Nyårskrönika. År 2013

Tror väl att alla bloggar med lite respekt och självaktning har en nyårskrönika, så här kommer en summering av året 2013 för familjen Madius.
Vi startade året med att på trettondagsafton gifta oss i Carolikyrkan med efterföljande baluns på Borås Arena. Helt klart en av de roligaste dagarna i mitt liv. Att få fira kärleken med familj och vänner är helt klart underskattat.
Costi var nervös men Sognefors höll honom i schack. Dom missade lunchen så det blev gårdagens pizza och champagne.
Syrran och Fanny höll mitt blodsocker i nivå med en buffé av godsaker. Det fotades, P gled på knäna i sin klänning och höll låda i kyrkan. Prästen var lite underlig men vaktmästaren kool som spelade den musik vi ville. Alla var där förutom Johanna och familjen Eriksson. Med tanke på att Johanna precis fått barn och bor i Kanada och Peter med familj flyttat till Filippinerna så var det en fantastisk uppslutning. Än en gång ett stort tack till alla.
I februari åkte vi med Costi på konferens i London och vår dotter tyckte helt klart att det roligaste på den resan var att åka buss och hennes nya simglasögon.
Vi fick besöka Malta med våra mammor och gå på ett bröllop som var som hämtat ur en film. Så som P körde med Leena och Sivan behövde dom en veckas semester när dom kom hem.
Jag fick en schysst uppdatering i maj där man nu har 4.0 till handlingarna och en resa till Berlin som går till handlingarna som 10 i topp.
Costi och P hade semester på hemmafronten medans vi hade mycket roliga resor på jobbet i och med Champions/ Europa League.
Sommaren var annars ett evigt fixande av visum, resor till Amerikanska Ambassaden och papper som behövde ordnas. Så kom dagen då flyttlasset gick, vi fick bo i Harris lägenhet ( otroligt tacksamma för det Harri) till det att Costi flög över till förenta staterna.
P och jag invaderade Fanny och Olas hem och dessa underbara människor lät oss löpa amok som det var det naturligaste i värden.
Jag slutade jobba och tog farväl till alla och det var bland det jobbigaste jag gjort. När Syrran och Mira skulle gå så så undrade jag om detta verkligen var rätt beslut?
Att lämna alla och allt som betyder så mycket för att kasta sig in i det helt okända var fan superläskigt.
Efter två och en halv månad här börjar mycket ordna sig. Vi gör mycket saker tillsammans, sevärdheter, utflykter, museum, äter middagar osv. Vi har mer tid att vara tillsammans och det gör det hela värt det även om det inte har varit tjolaflöjt varje dag.
Så nu är vi här, slutet av detta rätt händelserika år. Vi har firat jul med våra bästa vänner och fått möjligheten att visa dom runt och förklara hur vår vardag ser ut over here.
Jag har äntligen fått körkort och det var väl en av dom bästa julklapparna och med GPSen jag fick av Costi hoppas jag att även en något disträ person som jag skall hitta runt i detta gigantiska land.
Som ni förstår har jag ganska höga förväntningar på 2014 med tanke på allt som hänt under det här året. Jag hoppas att många kommer och besöker oss. Att familj och vänner får vara friska. Att vi vinner Allsvenskan. Funderar också på att kandidera till Mayor of Kansas City. The sky is the limmit.
Så ett riktigt gott nytt år till er alla från oss.

I'll be home for christmas

If only in My Dreams.
Så går ju julsången och nog är det så att en dag som hemma så önskar man att man fick sitta i mammas kök och äta hennes och Svens julmat. Dricka gröna hissen med världens bästa svåger. Krama Mira och jaga Dexter. Retas med syrran och få sina obligatoriska sloggytrosor av mamma.
Åka till Göteborg för att smaka finska "lådor" och dricka julmust i mängder hos svärmor och svärfar.

Vi har bestämt lite att fira julen imorgon( den 25:e) så vi har liten bit kvar och mycket att göra. Här är det nästan 13 minus och snön ligger på backen och vi ska nu åka till Crown center för att träffa tomten och handla lite glöggkryddor.
Det skall skypas med familjerna där hemma innan vi skall på julmiddag hemma hos familjen Sodek ikväll.
Så från oss alla till er alla, en riktigt god jul

The Ice Storm

Då har isstormen kommit till Kansas City. Och med besked.

Vi har vetat om det i ett par dagar redan. Nyhetsstationerna här har en fetischistisk förhållning till att rapportera väder. Det började med Winter Storm Watch som blev till Winter Storm Warning och slutligen Winter Storm helt enkelt.

Det började i lördags med fyra timmar av underkylt regn. Ett tjockt lager av is täckte hela bilen.

Sen kom snön. Snacka om totalt kaos. Folk har uppmanats att stanna hemma, kyrkor ställde in söndagsmässan samtidigt som affärerna (som nu har öppet 24 timmar om dygnet till julafton) gapat tomma.

Vi Sverige har vi vinterdäck som hjälper oss när det är halt. Man jobbar inte så här i Kansas City.

"Don't you have winter tires?"

"No need, but you have to rotate them or buy new ones if they are really worn."

"You're kidding, right?"

"No."

Ingen idé att snacka gummikvalitet med andra ord.

När vi körde upp till flygplatsen mitt under isstormen för att hämta våra svenska vänner låg bilar som kantareller i dikena. Det har hjälps till att dra, skotta och knuffa ut personer som kört fast.

Så till Isstormen. Ärligt. Halvschysst vinterväder, minus det underkylda regnet som gör det lite extra knepigt. Problemet är att den genomsnittliga amerkanen kör som en kratta och fattar inte att man måste ändra sitt körsätt på vintern. Ungefär samma problem som många av de som bor söder om Sundsvall har.

