P har sagt i ett par dagar nu att hon har haft ont i sitt öra. Detta barn gnäller aldrig om att hon har ont någonstans och frågar man henne så svarar hon -äsch det går över. Hon kan sitta med uppskrapade knän och tårarna rinner och säga sitt -äsch och be om ett plåster. I natt vaknade hon och var ledsen för att hon hade ont och då tänkte jag att nu är det nog verkligen något.
Här har man inte en Barnmorska som vi har hemma utan en barnläkare som man går till, så när morgonen kom så ringde jag och frågade vad jag skulle göra.
Dom svarade snabbt att det var bara att komma så skulle dom be en läkare kolla på henne. I samma andetag så bad hon om ursäkt att P inte kunde få träffa sin ordinarie läkare för hon var inte på plats idag.
Så jag package handväskan med frukt och vatten för jag tänkte att vi kunde nog få vänta ett tag och så hoppade vi in i bilen och åkte dit.
När vi kom dit väntade vi nog i fem minuter innan sköterskan kom för att ta med oss till undersökningsrummet. Väl där ställde hon frågor och tog tempen på P och lämnade rummet. Av gammal vana tittade jag på klockan när hon gick tog fram en bok som P och jag började läsa. Sju minuter senare kom läkaren. Ni vet en sån som pratar med patienten på riktigt. Inte med mig utan med P som är fem år.
Dubbelsidig öroninflammation och tio dagars penicillin och en guldpeng som kunde bytas ut mot en leksak i receptionen senare gick vi ut genom dörren. Totalt tog besöket mindre än 30 minuter.
Helt otroligt snabbt och smidigt och det är så man önskade att det funkade när man behöver gå till vårdcentralen hemma. MEN det finns alltid ett men. Vi har ju en bra sjukförsäkring här och det är ju inte alla som har...
På förpackningen står det att medicinen ska smaka bubbelgum. P tycker att den är -disgusting!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar