Roadtrip - del 2

Familjen startade Svensk-Amerikanska Posten. En tidning på svenska som gavs ut i Minneapolis

Efter Des Moines var det dags att sätta sig fyra timmar i bilen för att köra till Minnesota och Minneapolis. Har varit rätt nyfiken på denna delstat, då många säger att den skall påminna om Sverige.

När vi börjar närma oss bestämmer vi snabbt att ta en sväng förbi Ikea som ligger på vägen. Kan erkänna att jag var lite euforisk när vi kom till restaurangen och hittade kräftor. Dom slank ner snabbare än blixten och så fort vi ätit upp kollade vi in vad dom hade för "svenska delikatesser". Jag har nog aldrig varit på ett Ikea utomlands men hela familjen Madius jublade när vi såg att man kunde köpa prinskorv, cider, singoalla kex, sill, lax och kaviar. Nu blev det inte så mycket handlat då vi är på roadtrip men jag lovar det var en fröjd för ögat.

Väl utvilade dag två åkte vi till Svensk-amerikanska institutet. I en borg-liknande villa med den tillhörande restaurangen Fika kunde vi se utställningar och äta lunch. Villan hade tillhört en svensk emigrantfamilj i tryckeribranschen som senare hade donerat hela huset till institutet för att bevara det svenska arvet.

Självklart hittade vi lite Sagaform i butiken

Gigantisk kåk

Costi som Strindberg

Annorlunda Strindberg

Phoebe som en yngre Strindberg

Selma hittade vi i trädgården

Vi träffade två svenskar från den kungliga huvdstaden och när dom frågade oss var vi kom ifrån visade sig att kvinnan ofta var i Viared och företaget ENS. Det visade sig snabbt att vi då hade Matthias Björlevik som gemensam nämnare och världen kändes genast mindre för en stund.

Här började vår dotter prata med en man och en äldre kvinna. Kvinnan som hette Elin var andra generationens invandrare och mannen var hennes son. Båda pratade svenska även om sonen Greg var lite bättre eftersom han bott i Stockholm ett par år.
Elin berättade att hon som liten bara ville vara som alla andra och därför aldrig pratade svenska när hennes kompisar var i närheten, något hon ångrade senare för då skulle nog hennes svenska vara bättre. Hon var en fantastisk dam och det var så roligt att få höra hennes livshistoria.


När vi väl fått vår dagliga dos av svenskhet drog vi ner på en stor konstfestival. Ute på gatorna stod konstnärer och sålde sina alster. Allt från träsniderier, foton, smycken till drejade trädgårdsskulpturer. Vad som är konst ligger ju alltid i betraktarens öga och jag måste säga att i vissa fall är jag mer än tveksam. Men det var ett roligt event och hur stort som helst.
Vad vi gillade mest i denna storstad är att folk cyklar. Vi såg nog fler folk på cykel under en dag än vi har gjort under hela vår tid i Kansas.

Svensk-amerikanska institutet var trevligt och får fyra Strindberg av fem möjliga.

Little Sweden. Lindsborg, Kansas

Som vi har pratat om innan så blir man helt klart mer svensk när man befinner sig långt hemifrån. Så svensk att man tar beslutet att sätta sig i bilen och åka tre och en halv timma för att få sin dos av midsommar.
Vi hade läst att i Kansas finns en liten stad (läs by) som heter Lindsborg. Med sina 3500 invånare mitt ute på den Kansas-iska slätten kallar man sig för Little Sweden. Här målas det Dalarhästar och det hänger svenska flaggor i mängder.
När vi kom fram möttes vi av Folkdansare och spelmän. Hade det inte varit för att det var 35 grader varmt och gatorna var asfalterade så hade man kunnat tro att vi hamnat i Orsa.
På ett kafé kunde man "fika" lite. Vi hade förhoppningar på kaffet men det var amerikanskt men man kunde beställa en macka med köttbullar och rödbetssallad.
Festligheterna fortsatte på the heritage square. Lite som en hembygdsgård med gamla hus. Här fanns Svenska paviljongen från världsutställningen i St Louis från 1904.

När vi kom dit pågick den årliga kubbturneringen. Det var inte för inte som man tänkte på vår kubbbatalj hemme i Borås förra året. Till skillnad från då var denna tävling mycket seriös och det vinnande laget hade "en kubb-kung i naturlig storlek tatuerad på vaden.

Efter midsommartrafiken om svenska traditioner sjöngs det både den amerikanska och svenska nationalsången. Tror vare sig Costi eller jag själv sjungit så högt för kung och fosterland.
Sedan kom folkdanslaget in och dansade innan det var dags för oss i publiken att få köra smågrodorna och vi äro musikanter. Dom andra sjöng på engelska men vi hade en egen falang och sjöng på svenska.
Vi pratade med några "svenskar" som visade sig bo inte så långt från oss här i Overland Park så nu får det väl letas folkdräkter och damma av shottiskunskaperna.
Glada och mycket nöjda av lite svensk midsommarfirande satte vi oss i bilen igen och körde de dryga tre timmarna tillbaka.

Lindsborg var mycket intressant av många aspekter så denna utflykt får fyra midsommarstänger av fem möjliga.

Costi försökte smyga för att ta den här bilden

Dalahästar finns överallt

Jul-Dalahästen?

Det är inte bara i Dalarna det målas hästar

Var är Kalle Moreus?

Svenska Paviljongen i bakgrunden

Vägskyltarna i Lindsborg.