 

Pepparmintschips och karamellpopcorn

Är ju inte direkt smakar som man är van vid. Här gillar man socker på popcornen så att stoppa några i munnen och det smakar kanelbulle blir konstigt. Men tvångskänslorna kommer över mig att man måste ju prova. ( inte när det gäller baconglass dock)
Tänk om det finns smaker och kombinationer som man missat?
Fast ibland tar det lite emot som när det kommer till Chocolate Ale. Då känner jag mig lite gammalmodig och traditionell. Det finns ett bryggeri här i Kansas City som heter Boulevard och jag var skeptisk när dom gjorde reklam för Pumpkin-lager vid Halloween och inte mindre skeptisk nu när denna skapelse skall återlanseras.
Det finns saker som är heliga i min värld. 
1. Man blandar inte julmust med någon form av alkohol.
2. Man blandar inte kaffe med sprit. Förutom ett undantag och det är efter tapas middag under speciella förhållanden då kan man ta en carajillo.
Så nu undrar jag om jag måste utöka min lista med att öl kanske bara kunde få smaka öl?
Och förresten att "Jesus is the reason of the season"

Jakten på den svenska julmaten

Först tänkte vi att det är klart att vi försöker fira en lite mer amerikansk jul iår. I stället för julbord så var det kanske dags att servera kalkon eller skinka med potatismos istället. Äppelpaj istället för risalamalta och christmas-kitkats som omväxling till knäck och ischoklad.
Men så hände det! Vi åkte till en stor superrolig affär som heter Worldmarket. Deras inriktning är mat och vin från hejdlöst många länder. På en liten avskild hylla stod 4-pack Christmas Soda. Ja eller vad vi hemma kallar Julmust. Lyckan var total hos familjen Madius och det var nog då vi bestämde oss för att gå "all in". För om man har julmust så kommer allt annat att ordna sig.
På  den tyska hyllan skulle det finnas sill i senapssås men det var slut. Undrar lite om det bor många tyskar här?
Nu har vi hittat ansjovis till vår Jansson, rödbetor till rödbetssallad och köttbullarna ligger precis och svalnar här i köket. För skinkan så måste vi till någon som slaktar för all julskinka här är rökt, men det kommer att ordna sig.
"It's starts to feel like Christmas"
Vad skulle du inte klara dig utan på julbordet?

PS en av dom små flaskorna delades upp i tre glas och dracks under högtidliga former.

Ljuspromenad med Elvis

Lördagen gick i ett Dora-Dr Mcstuffins-Prinsess skimmer då vår lilla P äntligen fyllde fyra år. Som hon har väntat och då paket kommit från Svea rike under hela veckan har det nästan varit olidligt för henne.
Dagen började med Skypesamtal och tårta. För om man fyller fyra får man bestämma vad man vill äta till frukost.
Sedan begav vi oss till en liten stad som heter Lawrence 40 minuter härifrån för att kolla på den årliga julparaden. Skulle tro att det var ett sextiotal ekipage till häst, mulåsna och åsna. Ryttare, vagnar och även en som körde rullstol till häst. Folk trotsande kylan och stod längst gatorna och ropade Merry Christmas. Kändes lite som hämtat ur en amerikansk film.

Lunch intogs på ett italienskt ställe med avslutande glass. Lawrence var ett rätt mysigt ställe med finna hus och en "Storgata" ( kanske var därför det kändes som hemma ) dit får vi nog åka fler gånger.
Kvällens aktivitet var en Ljuspromenad vid Botaniska trädgården. Här hade man för två helger tänt tusentals ljus och nu snackar vi levande ljus. Här tog man en promenad runt medans det sjöngs julsånger, spelades trumpet och om man var frusen kunde man värma sig bland många eldar längs vägen.
Självklart var kungen av julen även här men det var när vi kom in för att fika som vi mötte The King. En Elvis improvisatör eller vad det kan heta. Jag måste erkänna att det var längesedan jag fick koncentrera mig så hårt för att inte skratta hysteriskt. Mannen i fråga var så schysst spray-solbränd att min morotskaka blev avundsjuk och tänderna var många och kritvita. Kläderna måste tillhört Liberache och rörelserna var värre än Wettergrens. Tror att Costi lade ut en bild på sin Instagram om ni är nyfikna.
Ljuspromenaden får helt klart 4 värmeljus av 5 och Elvis måste få full pott för brylkrämen och "the effort"

Root beer. Rötter och bärs?

Drycken Root Beer är rätt stort här borta. Den slåss om utrymmet med Coca-Cola Cola, Fanta, Pepsi och Sprite och all annan läskeblask och har antagligen vare sig med rötter eller öl att göra eller?
Den grävande familjen Madius ville ju inte gärna att ni trogna läsare skulle behöva leva i ovisshet längre. Så idag togs ett beslut att inhandla en flaska för att stilla er och vår nyfikenhet.
Färgen påminner lite om utspädd Cola men den luktar inte speciellt mycket. Då till smaken. Kommer du ihåg tuggummit Jenka? Ta ett sånt och addera lite plast och skölj ner det med en tub kolsyra som du tagit ur din sodastreamer.
Vi är glada att vi kan bidra till din kunskap och visdom. För ingen ska behöva dö nyfiken.

