jag skulle kunna säga att det kan vara som Usch då!
Någon annan som har en bra förklaring?
Med denna otroligt nödvändiga och livsviktiga information önskar jag nu er alla en riktigt trevlig helg.

Little Sweden. Lindsborg, Kansas

Som vi har pratat om innan så blir man helt klart mer svensk när man befinner sig långt hemifrån. Så svensk att man tar beslutet att sätta sig i bilen och åka tre och en halv timma för att få sin dos av midsommar.
Vi hade läst att i Kansas finns en liten stad (läs by) som heter Lindsborg. Med sina 3500 invånare mitt ute på den Kansas-iska slätten kallar man sig för Little Sweden. Här målas det Dalarhästar och det hänger svenska flaggor i mängder.
När vi kom fram möttes vi av Folkdansare och spelmän. Hade det inte varit för att det var 35 grader varmt och gatorna var asfalterade så hade man kunnat tro att vi hamnat i Orsa.
På ett kafé kunde man "fika" lite. Vi hade förhoppningar på kaffet men det var amerikanskt men man kunde beställa en macka med köttbullar och rödbetssallad.
Festligheterna fortsatte på the heritage square. Lite som en hembygdsgård med gamla hus. Här fanns Svenska paviljongen från världsutställningen i St Louis från 1904.

När vi kom dit pågick den årliga kubbturneringen. Det var inte för inte som man tänkte på vår kubbbatalj hemme i Borås förra året. Till skillnad från då var denna tävling mycket seriös och det vinnande laget hade "en kubb-kung i naturlig storlek tatuerad på vaden.

Efter midsommartrafiken om svenska traditioner sjöngs det både den amerikanska och svenska nationalsången. Tror vare sig Costi eller jag själv sjungit så högt för kung och fosterland.
Sedan kom folkdanslaget in och dansade innan det var dags för oss i publiken att få köra smågrodorna och vi äro musikanter. Dom andra sjöng på engelska men vi hade en egen falang och sjöng på svenska.
Vi pratade med några "svenskar" som visade sig bo inte så långt från oss här i Overland Park så nu får det väl letas folkdräkter och damma av shottiskunskaperna.
Glada och mycket nöjda av lite svensk midsommarfirande satte vi oss i bilen igen och körde de dryga tre timmarna tillbaka.

Lindsborg var mycket intressant av många aspekter så denna utflykt får fyra midsommarstänger av fem möjliga.

Costi försökte smyga för att ta den här bilden

Dalahästar finns överallt

Jul-Dalahästen?

Det är inte bara i Dalarna det målas hästar

Var är Kalle Moreus?

Svenska Paviljongen i bakgrunden

Vägskyltarna i Lindsborg.

My wife´s Swedish

Måste bara börja med att tacka alla som varit inne och läst våran blogg. Aktiviteten här inne har varit otrolig. Tänk vad lite hus-i-helvete-förbannad kan leda till.
Det blir liksom svårt att försöka skriva något vettigt efter det förra inlägget så här kommer lite funderingar från mig när jag inte ser "rött"

Blir man mer svensk när man är borta?
Svaret är solklart JA! Man dras till det igenkännande, till traditioner, mat och andra svenskar.

IKEA bygger sitt första varuhus i Kansas. Jag tror att det skall öppna efter sommaren. Kan villigt erkänna att jag aldrig varit så exalterad över IKEA i hela mitt liv. Ser mig själv åka dit och äta köttbullar. Brukar inte tycka att dom är så supergoda, men nu kommer jag nog älska dom. Varför? Jo för att det kommer att påminna mig om hemma.

Jag träffade en tjej som bor här sedan ett halvår. Hennes mamma är från Tyskland och hennes pappa är Svensk. Vi kan säga att hon är som våra prinsessor och hon heter självklart Madeleine.
Madde och träffades genom en gemensam bekant just för att vi båda två kommer från Sverige. Även om vi aldrig träffats förr, pratade vi på som om det inte fanns någon morgondag.
Vi pratade om kaffe, leverpastej och körkort. IKEA, löpning och fika. Allt som vi saknade hemma och som var annorlunda här.
Det var så härligt att få prata svenska med en annan vuxen ( förutom C). En människa som förstod precis vad jag menade.

Så är det konstigt att nyanlända som kommer till Sverige vill bo och umgås med andra som är i deras situation och förstår deras problem? Självklart inte. Jag gör precis likadant.

Här är man stolt över att ha svenskt påbrå. Det finns familjer här som äter både sill och lutfisk. Det var kanske deras mormor mor som kom hit. Traditioner lever vidare fast med en 2000 tals-twist.

Jag träffade en man som när han fick reda på att jag var Svensk berättade att hans fru var Svenska. Jag frågade självklart vart hon kom ifrån?
-Chicago, svarade han
Vad han menade var ju självklart att hennes förfäder kom från Sverige.

