Man brukar ju säga att tiden går fort när man har roligt. Jag minns att jag tyckte att klockan gick betydligt långsammare när man satt och tragglade tyska verb. För att inte tala om Matte-lektionerna, då var man inne i en oändlig tidsloop.
Tiden går generellt busfort här i Kansas också och nu har vi varit här i över ett år. P ska snart fylla 5 år och ha kalas med sina kompisar.
Vi har lite bättre koll på saker nu så som Halloween och Thanksgiving och det gör ju att man inte känner sig som en jubelidiot hela tiden utan nu kan gilla läget på ett annat sätt.
Jag kanske fortfarande inte hittar över allt men jag vet åtminstone åt vilket håll jag skall köra. Vi har lärt oss vart man åker för att hitta olika saker. Allt som man måste lära sig på nytt som man "bara vet" hemma börjar falla på plats.
Vi har flyttat ytterligare än en gång. Från lägenhet till hus denna gången. Vi vet nu mera vilket område vi trivs och vill bo i, vilket inte var självklart från början.
P talar flytande engelska och är på samma nivå som amerikanska barn i hennes ålder. För ett år sedan förstod hon inte ett ord. Hon trivs i sin skola och har många vänner.
Om jag skrev att jag inte funderat på att packa väskan och åka hem några gånger så skulle jag ljuga. Klart jag har! Det är väl det som kallas utmaning, att göra saker utanför ens "Comfort Zone"
Det hade varit så mycket lättare att bo på Byttorp, gå längs Getängsvägen till jobbet och veta vilket tvättmedelsmärke som är bra på City Knalleland.
Jag har lärt mig vad som betyder något. Saker och som jag hoppas att jag kommer att komma ihåg när vardagen slår till hemma igen. Saker som är lätt att ta för givet när man är mitt i karusellen och som man inte saknar för än du inte har det längre.
Nästa stora helgdag här är Thanksgiving. Tiden då man ska fundera lite på vad man är tacksam över. Då äter amerikanarna kalkon så det står det härliga till och man har lite extra ledigt. Vi får besök från Helsingborg och Stockholm i den vevan och det är jag tacksam över. Nära och kära som tar av sin tid och sina pengar för att flyga över Atlanten och hälsa på oss. Det betyder otroligt mycket.
Jag är tacksam för att jag gifte mig med den galnaste människan på jorden och att även när livet är tufft kan vi flabba åt det. Jag är tacksam för att jag har fått den här möjligheten att tillbringa så mycket tid med P. Hon är en sjukt rolig liten person med ett stort hjärta.
Så nu tänker du att -Nu har Sissi blivit helt amerikansk?!? Nej ingen fara detta kom bara över mig lite snabbt och har antagligen redan försvunnit. Men ibland behöver man bara reflektera över livet lite grann.
Så nu är slutdravlat från Kansas för denna gång
PS Tusen tack till alla er som läser. Aldrig trodde jag att det skulle vara över 2000 besökare per månad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar