Vilken dag det har varit Familjen Lambert

Dagen började som vanligt att man sätter på nyheterna. Denna dagen har både TV:n och radion gått varma.
Vi hade ju redan hört att ovädret skulle komma till vårt område idag så idag gällde det att lyssna extra noga.
Vi hade en Server Weather Warning redan från morgonen och det kan innebära, åska, regn (och vi snackar hela Borås nederbörd på ett par timmar) och hagel. Här snackar man inte om hagel som smattrar lite gött utan här kommer det golfbollar.
Under dessa omständigheter kan då AIKarna (tornados) dyka upp som gubben i lådan.
Så vid 13 tiden packade jag och P bilen med lite av det nödvändigaste (Hello Kitty, kakor, vatten, ombyte och våra pass) och åkte till Familjen Lambert. Dom har det som man verkligen behöver när det kommer en tornado och det är en källare.
Där har vi nu tillbringar hela dagen och kvällen. P och T har lekt, ätit godis, badat, tittat på film tills min dotter somnade i deras soffa. Vi fick middag, kurs vart man skall ta skydd, hur dessa tornados uppstår och jag vet nu också hur många uniformer man tilldelas i den amerikanska armén.
När det värsta var över rullade jag in P i min poncho (tack Maria) och vi körde hem. Inte för att jag kommer att sova så mycket i natt för  The Tornado Watch ligger kvar fram till 02.
Så nu sitter jag här och knapprar på datorn och känner hur huvudvärken bultar och känner mig så tacksam.
Tacksam för att jag har träffat människor som öppnar upp sitt hem för oss, bjuder oss på middag och skratt när vi behövde det.
För att vara ensamma och så skitskraj som jag varit idag önskar jag inte någon.
Tusen tack Melissa och Ed, kan inte tacka er nog.

PS Costi om du läser detta vill jag bara meddela att jag köper ett hus med källare imorgon.
Och en helikopter. Ed säger att man kan flyga iväg från tornados i en sån.

Pärlsocker, lingonsylt och en jäkla massa korvar

Hade läst om ett ställe vars specialitet var korvar. Här snackar vi bratwurst, chorizo, engelsk frukostkorv, Litauens kung av korv (är sedan mitt besök i det landet förra året, otroligt misstänksam mot allt), korv efter portugisiskt recept osv du fattar grejen.

Hemma är vi lite mer vana vid kötthalt i korvar men i en vanlig affär här, är det antingen "hotdogs" eller en sorts färskkorv som alla smakar lite anis eller om det är kummin. inte så goda i alla fall.

Inte nog med att man på detta stället kunde kullinera sig i världens korvar så skulle det finnas lite svenska varor. 

Så idag drog P och jag ut på äventyr.

Vi åkte till Werners.

Skall villigt erkänna att affären inte såg så mycket ut för världen vid första anblicken men med egengjorda korvar i mängder hittade vi pärlsocker, pepparkakor, lingonsylt och vaniljsocker.

Inte visste jag innan att pärl- och vaniljsocker var typiskt svenskt.

Vi kom ut på ena sidan och där ringlade sig kön lång. På lördagar grillar man alla korvar och detta verkade vara mycket poppis. P tog en Bratwurst och jag provade någon Italiensk variant och dom smakade himmelskt. Så där satt vi och samsades med utrymmet med mc-knuttar, försäkringsagenter och några fotbollsspelare. Någon frågade var vi kom ifrån och så var det hela igång. 

Någon var från Tyskland, en annans fru var från Prag och då dök han upp, Hans, ägaren himself.

Dom andra fick knö i hop sig för han slog sig ned vi vårt bord och undrade vem av mina släktingar som kom från Sverige? Drog hela historien igen att mina släktingar var fortfarande kvar där och har inte rört på sig mycket de sista femhundra åren utan att det var min man, dotter och jag som hittat hit alldeles själva.

Mannen ifråga var 85 år och hade efter kriget gift sig med en fransyska och på 60-talet emigrerat till Kansas. Här hade han nu sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn, var irriterad över att vi hade sålt Volvo, berättade om Freiburg som han kom ifrån.

Han hämtade smakprov på andra korvar och klappade besökare på axeln, slängde käft med kocken och kom tillbaka och pratade lite till.

Mätta och belåtna lovade vi att komma tillbaka en lördag igen. Han ville gärna veta vad jag tyckte om korvarna jag köpt i butiken och träffa mannen som dragit iväg oss från Sverige.

Och detta gör vi gärna för jag måste säga att detta besök på Werners var ett av dom trevligaste på länge.