Jetbränsle och min svärmor

Om du tar och dricker en liter av valfritt jetbränsle. Tar ett sånt orange spännband och drar så hårt du kan runt bröstkorgen. Hoppar in i en bastu så varm  att min svarmor skulle vara grön avavund, för att genast hoppa i viskan i januari. Ta fram barnens slajm och snorta i dig det. Tugga i dig all taggtråd i Annelund för att slutligen dra en schlägga rätt i pannan ( nej jag har inte stavat fel, du får läsa på västgötska) då skulle du må som jag har gjort de senaste dagarna. Allt är större här, även influensorna.
PS varför ser Maria Carey alltid så jä..a lidande ut när hon sjunger? DS

Pepparkakspaj. Riktigt mysko

Då var det dags för en av USAs största helger -Thanksgiving.
Helgdagen infaller alltid en torsdag och varför det är så vet jag inte. Kanske var det så att Pilgrimmer och indianerna bestämde träff just en torsdag? Det är en strykande åtgång på kalkoner och pumpapaj och familjer träffas för att umgås och visa sin tacksamhet.
Vi ville ju inte vara sämre även om denna familjen bara består av tre personer i detta landet så vi gick all in.
Min vän Tori hade berättat att dagen börjas med att man tittar på Macys Thanksgiving parade från New York. En parad utan dess like med ballonger stora som Knalleland, artister och dansare.
Sedan var det dags för middagen. Kalkon, potatismos, tranbär och en greenbean casserole. Det sistnämnda är som en gratäng med gröna bönor och champinjonstuvning. Till dessert hade vi köpt en pumpapaj som vi alla var väldigt nyfikna på. Om du som jag inte har smakat pumpapaj innan så undrar man ju verkligen hur det smakar. Tänk dig då ett pajskal fyllt med pepparkaksfluff! Serveras med grädde och var verkligen mastig. Familjen Madius gav den två pumpor av fem möjliga men vi var enade överens om att min syster Carol och Fanny hade gillat den då dom älskar pepparkaksdeg. ( ska berätta en annan gång hur vår mor vägde pepparkasdegen innan hon ställde in den i kylen, då det brukade försvinna ett kilo varje år)

Allsång på The Plaza

Efter middagen begav vi oss till The Plaza. En stadsdel med restauranger och affärer där dom tänder julbelysningen just denna kväll. En stor scen med artister, tv-kameror, storbildsskärmar och en massa folk. Tusentals ljus som är uppsatta runt varje husknut tänds efter nedräkning och det hela avslutas med fyrverkerier. En riktigt bra avslutning på en härlig dag och vi ger den fyra knallskott av fem.

Gustafssonska svordomar

Min syster och jag är uppvuxna med mottot -hur svårt kan det vara?! Costi tycker kanske att jag kan vänta till han kommer hem så vi kan "hjälpas åt". Tålamod är ju inte min styrka så hur svårt kan det vara?
Av någon anledning fick vi inte med benen till vår säng i flytten så jag har försökt att hitta nya. Låter väl inte som något man skulle behöva ringa Sherlock Holmes för? Jo serududu, hade jag haft hans nummer eller om han inte varit en fiktiv person hade jag ringt för länge sedan. Här kör man med stålställning under madrassen och Ikea skickar inte endast sängben på posten. Så en sängställning fick  det bli. Tänk er att montera ikeas bokhyllor i ett mörkerrum med Kristina Lugn läsande manualen? Det hade fan vart lättare än det jag gjorde idag. Men nu är det gjort och min dotter kan några fler Gustafssonska svårdomar än hon kunde imorse.
-Carol, du hade varit stolt över mig.
-Costi, jag lägger en extra peng i terapiskålen.

Heart to Heart

Det satt en lapp på vår ytterdörr igår. Den var från hyresvärden.
Snabbt översatt:
 Highland North and South (området vi bor i) skulle vilja hjälpa människorna i Haiyan, Filippinerna. Tyfonen har förstört tusentals hem och drabbat tusentals människor. Låt oss hjälpa dom som har det svårt och skicka vår kärlek. ( ja svårt att översätta, men ni fattar) Ett enkelt "Care Kit" kommer att hjälpa dom som är i nöd. Låt oss gå samman och se hur många kit vi kan och hur många liv vi kan påverka positivt.
Innehåll:
1 Handduk
1 Tvättduk
1 Bred-tandad kam
Schampo
Tandborste
Tandkräm
10 Plåster
2 Stora återförslutningsbara platspåsar
2 Små återförslutningsbara plastpåsar

Sedan hur man skall packa detta på bästa sätt, påse i påse osv.
Lämna det till kontoret senast den 29 november så skall vi se till att det kommer fram Heart to Heart.

P och jag drog till affären och inhandlade allt som behövdes. Utanför affären satt en hemlös US Veteran. Vi pratade lite och han tyckte att P hade en sån fin cykel. Han var hur trevlig som helst och det kändes så självklart att ge honom dom dollar jag hade i fickan.
Nu packat våra påsar efter alla konstens regler och förhoppningsvis gjort en gammal man lite glad. Jag känner mig i alla fall glad att vi på något sätt kan hjälpa till lite, även om det är pyttelite.
Man kan inte göra allt, men alla kan göra något

Och här är resultatet

Saknar du snus? Nej!

Var på macken igår för att köpa svenskt snus. General White Portion.
Betalade ca 29:-/dosan.
Passade samtidigt på att tanka bilen.
Betalade 4,40/liter.

Just sayin'

Union Station

Detta veckoslut begav vi oss till Kansas City stolthet, Union Station. Kan ju låta lite konstigt om Centralen hemma på Sven Erikssons-platsen var det vi sträckte oss lite extra för. Men när vi kom dit idag förstod jag faktiskt varför.
Union Station byggdes i början på 1900-talet och var USA:s motsvarighet till Herrljunga när det gäller knutpunkt.
Vid andra världskriget passerade över en miljon passagerare årligen dörrarna till denna ûberkoola byggnad med ett väntrum som kunde husera 10 000 personer.
Under 1980 -talet stängdes Union Station ner och förföll men istället för att riva hela rasket totalrenoverades hela kåken som öppnade dörrarna på nytt 1996. Nu med utställningshallar, biografer, restauranger och caféer. Det var just på en av dessa utställningar som vi ville gå idag. The Real Pirates!
Ungefär samtidigt som man stängde Union Station så hittade men ett av de berömda piratskeppen utanför Cape Cod. Denna utställning som var ett samarbete med National Georaphics berättade om dessa riktiga pirater som levde i början av 1700-talet. Här visades delar av det tusentals saker man hittade på havets botten tillsammans med berättelser över slaveri, piraters hederskodex och tragiska människoöden.
Det är klart att det höjer ribban när alla som arbetar på utställningen är tidsenligt klädda, delar av båten är uppbyggd så att men verkligen får känslan hur det skulle vara att tillbringa tid ombord.
Denna upplevelser får av familjen Madius 4 biffar av 5.

PS Union Station är också vida känt för The Kansas City Massacre 1933, då ett gäng gangsters försökte frita deras polare Frank Nash från FBI.
Läs mer om det på http://www.fbi.gov/about-us/history/famous-cases/kansas-city-massacre-pretty-boy-floyd

PS igen
Man kan faktiskt fortfarande kliva på Amtrax och på sju timmar ta sig till Chicago, det blir nästa grej att sätta på vår lista

What about the Green bags?

Titeln på dagens inlägg har egentligen inte så mycket med innehållet att göra. Historien om dom gröna påsarna får vår vän Harri berätta för er.
Detta är fortsättningen på min djupt grävande, sakligt undersökande bana på hur saker är här i dom Förenta Staterna.
I alla amerikanska tv-serier och filmer går folk till mataffären och får sina varor packade i stora bruna papp-påsar UTAN handtag. Detta verkar ju skvatt galet med tanke på att det blir omöjligt att bära. (Inte att få varorna nedpackade, för det är ju trevligt att dom hjälper en med)
Så är inte fallet än så länge i KC. Här får man plastpåsar som är så tunna att hållbarheten i handtaget inte överstiger två hekto skinka och en brödlimpa. Detta innebär att när man åker till affären en vanlig tisdag för att handla lite frukostmat kommer man hem med tolv plastkassar.
Dock kan vi med stor glädje redovisa att om man går till The Liquor Store och köper en flaska vin till fredagsmiddagen så får man den i en sådan liten brun påse som alkisarna har på film.
Så summan av kardemumman är visst har man handtag på påsarna men inte på "systemet"
Nästa gång skall jag "Wallraffa" varför man har skor på sig inne. Förstår att ni knappt kan bärgaer.

Nej alla älskar inte Raymond

Det är inte många tv-serier som ger mig så mycket spunk som Alla älskar Raymond. Jag vill bara göra det väldigt klart för er att jag snarare verkligen ogillar Raymond. Då är det tur att man slipper titta på just det programmet.
Vi har cirka 200 kanaler att välja på i vårt tv-utbuds-paket. Det finns en kanal som bara handlar om mat, en om väder som jag berättat tidigare om. Det finns några med spanska såpoperor, utbildningskanaler och shoppingkanaler som får tv- shop att framstå som något grannen spelat in på sin gamla videokamera. Vad som fascinerar mig mycket är alla program där folk ska lösa sina problem i direktsänd tv.
 Jerry Springer är nog den värsta av dom. Människor som uppenbarligen frivilligt ställer upp i en show med rubriken " jag låg med min fästmans pappa" eller "dna ska bevisa om denna 22 åring är far till åtta barn" det kan ju bara finnas en förklaring till detta och det är att allt är bara påhittat. Att man drar in ett gäng dåliga skådisar som får spela upp en taskig historia.
Så jag började fråga runt lite försiktigt om Jerry Springer show.-det är bara på låtsas va? -inte är väl det vanliga människor som ställer upp på sånt ( ja vanliga och vanliga kanske är fel uttryck)
Svaren jag har fått är - jo det är det! Välkommen till Amerika .
Min undersökande bana fortsätter. Trevlig helg

Så mycket man inte vet

A new day in the city.
Varje dag dyker det upp något som man inte har full koll på. Saker man måste ta reda på hur det funkar. Som att du måste ha ett hyreskontrakt för att kunna ta körkort, det här med creditpoints och hur en toppmatad tvättmaskin funkar.
Folk köper mycket vatten i affären så vi började fundera på att det kanske inte var drickbart ur kranen? Ni vet som det är i Spanien och Italien. Som tur är har jag träffat Tori. Hon som var kompis med tjejen som jag köpte fåtöljerna av. Hon måste tror att jag är rätt knasig med alla frågor jag ställer. Vilket tvättmedel är bäst? Hur mycket dricksar man? Hur man uttalar vissa ord.
Igår var vi och lunchade och jag frågade vart man kunde köpa en snygg dörrkrans. Dörrkrans heter wreath men när jag uttalade det så blev det inte alls dörrkrans utan mer "vrede". Det blev ett schysst garv innan hon förstod vad jag ville ha på dörren.
-och JA man kan dricka vattnet ur kranen.

Och vi tycker vi pratar mycket om vädret

Nu kan man nog säga att hösten har kommit till Kansas. Trädens löv har dom mest fantastiska färger och det har regnat lite. Härom dagen pratade dom mycket om ett oväder med regn och åska som skulle dra in. Blev lite orolig för det var verkligen mycket snack om det på nyheterna. Det visade sig att det var inget annat än ett hederligt Borås-väder som kom. Visst regnade det och blåste men det var inget någon av oss hemma skulle ens reagera för.
Annars pratar man mycket väder här. Det finns till och med en tv-kanal som endast visar väder, hela dagen!
Kanske är det för att det kan variera så otroligt på bara några timmar. När du åker till jobbet får du ta på dig mössa men efter lunch kan du plocka fram kortbyxor. Vi har flera dagar haft en temperatur skillnad på 20 grader. Snacka om väder.

Trick or treat

Vet att många tycker att Halloween är bara kommersiellt trams men även om det är så var gårdagen riktigt rolig.
När det började skymma tände vi våra pumpor. P var kvällen till ära utklädd till Miranda/Modig. Hon var så nöjd med sin outfit med peruk, klänning, pilbåge och pilar. Först gick vi runt i vårt kvarter men eftersom det är lägenheter var det inte så många som hade "skyltat" att dom var mottagliga för trick or treat. Så vi gick en gata upp där det finns hus och där var det andra bullar. Vid vissa hus satt folk ute och delade ut godis till förbipasserande. Andra hade pyntat med spindelväv, pumpor, dödskallar och blodiga handavtryck. P var hur kool som helst och knackade på och frågade - trick or treat? Tackade så mycket och önskade happy halloween. Inte illa för att var 4 snart och inte behärska språket.
Vi mötte barn utklädda till alla seriefigurer ni kan tänka er, alla med en hink eller påse i handen.
En gata senare tyckte P att det var kallt och vill gå hem och äta sitt godis. Det var en nöjd lite tjej som somnade och frågade om det även var halloween imorgon.

Intensiv helg

Då har den första helgen passerat i vår nya bostad. Ska inte säga att vi har varit hemma speciellt mycket då aktiviteterna avlöser varandra här i området. 

I fredags när C kom hem från jobbet åkte vi till Deanna Rose Childrens Farmstead. Costi kallar det Petting Zoo jag skulle nog kalla det en bondgård som dom såg ut på den tiden nybyggarna kom till denna delen av USA. Där var det dags för Night of the haunted farm. Pumpor, traktoråkning, godis i varje hörn och självklart djur man fick klappa. En helkväll där Batman sprang om Princess Leia (båda killar i 6 års åldern) Ninjas köade med Ariel och vår egen Power Ranger hittade fler av sitt gäng.

Riktigt roligt och välordnad tillställning som gjorde att man önskade lite att man var åtta igen.

Lördagen följde samma tema men då begav vi oss till Downtown Overland Park. Här har man på lördagar Farmers Market. Folk kommer dit och säljer grönsaker, honung, stenugnsbakat bröd mm. Vi inhandlade Banana Chilies, Gröna bönor, Koriander och dill. Supernice måste jag säga.

Klockan 14 var det dags för det årliga trick or treat-promenaden. Affärena bjöd på godis till alla utklädda barn. En spökband spelade trallvänlig musik från en scen och alla fick var sin karta och en påse. Här kan vi verkligen snacka om två flugor i en smäll. Vi fick kolla in alla affärer och P fick sin sockerkvot tillfredställd även denna dag. Helmysigt helt klart och vi träffade en familj som vi slog följe med. Deras dotter är ett år äldre än P och hade absolut inga problem att P pratde svenska och hon engelska när dom lekte. Come on Phoebe var hennes paroll och så visade hon hur riktigt Trick or Treating gick till.

Eftermiddagen avslutades på en El Salvadorisk restaurang som vi fått på rekommendation. 

Idag söndag har det varit lite möbel-letning. Nu åkte vi väster om stan till ett område som heter The Legends. Behöver inte säga att även möblerna är stöööörre här men lite snygga saker hittade vi som det ska fundera lite på.

Vi har nog också ätit den godaste hamburgaren också. Restaurangen heter Five guys och efter detta äter man aldrig på Mcdonken eller Burger-kungen igen.

Denna bilden är till vår lille granne Erik om du läser detta. Här är en Dinuraurierestaurang som du skulle gilla.

All Hallows eve

Nästa torsdag är det Halloween. Varför fega och köra det under en dag när man kan ha så mycket roligt under några veckor istället?
Redan när vi kom förra veckan hade folk börjat att pimpa sina trädgårdar. Det står pumpor runt varje husknut som lyser upp som små solar. Inte vill man stanna vid detta utan i nästan varje kvarter finns det någon som går riktigt bananas. Det är uppblåsbara pumpor som har 11/2 meter i omkrets, spöken som hänger i träden, fakade gravstenar, fågelskrämmor mm. I en trädgård såg vi Liemannen på motorcykel med " polistejp" runt om. Hur roligt som helst så nästa år blir det mer än att skära ut läskiga pumpor för den här familjen, var så säker.
Imorgon skall vi åka till en park som inte ligger så långt från oss. Där öppnar dom upp The Enchanted Forrest för en kväll. Det skall vara en promenad med en massa saker som händer längst stigen. Får återkomma och berätta hur det var men visst låter det spännande?

Ett öde värre än döden

Imorgon tar kramsnuset slut! En dosa kvar sen No more Grovsnus. Ja, jag vet, man kan beställa på nätet och få det leverera till dörren. Samtidigt finns General portion att köpa på QuickTrip, på macken med andra ord, för ca 29:-/dosan.

För mig är det mer symboliskt. Vi är alla olika. Några tar med sig kaffe, djungelvrål eller Kalles. Jag tog, av mer än de uppenbara skälen, med mig snus. Doften som slog emot en på morgonen när man drog upp portarna på lastbryggan på postterminalen och snusfabriken precis startat sitt skift. Eller när man satt på en sten i Gimåns stömmar, kramandes en fet prilla och väntade på att storöringen skulle börja vaka.

Nu håller den lilla del av Sverige jag tog med mig till KC på att ta slut. Håll med om att det är lite vemodigt. Sen kommer abstinensen på det. Blir tufft. Kanske skulle passa på att sluta... ...eller inte, QuickTrip ligger ju nära.

