Någon vecka senare kom det ett brev från Tingsrätten som informerade att jag blivit dömd enligt Brottsbalkens 16:de kapitel, 16:de paragrafen. Att hos allmänhet väckt förargelse.
I mellandagarna jagades Phoebe av den amerikanska polisen för samma brott.
Undertiden jag och Sissi förhandlade med bilhandlarn var Phoebe tillsammans med Fanny på Walmart. På vägen hem var det kris. Ja ni vet, if you gotta go you gotta go, så Phoebe fick kissa ett dike vid en korsning. Nöden har ingen lag.
Det tar ungefär 10 minuter att gå till affären, 30 minuter i 4-åringstempo. Bilhandlarn ligger mitt emellan. När Phoebe och Fanny dök upp var papren påskrivna och klara. Sissi hoppade in i sin nya bil och jag körde hem Phoebe då jag hade bilbarnstolen. Väl hemma parkerade jag, släppte av Phoebe och Fanny och hoppade in i Sissis bil för att åka och tanka. På vägen ut från vår community mötte vi två polisbilar som körde in genom grindarna. "Se där två polisbilar. Det händer grejer på området."
När vi väl kom till besinstationen ringde Fanny och berättade att vi haft besök av polisen. De sökte föräldrarna till det barn som kissat i korsningen!
Tydligen hade en "concerned citizen" ringt och berättat att en 4 år gammal tjej sprang runt och kissade i korsningar. Inte nog med detta, denna "concerned citizen" måste sedan ha krypkört i 4-åringstempo de 10 minuter som det tog att gå till bilhandlarn för att få tag i mitt registreringsnummer och därmed vår adress. WTF!
Väl hemma ringde polisen upp och förklarade läget. Då de fått en anmälan var de tvungna att "rycka" ut. Ingen fara. "If she had to go, she had to go. Have a nice evening, sir."
Only in America
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar