Det här med Girls Scout Cookies

Visst är det så att du har hört talas om ovanstående?

Jag hade det i alla fall och måste ju helt klart varit genom amerikansk film och tv.
Det är denna tid på året som tjejerna med sina små scarfar går runt och knackar dörr och erbjuder dig att köpa små-kakor av olika slag.
Folk bunkrar upp och köper på sig och dom är inte billiga. En låda kostar runt 4 dollar och för 30 spänn kan man få sjukt mycket kakor av andra varianter här. Men det är något speciellt med Amerikanerna och sin Girl Scout Cookies. Kanske är det nostalgi och minnen av förlorad barndom som gör att dom smakar extra gott.

Jag missade detta helt förra året då tillfället när jag såg dom utanför affären så hade jag inte några kontanter på mig. Så i år var vi lite mer på tårna högg tag i dessa otroligt omtalade små skapelser. ( Kakorna alltså, inte tjejerna)
P köpte Citron-glacerade. Dom får vi lägga högt upp i skåpet annars sätter hon i sig alla på en gång. C köpte några med tranbär i. Dom lät godare än vad dom var så jag tror han tog med sig sina till jobbet för att bjuda sina kollegor. Jag har då en låda Thin-Mints. Dom ska jag fan gömma så resten av familjen inte hittar dom. För dom var verkligen goda. Dom är små och delekata och har ett tunt chokladöverdrag. den perfekta blandningen av en kaka och en After Eight.
Kanske börjar det gå rykten om mig i grannskapet, hon den där i Volvon som åker runt och köper upp alla Thin-Mints.

Roadtrippat - del 5

Intressant inredning

Efter att vi besökt svenskbygder i Minnesota vard ET dags att åka till ett badhotell i Wisconsin. Det gäller ju att göra alla i familjen glada när man är på semester. Här baddades det från tidig morgon till sena kvällen, vilket resulterade att P slet ut sin baddräkt av allt åkande i vattenrutschbanor. Det är väl så det ska vara om man är fyra år och bada är bland det bästa men vet.

Papparazzibild på stammisarna

Hotellet låg utanför den lilla byn Warrens. Med sina 300 invånare var det känd för tranbärsodling. Vi hittade ett litet Tranbärsmuseum och fick veta lite mer om trakten och bäret i fråga. När frågan kom om vi ville ha en liten tranbärs-vin-provning var vi mer än skeptiska, men vad fan klart man måste prova.  Annorlunda är väl det rätta ordet men det slutade med att vi köpte en flaska vin, sylt och tranbärssås så nu är Thanksgiving räddad.

När vi kom ut därifrån var det dags för lunch och det enda stället vi hittade var en bar som serverade mat. Tänk dig värsta haket från en amerikansk film, där inne sitter två stammisar och dricker något ur glasburkar. Damen bakom disken har många tatueringar längs armarna och keps. Vi sätter oss vid bardisken och får veta att dagens special är "Steak-sandwish" och det är vad vi beställer. Hela stället ser ut som ett garage med väggarna fyllda med reklam och en jukebox. Mätta och belåtna och ett hakerfarenhet rikare är det nu dags att göra storstaden Chicago.