Fredagen den 18 oktober

P vaknade 04:15 imorse och det är inte lätt att aktivera henne på ett hotellrum. Tror egentligen att hon vaknade mest för att hon var hungrig för hon somnade innan middagen igår.
När frukosten öppnade här på hotellet var vi först på plats.
Costi åkte till jobbet tidigt och P tog en promenad ner till The Plaza.
The Plaza är en stadsdel skulle man nog kunna säga. Tror att de var inspirerade av Sevilla när dom byggde det. Inte så stort men väldigt mysigt med restauranger och affärer. Här åt vi lunch på roligt ställe som serverar soppor och smörgåsar.
Det var inte den bästa dagen att promenera på då regnet stod som spö i backen. Dagen innan var det 20 grader varmt och idag 3. På nyheterna och folk här på hotellet pratade om busväder men jag skulle säga att det var som vilken vanlig höstdag som helst hemma.
När vi kom till hotellet igen drog vi till poolen. P är ett liten vattendjur och älskar verkligen att bada. Denna pool var både inne och ute så det gjorde att vattnet var lite kallare än vad jag tycker är trevligt ( läs det flöt isbitar) men det stoppade inte henne.
En bra dag måste jag säga. Nu ska vi se vad som händer denna första lördag.
Kramar

Nu är vi här

Resan över gick smidigt som bara den. P  var helt otrolig. Att vara tre år och sitta stilla så länge är verkligen en bedrift. 

Vi landade 19:00 lokal tid vilket då är 02:00 svensk tid. Så det blev att försöka komma i säng tidigt och det var ju inga större problem. P vaknade dock 03 så lite tokigt blir det. Men det vore ju konstigt annars. 

Vi åkte ut till Overland Park för att titta på lägenheten (inte 3 på morgonen alltså) 

Tror att den blir toppen. Ska berätta mer när jag sitter framför datorn. Att göra inlägg från mobilen så här är lite meckit. 

Nu öppnar frukosten om en halvtimma så dom jetleggade svenskarna kan få lite mat. 

Bitar faller på plats

Familjen sitter på flyget och landar snart i Twin Cities.
Våra saker är tullade och på väg ner från New Jersey.
Den offentliga verksamheten öppnar imorgon.
Nu börjar det likna något.

Jaha...

...idag, måndag, är det Columbus Day.

I don't know...

Körkort 2.0

Minns när jag tog körkort -89. Vi var tre i bilen som skulle köra upp. Jag, Larsa som körde upp för 2:a gången och nån brud som var inne på sitt 4:e försök. Jag var sist och nervös som fan. Tyckte bruden och Larsa körde som krattor. Så min tur. Landsväg, start i motlut och Korsvägen (alla göteborgares skräck). Min insats passade i redskapsboden den med. Men jag klarade mig. Det gjorde bruden och Larsa också.

Så det var väl inte med jättestor entusiasm jag åkte till DMV i veckan för att höra mig för hur det funkar. DMV brukar ju vara driftkuckun numero uno i de amerikanska serierna som visas på TV i Sverige. Stålsatte mig för detta skulle ta tid, men inte, gick riktigt smidigt. Dock var svaren inte vad jag hade hoppats på.

"Nej, svenskt körkort funkar inte."

"Nej, det går inte att bara få nytt kort."

"Ja, du måste göra både teori och uppkörningsprov."

Fick i alla fall med mig ett häfte på ca 60 sidor som tydligen var "teoriboken".

Skit!

 

I fredags var det dags. Hade läst igenom häftet kvällen innan och kände att jag inte riktigt hade koll på bromssträckor i "feet" och amerikansk trafiklagstiftning. Räknade med att det skulle vara mycket folk där så tid skulle finnas för lite sista-minuten-plugg. Det är ju min grej.

Inte mycket folk! Lapp i luckan, lämna in alla papper, fotas, betala $29 och helt plötsligt dags för teoriprov. 25 frågor på en dator. 20 rätt för godkänt. Hade man mindre än 10 fel kunde man skriva om provet samma dag. En baggis. Nervös i onödan.

Uppkörning var ren formalia. Gled runt kvarteret och snackade politik med uppkörningsledaren. En baggis. Nervös i onödan.

 

Fick provisoriskt körkort med en gång. Utskrivet på ett jäkla kvittopapper! Två dagar i bakfickan och man kommer inte kunna se vad det står. Funderar på att laminera in det och hänga det i backspegeln. 

Primera semana

Då har man varit här en vecka. Saknar familjen som fan! Kom nu!

Drar till San Antonio Tx imorgon för att jobba lite. Känns bra att kunna fokusera på något annat en stund. Det är annars lite smekmånad på jobbet då alla fattar att det är mycket som måste fixas och Capitol Hill sätter ju som sagt käppar i hjulen.

Boende fixat. Nycklar på fredag nästa vecka. Förhoppningsvis kommer grejerna ett par dagar efteråt men med den turen vi haft hittills är jag tveksam. En stor punkt avbockad i alla fall.

Har insett att jag helt plötsligt är sämst på engelska. Samtidigt börjar jag låta som Dolph. Inte bra.

O'er the land of the free and the home of the brave

USA har dille på blanketter. Ska man fixa Social Security nummer, körkort, bankkonto eller lägenhet måste man fylla i och lämna in ofantligt många blanketter. Prata med myndigheter här och där, legitimera sig hit och dit och bevisa ditten och datten.

Alltså så här funkar det för det mesta; för att legitimera sig behöver man visa upp två dokument som,  oberoende av varandra, visar att du är den du säger att du är. OK inga problem, jag har med mig pass, nationellt ID och körkort. Borde ju funka. Inte riktigt. Utländska dokument ses som en handling. Så viktigt fixa ett Social Security Card alltså. För att göra det måste man fylla i ännu mer blanketter. Men när det är gjort så löser sig problemen med att öppna bankkonto (så man kan få lön), körkort (så man kan köpa bil) mm. Ja, ni fattar. Prio 1 mao och det brådskar ju något!

Samtidigt bråkas det på Capitol Hill. Republikanerna förhalar och försöker blockera den nya budgeten om inte Obama går med på att stoppa eller försena sin sjukvårdsreform. (Det är ett jäkla surr om sjukvårdsreformen.) Massa politisk pajkastning och ingen är villig att kompromissa.

Vad har det då med familjen Madius äventyr i Kansas City att göra? Jo, USAs budgetår sträcker sig från 1 okt till 30 sept. Så i tisdags stängdes i princip all federal finansierad verksamhet. "Finns inga pengar så vi stänger tills de kommer överens. Tack och hej".

Gissa om The Social Security Office är en federal verksamhet? 

Då var det dags

I tisdags var det sista dagen på Fettfabriken i Nol. Nycklar inlämnade, bil parkerad och övrig utrustning avbockad. Måste erkänna att det blev lite känslosamt under avskedsrundan. Den här flytten var ju inte ett snabbt beslut precis utan en riktigt långdragen process. Trots detta skulle man vilja trycka in ytterligare en lunch, ha tid för ytterligare ett snack, en kaffe, en pilsner, ett garv...

Taxin kommer 04:45 imorgon. Tiden har runnit ut. De viktigaste avskeden är gjorda, det känns bra.

Sitter med löjlig resfeber, konstigt vore det väl annars. Om 24 timmar börjar äventyret på riktigt, då landar planet i Kansas City. Kommer bli grymt spännande!

Sista resan på ett tag

Då har jag avverkat min sista jobbresa på ett tag. Vi har varit i Salzburg med laget och sponsorerna för match i Europa League. En fantastiskt vacker stad och supertrevligt resesällskap. Människor som lägger mycket tid och pengar för att stå upp för sitt lag. Nu åkte vi på storstryk så det stänkte men vi kommer alltid igen. 

Nu väntar en dag med P som skall avslutas med ett besök på Scandinavium. Vi ska se Musse och Mimmi tillsammans med min syster och hennes barn. Ska bli roligt att få lite kvalitetstid med dom bästa man har. 

Fick en present nere i Österrike av Annelie och Bengt på Team Sportia. Sissi, nu även på flaska

Flyttlasset är på väg

Så äntligen är våra saker på väg. I torsdags kom flyttgubbarna för att packa och när dom lämnade huset på kvällen var alla möbler inpackade som paket. På fredagens morgon kom containern och allt åkte iväg.
Det kändes mer än vad jag trodde att lämna huset men konstigt hade det väl varit annars.
Om allt går som planerat och inga konstiga saker inträffar skall vårt flyttlass komma fram till KC den 11 oktober.
MEN (det finns alltid ett men) skulle nu Amerikanska tullen få för sig att manuellt gå igenom våra tallrikar och lovika-vantar så kan det ta ytterligare fyra veckor.
Lilla familjen Madius bor nu hemma hos vår gode vän Harri som ställt sin lägenhet till förfogande. Du är en fantastisk vän Harri, tusen tack om du mot förmodan läser min blogg.

Ordning är till för idioter

Genier behärskar även kaos.
Så lyder en skylt som min syster har gjort till mig. Den hänger på min arbetsplats och är mitt mantra när man har lite för mycket saker på gång. Nu börjar jag bli osäker eller så är jag inte lika smart som jag trott :-)
Det kan vara en kombination av att hela vårt hem ser ut som en tornado passerat igenom det och att det nu börjar närma sig. Vi har hållit på så länge nu och plötsligt i och med helgens packning blev allt så påtagligt.
Hundra tankar flyger igenom mitt huvud, gör vi rätt? kommer allt bli bra? kommer P att trivas?
Allt känns också som det visar sig från sin bästa sida till och med vädret. Eller är det bara jag som börjar notera och uppskatta saker? Man vet var man har och inte vad man får vad det någon som sa till mig och visst är det så. Eller No pain, no gain.

Nu bockas det av.
Denna veckan har varit Tandläkarveckan. Hela familjen har varit där för genomgång innan avresa. P har sett fram emot detta länge och jag kan förstå henne för hon har å roligt när vi är där. Undrar hur många tandläkare som låter sina små patienter åka rutschkana i stolen, suga vatten och trycka på alla knappar?
Nästa vecka är det frisörvecka

Ketchup effekten

Ketchup effekten.
Ja eller vad kallas det när allt börjar lossa. Nästa onsdag kommer dom för att packa ner våra saker. Dom räknar med att vi skall ha dom i Kansas den 11 oktober om inget konstigt inträffar. Sedan är det söndag den 15:e september och våra hyresgäster skall flytta in.
Costi har bokat sin flygbiljett över och vi skall ikväll kolla på ett datum för P och mig. Det börjar helt klart närma sig nu.
Vi hade vår årliga Storstadsresa med jobbet i helgen och där framfördes en sång -Vi skall aldrig sluta älska Sissi. och ett presentkort men en enkelresa Kansas City -Landvetter för mig och Phebs. Det enda jag behöver göra för att utnyttja resan är att ringa valfri medarbetare på jobbet och skrika  -jag vill hem!
Min kollega Sten hade helt klart lyckats att hålla allt detta hemligt och buss nr 1 hade övat hela vägen till Stockholm. Inte ofta jag är på gränsen att börja gråta men jag fick verkligen stålsätta mig.
Det finns så mycket jag kommer att sakna med mitt jobb och människor jag träffar igenom det.

Kolla mina skosulor

Augusti kom och är snart förbi. I tisdags var det äntligen min tur att ta mig till amerikanska ambassaden. Med det tidigaste tåget begav jag mig till den Kungliga huvudstaden och satte mig i en taxi till Östermalm.
När dom hade kollat mina skosulor, mitt pass, tagit mina fingeravtryck och gett mig fem frågor fick jag beskedet att mitt visa var godkänt. Nu väntar jag bara på att få mitt pass tillbaka med posten.
Det är med största förhoppning att vårt flyttlass går nästa vecka. eller snarare "det MÅSTE" gå nästa vecka. Har vi då lite tur så kommer det att anlända i KC i mitten av oktober. Har vi oflyt hinner november börja innan vi kan packa upp lådorna.
Just nu har vi ingen lägenhet "over there" men jag har en magkänsla att det kommer att lösa sig. Det kommer bli en ledig i det område vi vill bo i och har tittat på. Har bestämt det helt enkelt.
Det är lite drygt en månad kvar att jobba och det lär bli lika intensivt som sommaren har varit. Börjar oroa mig lite över att jag inte kommer att ha tusen saker att göra, men är samtidigt övertygad om att detta är rätt.

