Aja baja Sissi, sa polisen

Det finns betydligt fler poliser här än det finns hemma så går det inte en biltur utan att man ser en polisbil.
Så kom dagen då jag ser blåljus i backspegeln. Helt övertygad om att hen ville komma förbli mig byter jag fil, saktar ner och håller mig undan så mycket som möjligt. Döm om min förvåning när även polisen saktar ner och följer efter. Det tog en stund innan jag fattade att den följde efter MIG!
Hjärtat började slå lite snabbt och i huvudet började tankarna snurra vad jag kunde ha gjort för fel.
Jo jag körde kanske lite för fort men det kan inte ha varit mycket. Är det någon lampa som är sönder? Jag som hade bilen på service veckan innan. Så jag svänger intill väggrenen, lägger in handbromsen och stänger av bilen.
Polisen kom fram och frågade efter körkortet och undrade om jag visste varför han hade stoppat mig.
Och helt ärligt så sa jag att jag inte visste.
Det visade sig att jag bytt fil I en högersväng och det får man ju inte göra. Polisen går tillbaka till sin bil och kommer inte tillbaka på en vad som kändes för mig som en evighet.
Mycket tokigheter kan man anklaga mig för men göra olagliga grejer är ju något som jag verkligen försöker att hålla mig ifrån.
Phoebe sitter ju självklart i bilen och tyckte att polisen var lite "rude" som stannat oss mitt på vägen.
Så medan hjärtat pumpar så försöker jag förklara för henne att polisen gör sitt jobb och att Mamma gjort fel. ( det är ju inte gärna man erkänner att man gör fel men)
När polisen äntligen kommer tillbaka med en stor lapp känner jag en heffaklump I magen och ser hur pengarna som skulle spenderats hemma I Sverige flyga ut genom vindrutan.
Det visar sig att jag fått en varning. Två för att vara exakt. En för att jag byte fil I högersvängen och en för att man inte kunde se hela texten KANSAS på min registeringsskylt.
Stammande förklarar jag att jag aldrig blivit stoppad förut och undrar vad jag skall göra nu?
-Ingenting, svarar poliskonstapeln.
-Ska jag ta den här lappen och åka någonstans? frågar jag
- Nej, det behöver du inte.
-Så jag ska ta bort min "ram" runt registeringsskylten?
-Nej det behöver du inte men jag måste säga till dig nu när jag stoppat dig.

Så lite förvånad och undrande frågar jag ytterligare en gång vad jag skall göra för jag har ju blivit stoppad av polisen och uppenbarligen gjort något fel OCH fått en lapp men en massa grejer på.
Polisen börjar skratta och håller upp sitt pekfinger.
-Det är som att jag säger till dig -Ajabaja gör inte om det där! Och förresten lade du i handbromsen när du stannade?
- Ja sa jag. Jag gör alltid det när jag stannar och nu när jag pratar med dig skulle jag ju ingenstans.
Då garvar han ännu mer och säger att det har han aldrig varit med om innan.

-I really wish you a great day Mam because you sure made mine.

Lite skakig och med en begynnande huvudvärk kör jag därifrån och tanker att poliserna här måste vara extremt lättroade eller så är det någon polishumor som jag inte heller fattar.

Fast man måste säga att han var extremt trevlig och väldigt artig. Det första jag tänkte på är vad min   kompis Harri brukar säga:
-Om man ska be någon att dra åt helvete så kan man göra det på ett trevligt sätt, så att dom åtminstone ser fram emot resan.
Samma kompis som aldrig sett så många 50-skyltar som nu när han fyllt jämt och har kalas nästa vecka. Så nu börjar vi packa för det vill man ju inte missa.
Trevlig helg på er.

Om man inte frågar får man inget veta

 

Min älskade lilla dotter är inne i en period där allt gärna skall vara rosa eller eventuellt lila. JA jag vet att dom flesta tjejer går igenom denna fas fast jag är helt övertygad om att jag själv hoppade över den. Vi har vilda diskussioner om färger och kläder (läs klänningar) och jag kan fortfarande inte förstå vad det är för fel på svart och jeans.
Vi uppmanar nog vårt barn att argumentera för sin sak men en dag i början av sommaren utspelades det här.
Jag ville att P skulle ta på sig ett par byxor. Vi skulle iväg och leka på ett ställe med kossor, hästar och rutschkanor. P ville självklart ha klänning. Vi pratade om varför det var bättre att ha byxor denna dag men det gick in genom ena örat och ut genom det andra. P vägrade och jag frågade varför.
-Prinsessor har inte byxor. Prinsessor har faktiskt klänning.
Jag sa att 2015 så kan faktiskt prinsessor ha på sig precis vad dom vill. Shorts, kjolar, klänningar från HM eller jeans.
P tittade på mig som om jag bett henne ta på sig ett par Foppa-tofflor på öronen och trodde inte ett ord på vad jag sa.
JAg sa att om vi inte vet så får vi fråga någon som faktiskt är insatt i frågan. (klart att jag inte uttryckte mig precis så men du fattar)
Sagt och gjort vi skrev ett brev till Kronprinsessan Victoria.

Jag säger ofta till P att om vi inte vet så måste vi hitta någon SOM vet. Man skall aldrig vara rädd för att fråga. Hur ska man annars få reda på saker.
I veckan kom svaret.

Så detta avslutar detta inlägg för idag och jag önskar dig en fantastisk helg
Sissi vs Rosa klänningar 1-0