När det känns som man är extra långt hemifrån.

Blivande brandingenjör?!

Vi har haft besök från Sverige i nästan en månad. Först kom Sabiha, världens skönaste unge. ( vet att jag inte kan kalla henne det längre men jag har känt henne sedan hon var sex år gammal). Sedan kom Fanny och Kim.
Det har varit full rulle hela tiden. Det har  besökts museum, badat, shoppats, roadtrippat, besökts brandstationer, lagats mat, druckits vin, garvat och snackats om det mesta. Det blir intensivt och man vill liksom att tiden ska gå lite långsammare. Men självklart kan man ge sig fan på att tiden går snabbare än vanligt.
Allt känns mycket lättare och visst är allt lättare nä man har sina vänner omkring sig men språket är ju en stor del i kråksången. Nog för att det hörs att jag är svensk när jag pratar engelska men det kunde varit mycket värre. Det som är jobbigast är att man inte kan så många ordspråk eller uttryck och man måste anstränga hjärnan mer än vanligt.
Att hänga med någon som känner en gör att man slappnar av på ett annat sätt, för man har redan en historia.
Ibland när jag har varit och umgåtts med nya vänner här är jag helt slut, låter och konstigt men så är det. Men det är klart att det blir lättare och lättare.
Att köra till flygplasten däremot blir fan bara svårare och svårare. Att lämna av människor som står en nära kommer jag nog aldrig att vänja mig vid.

Sabiha och P in full action.