Pärlsocker, lingonsylt och en jäkla massa korvar

Hade läst om ett ställe vars specialitet var korvar. Här snackar vi bratwurst, chorizo, engelsk frukostkorv, Litauens kung av korv (är sedan mitt besök i det landet förra året, otroligt misstänksam mot allt), korv efter portugisiskt recept osv du fattar grejen.

Hemma är vi lite mer vana vid kötthalt i korvar men i en vanlig affär här, är det antingen "hotdogs" eller en sorts färskkorv som alla smakar lite anis eller om det är kummin. inte så goda i alla fall.

Inte nog med att man på detta stället kunde kullinera sig i världens korvar så skulle det finnas lite svenska varor. 

Så idag drog P och jag ut på äventyr.

Vi åkte till Werners.

Skall villigt erkänna att affären inte såg så mycket ut för världen vid första anblicken men med egengjorda korvar i mängder hittade vi pärlsocker, pepparkakor, lingonsylt och vaniljsocker.

Inte visste jag innan att pärl- och vaniljsocker var typiskt svenskt.

Vi kom ut på ena sidan och där ringlade sig kön lång. På lördagar grillar man alla korvar och detta verkade vara mycket poppis. P tog en Bratwurst och jag provade någon Italiensk variant och dom smakade himmelskt. Så där satt vi och samsades med utrymmet med mc-knuttar, försäkringsagenter och några fotbollsspelare. Någon frågade var vi kom ifrån och så var det hela igång. 

Någon var från Tyskland, en annans fru var från Prag och då dök han upp, Hans, ägaren himself.

Dom andra fick knö i hop sig för han slog sig ned vi vårt bord och undrade vem av mina släktingar som kom från Sverige? Drog hela historien igen att mina släktingar var fortfarande kvar där och har inte rört på sig mycket de sista femhundra åren utan att det var min man, dotter och jag som hittat hit alldeles själva.

Mannen ifråga var 85 år och hade efter kriget gift sig med en fransyska och på 60-talet emigrerat till Kansas. Här hade han nu sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn, var irriterad över att vi hade sålt Volvo, berättade om Freiburg som han kom ifrån.

Han hämtade smakprov på andra korvar och klappade besökare på axeln, slängde käft med kocken och kom tillbaka och pratade lite till.

Mätta och belåtna lovade vi att komma tillbaka en lördag igen. Han ville gärna veta vad jag tyckte om korvarna jag köpt i butiken och träffa mannen som dragit iväg oss från Sverige.

Och detta gör vi gärna för jag måste säga att detta besök på Werners var ett av dom trevligaste på länge.