Det där med vädret -del 2

Nu har våren kommit med stormsteg ( i ordets rätta bemärkelse ). Temperaturen stigit avsevärt och det är nu mellan 20-25 grader. Detta hade ju varit hur härligt som helt om det inte varit för regn,stormar, otroliga åskoväder, hagel och tornados.
Lite regn får mig att känna mig som hemma och att det blåser vet vi alla som besökt Göteborg, men dom här tornadosarna eller vad det heter i pluralis är riktigt skitläskiga.
Det finns något som heter tornado-allert. Det är det omständigheterna är optimala för att tornados skall bildas men ingen har sett någon. Lite som Kalmar FF i Allsvenskan. Förutsättningarna är optimala men så blir det ingenting med det.
Det andra är AIK. Som dom här kallar Tornado-alarm. När det händer tar det hus i helvete. Då ska man söka skydd. Gärna i en källare, satta på barn deras cykelhjälmar och hålla tummarna utav bara den. Har man ingen källare rekommenderas badkaret och hålla sig borta från fönster. Nästan som när AIK kommer till stan.
Nu är säsongen igång här och denna helgen tror man att det brakar loss här i the mid west.

Så om jag och P sitter i badkaret med våra cykelhjälmar ogillar jag AIK mer än vanligt.

Dom kan det där.

På Mors-dag skall några av oss springa Mother´s day-run 5K. Ett lopp av tjejer för tjejer. Tänkte att detta var ett bra sätt att uppehålla min fantastiska löpträning. (Fantastiska läses med ironi)
Till detta lopp har jag ju inte min gode och hysteriskt vältränade kollega Sjöberg som kanin utan måste klara mig på egen hand.
Så jag anmälde mig till en träningsprogram för att hålla formen så att säga.
Sex tisdagar träffas vi i en park bredvid ett stort sjukhus. Det börjar med en liten snabbföreläsning av tex en sjukgymnast. Sedan är det uppvärmning under hysteriskt skratt.
Efter detta får man välja vilken grupp man vill tillhöra. En grupp går tre minuter- springer en. En annan går två minuter -springer en osv. En grupp går hela tiden och en springer. Det finns verkligen en grupp för alla.
Längs vägen finns det folk som stänger av vägar, vattenstationer och sjukgymnaster åker runt i små golfbilar ifall att någon skulle behöva hjälp.
När man är klar stretchar man och får en liten give-away som kan vara en vattenflaska, mörk choklad eller en frisbee.
Det finns inbjudningar till affärer för löparskor och sportbehåar och det sistnämnda presenterades med att
- när vi står och vinkar in er vid mållinjen, vill vi inte att " your litle ladies wawes back at us.
Måste säga att det är hur proffsigt som helst och till det facila priset av 20 dollar för 6 tillfällen.

Dom kan det här, dom där amerikanerna.

PS. Några av mina bekanta som nu lärt sig lite svenska ord, tycker att "Bra fart" är mycket passande för detta lopp. Ja ni fattar den översättningen. DS

Dags att deklarera

Jodå, luntan från Skatteverket har hittat hit till Overland Park.
Jag upphör inte att förvånas hur effektivt det svenska systemet är. Vi har nog alla en personlig relation till deklarationen men det är fantastiskt att kunna sitta på andra sidan jorden, logga in på hemsidan, fylla i, skicka in och så är det färdigt.

Som ni förmodligen förstått funkar det inte riktigt så här. IRS avskys mer än Rysslands införlivning av Krimhalvön. Och visst hör man sällan hyllningssång till Skatteverkes ära runt deklarationstider men tro mig, jämfört med det amerikanska systemet är det en dans på rosor.

Här jobbar man inte med färdigtryckta blanketter utan de får man fylla i själv. Instruktionsbroschyren är tjockare än gamla testamentet. Skrivet på nått skatte-mumbo-jumbo som ingen fattar.
Inte nog med att man fattar noll man ska även lämna in tre olika deklarationer.
IRS ska ha uppgifter för den federala beskattningen.
Missouri ska ha uppgifter för "state tax", för det är där jag jobbar.
Kansas vill ha sin del av skatten för det är där vi bor.
Samordnat? Inte direkt. Rena Hedenhössystemet.

Jag gjorde det enda rätta och ansökte om uppskov. Instant approval på sex månader. Tror jag. Fick aldrig det bekräftat. Skyller på att jag är svensk om det blir snack. De amerikanska myndigheterna har ju dessutom inte bestämt sig än för vad vi är för typ av "aliens". Finns många varianter.
Detta påverkar givetvis. Inte lätt att deklarera då.

6 månaders utvärdering.

Japp då har vi varit här i sex månader och jag tänkte att det var dags för en liten utvärdering så här långt.

En vän som bor utomlands sa att det är bara att bita ihop det första halvåret. Och det låg mycket i det.
Klart att det vore konstigt annars med tanke på att man lämnar famil och vänner och allt som är i ens " comfort zone"
 Även om vi tycker att vi är ganska amerikaniserade hemma så är kulturskillnader kanska stor.  Många är hemma med sina barn och det förstår jag för systemet är inte alls uppbyggt på samma sätt. Maten är annorlunda, barnen är inte utomhus på samma sätt, man har ingen aning om vilket tvättmedel man ska köpa osv. Man får bära vapen, alla har inte rätt till sjukvård och man får köra mot rött ljus vid högersväng.

Vädret är helt galet. Ena dagen shorts och 26 grader varmt medan man dagen där på får skapa rutorna på bilen och ta på sig den tjocka jackan.

Det är helt klart ansträngande att bara träffa nya människor. Folk som du inte har en historia med. Det tar mycket energi och man kan inte uttrycka sig på samma sätt på engelska som på svenska.
Att kunna uttryck, skämta eller vara ironisk på ett främmande språk är svårt, i alla fall än så länge.

Mycket fokus har legat på Ps engelska. Detta är inget problem längre då hon är som en liten kunskapssvamp, har börjat skolan och träffat nya kompisar. Ibland blir det lite svengelska men hon kör bara på. Underbara unge.
Att hålla kontakten med kära hemma kan ibland vara trixit med tanke på tidsskillnaden. Ibland kan det gå veckor att synka ett Skypesamtal. Och visst trodde jag att fler skulle hålla kontakten men man lär sig något av det också.

Men vi har mer tid för varandra och gör mer saker tillsammans. Vi utforskar den här stan med omnejd och åker på saker och events varje vecka. Jag menar när flög du drake sist ? Kommer du ihåg hur roligt det var?
Just nu planerar vi vår sommarsemester och var den slutligen tar oss i detta gigantiska land återstår att se. Minnesota, Wyoming har varit på tapeten liksom Alabama och ett besök i Yellow stone.

Så utvärdering blir att ibland är det tufft men man får jobba med sig själv. Ibland tänker man att detta äventyr skulle vi gjort för längesedan. Så summa summarum blir att vi ger det ett halvår till :-)

Våra påsktraditioner.

Påsken närmar sig med stormsteg och på andra sidan Atlanten ser den lite annorlunda ut.
Vad Zlatan är för svensk fotboll, är Påskharen för den amerikanska påsken.
Lite som Tomten lämnar han Påskkorgar hos snälla barn. Dessa innehåller tex en bok, en leksak, en peng och en jäkla massa godis. Man går man ur huse för att besöka olika "Egghunts".
På dessa tillställningar får barnen springa omkring och leta efter ägg. Äggen är stora som vanliga ägg men i plast och i regnbågens alla färger. Ibland finns det ett gyllene ägg, lite som mandeln i gröten eller i Harry Potter. Det ägget vill man VERKLIGEN ha. Innehållet är godis, klistermärken, mynt osv. Men det finns sponsrade "Äggjakter" där man kan hitta presentkort på en cykel tex.

Om du vill kan du ta en tågresa med Påskharen för att leta ägg, många kyrkor bjuder in för äggletning och gratis biltvätt, hårklippning och hoppborgar.
Den där Påskharen vill men verkligen vara kompis med. Många ser till att man tar det traditionsenliga fotot men hen. Varje shoppingcenter med någon form av självaktning har en som man kan gå och träffa och ta ett kort med.
Många med barn ser till att införskaffa barnen säsongens finkläder med tillhörande skor.
Här målar man ägg som vi gör där hemma men det är väl det som jag kommit fram till är en av få liknelser bortsett från godisätande.

Jag skulle förklara hur vi firar en svensk påsk och började med att barnen klär ut sig till "Easter witches"
Dom behöver en kaffekittel, en katt och en kvast. Med kvasten flyger alla påskkärringar till Blåkulla för att dansa med Hin Håle. De som inte flyger dit tänder stora brasor och skjuter fyrverkerier för att inte "häxorna" skall landa i din trädgård på väg dit eller tillbaka.
När jag berättar detta hör jag hur hedniskt det låter och det skrattas ganska mycket åt våra svenska traditioner.
Jag tänkte  -ni tycker våra traditioner om häxor och sånt låter konstigt i era öron. Då kan ni bara tänka er hur en Kanin som skuttar förbi och skiter ägg låter i mina.

Så nu är kvasten polerad och kaffekitteln laddad, ska bara hitta en katt här någonstans.
Vi ses på Blåkulla
Glad Påsk