Ketchup effekten.
Ja eller vad kallas det när allt börjar lossa. Nästa onsdag kommer dom för att packa ner våra saker. Dom räknar med att vi skall ha dom i Kansas den 11 oktober om inget konstigt inträffar. Sedan är det söndag den 15:e september och våra hyresgäster skall flytta in.
Costi har bokat sin flygbiljett över och vi skall ikväll kolla på ett datum för P och mig. Det börjar helt klart närma sig nu.
Vi hade vår årliga Storstadsresa med jobbet i helgen och där framfördes en sång -Vi skall aldrig sluta älska Sissi. och ett presentkort men en enkelresa Kansas City -Landvetter för mig och Phebs. Det enda jag behöver göra för att utnyttja resan är att ringa valfri medarbetare på jobbet och skrika -jag vill hem!
Min kollega Sten hade helt klart lyckats att hålla allt detta hemligt och buss nr 1 hade övat hela vägen till Stockholm. Inte ofta jag är på gränsen att börja gråta men jag fick verkligen stålsätta mig.
Det finns så mycket jag kommer att sakna med mitt jobb och människor jag träffar igenom det.
2 kommentarer:
Åh, nu vill jag gråta. Hatar allt som är vemodigt! Det är ju en sån spännande resa ni ska göra - men det kommer bli tomt här hemma!! Snyft. Jättemånga kramar till alla tre
Men vi har ju bestämt att ni kommer och hälsar på!Jag får fokusera på det annars blir det olidligt ledsamt. Just nu känns det läskigt-spännande-roligt-ledsamt-nervöst.
Skicka en kommentar