Pärlsocker, lingonsylt och en jäkla massa korvar

Hade läst om ett ställe vars specialitet var korvar. Här snackar vi bratwurst, chorizo, engelsk frukostkorv, Litauens kung av korv (är sedan mitt besök i det landet förra året, otroligt misstänksam mot allt), korv efter portugisiskt recept osv du fattar grejen.

Hemma är vi lite mer vana vid kötthalt i korvar men i en vanlig affär här, är det antingen "hotdogs" eller en sorts färskkorv som alla smakar lite anis eller om det är kummin. inte så goda i alla fall.

Inte nog med att man på detta stället kunde kullinera sig i världens korvar så skulle det finnas lite svenska varor. 

Så idag drog P och jag ut på äventyr.

Vi åkte till Werners.

Skall villigt erkänna att affären inte såg så mycket ut för världen vid första anblicken men med egengjorda korvar i mängder hittade vi pärlsocker, pepparkakor, lingonsylt och vaniljsocker.

Inte visste jag innan att pärl- och vaniljsocker var typiskt svenskt.

Vi kom ut på ena sidan och där ringlade sig kön lång. På lördagar grillar man alla korvar och detta verkade vara mycket poppis. P tog en Bratwurst och jag provade någon Italiensk variant och dom smakade himmelskt. Så där satt vi och samsades med utrymmet med mc-knuttar, försäkringsagenter och några fotbollsspelare. Någon frågade var vi kom ifrån och så var det hela igång. 

Någon var från Tyskland, en annans fru var från Prag och då dök han upp, Hans, ägaren himself.

Dom andra fick knö i hop sig för han slog sig ned vi vårt bord och undrade vem av mina släktingar som kom från Sverige? Drog hela historien igen att mina släktingar var fortfarande kvar där och har inte rört på sig mycket de sista femhundra åren utan att det var min man, dotter och jag som hittat hit alldeles själva.

Mannen ifråga var 85 år och hade efter kriget gift sig med en fransyska och på 60-talet emigrerat till Kansas. Här hade han nu sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn, var irriterad över att vi hade sålt Volvo, berättade om Freiburg som han kom ifrån.

Han hämtade smakprov på andra korvar och klappade besökare på axeln, slängde käft med kocken och kom tillbaka och pratade lite till.

Mätta och belåtna lovade vi att komma tillbaka en lördag igen. Han ville gärna veta vad jag tyckte om korvarna jag köpt i butiken och träffa mannen som dragit iväg oss från Sverige.

Och detta gör vi gärna för jag måste säga att detta besök på Werners var ett av dom trevligaste på länge.

Våra påsktraditioner.

Påsken närmar sig med stormsteg och på andra sidan Atlanten ser den lite annorlunda ut.
Vad Zlatan är för svensk fotboll, är Påskharen för den amerikanska påsken.
Lite som Tomten lämnar han Påskkorgar hos snälla barn. Dessa innehåller tex en bok, en leksak, en peng och en jäkla massa godis. Man går man ur huse för att besöka olika "Egghunts".
På dessa tillställningar får barnen springa omkring och leta efter ägg. Äggen är stora som vanliga ägg men i plast och i regnbågens alla färger. Ibland finns det ett gyllene ägg, lite som mandeln i gröten eller i Harry Potter. Det ägget vill man VERKLIGEN ha. Innehållet är godis, klistermärken, mynt osv. Men det finns sponsrade "Äggjakter" där man kan hitta presentkort på en cykel tex.

Om du vill kan du ta en tågresa med Påskharen för att leta ägg, många kyrkor bjuder in för äggletning och gratis biltvätt, hårklippning och hoppborgar.
Den där Påskharen vill men verkligen vara kompis med. Många ser till att man tar det traditionsenliga fotot men hen. Varje shoppingcenter med någon form av självaktning har en som man kan gå och träffa och ta ett kort med.
Många med barn ser till att införskaffa barnen säsongens finkläder med tillhörande skor.
Här målar man ägg som vi gör där hemma men det är väl det som jag kommit fram till är en av få liknelser bortsett från godisätande.

Jag skulle förklara hur vi firar en svensk påsk och började med att barnen klär ut sig till "Easter witches"
Dom behöver en kaffekittel, en katt och en kvast. Med kvasten flyger alla påskkärringar till Blåkulla för att dansa med Hin Håle. De som inte flyger dit tänder stora brasor och skjuter fyrverkerier för att inte "häxorna" skall landa i din trädgård på väg dit eller tillbaka.
När jag berättar detta hör jag hur hedniskt det låter och det skrattas ganska mycket åt våra svenska traditioner.
Jag tänkte  -ni tycker våra traditioner om häxor och sånt låter konstigt i era öron. Då kan ni bara tänka er hur en Kanin som skuttar förbi och skiter ägg låter i mina.

Så nu är kvasten polerad och kaffekitteln laddad, ska bara hitta en katt här någonstans.
Vi ses på Blåkulla
Glad Påsk