Befinner mig någonstans mellan Daugavpils och Glasgow

Har denna veckan varit så nära den Vitryska gränsen jag någonsin kommer att komma.
Daugavpils som är Lettlands näst största stad kan jämföras med ett nedgånget Falköping på 40-talet. Staden med omgivning var så deprimerande att om jag hade stannat längre hade jag tagit mitt bording-kort och börjat skära mig i handlederna. Men vi hade det fantastiskt roligt med vår underbara sponsorer. Alla bjöd på sig själva med skratt och underhållning.
Nu blir det Celtic och Skottland för oss och jag skulle tror att Celtic Park är raka motsatsen till Daugavpils Arena.

Det ska inte vara lätt

Högsommar i Sverige och de flesta har semester. Costi och P börjar bli solbruna nu efter två veckors "sommarlov" själv kör jag med brun-utan-sol för att inte se ut som Lilla Spöket Laban.
Det har varit en strid ström med folk som har hört av sig för att hyra huset. Måste erkänna att det varit lite jobbigt att ha människor i vårt hem som man inte känner, men nu har vi hittat ett par som känns jättebra.
Vi har inte haft något bättre flyt denna veckan förutom med uthyrningen. Det känns som det dyker upp ny saker att ta tag i så fort man stryker något på listan. Vi har ett problem med våra intervjuer på Amerikanska Ambassaden.  Där har vi inte (pga semestertider) fått tid förrän tredje veckan i augusti, men flyttfirman behöver vårt visa för att kunna skeppa över våra saker. Nu hoppas vi på att det kommer en avbokning så vi har möjlighet att komma tidigare.
MEN då måste jag lämna ifrån mig mitt pass och nu spelar vi Champions League och reser till Lettland på måndag och förhoppningsvis till Skottland veckan därpå.
Så med ett samtal till Gränspolisen i Göteborg fick jag reda på att man sedan några veckor tillbaka kan åka på Nationellt ID-kort även till Storbritannien.
Så nu springer jag till Polishuset och håller tummarna att dom kan ordna detta på en vecka.
Det ska inte var lätt inte :-)

Saker att fundera över och saker att ta reda på

Vi tycker nog att vi är ganska amerikaniserade i vårt land. Musik, tv, film är ju bara ett axplock av vad som influerar oss. Jag har dock några saker som jag funderat på och som jag nu under vår flytt skall ta reda på. Det är inte raketforskning eller så men saker som jag verkligen inte fattar.

- Varför har man ingen hall i lägenheten eller huset?
Har ni sett någon tv-serie eller film där man INTE kommer rätt in i vardagsrummet? Var gör dom av sina kläder?

- Det här med skor inomhus?
Man kliver då in i sitt eller någon annans hem med skor. Det måste ju bli superskitigt. eller är det därför man har heltäckningsmattor? Smutsen kanske inte syns på samma sätt.

- Handtag på påsar
Gå till Ica och handla, packa dina påsar. Men du kan inte bära mer än en i taget för det saknas handtag?

Någon som har något annat som ger er huvudbry?

Försäkringskassan

Gjorde ett nytt försök idag att komma i kontakt med Försäkringskassan. Tror nog att det är lättare att få Nobelpriset i litteratur. Och efter idag skall jag båda skriva en bok och köpa en trisslott för jag kom slutligen fram efter att haft plats 109 i kön.
På deras hemsida står det mesta om hur man gör om man skall flytta inom Norden eller EU och dit skall vi ju inte riktigt.
Hittade slutligen en blankett som jag tänkte kunde vara rätt men jag ville ju vara säker. Jag menar man bråkar ju helst inte med Försäkringskassan. Tror på något sätt att HA är lättare att förhandla med.
Efter min långa väntan kom jag slutligen fram och förklarar mitt ärende
- Vi vill skriva ut oss ur Sverige i två år, och vill vara säker på att ni får all information ni behöver.
-Varför? (frågar en något trött röst)
- Vi skall flytta till USA, svarar jag
- Varför? (börjar nu bli osäker på om jag talar med en inspelad röst)
- Min man har fått jobb där.
- Till vilket land?
- USA
- Är han anställd av ett svenskt bolag? frågar den trötta rösen i en gäspning.
- Nej, han blir anställd av ett amerikanskt.
- Åker han ensam? ( japp nu fattar jag att hon inte fattar innebörden av ordet "VI")
- Nej vi kommer med hela familjen.
- Hur länge tänker ni vara borta? (börja ana oråd)
- TVÅ ÅR! (tänker att det gäller att artikulera tydligt)
- Och ni skall vara borta i 2 år?
- Jajjamen ( tror inte att hon lyssnade riktigt eller sitter hon och kolla Facebook samtidigt.)
- Men herregud, då behöver ni ju skriva ut er ur Sverige! (utbrister hon som om detta var en nyhet)
- Ja det var lite det jag sa......
Det visade sig att jag var helt rätt ute och att jag egentligen inte blev ett skvatt klokare på detta något meningslösa samtal.
Men men en blankett att fylla i så skall  jag fila på mitt utkast till min succéroman.

Lite Moment 22

-Hur går det  med allt? frågade en kompis idag. Tror inte att svaret han fick vad väntat.
Så här är det:
I USA har man för det mesta 30 dagars uppsägning på lägenheter. (helt galet system där man skriver 3,6,12 månaders kontrakt och sedan omförhandlar igen)
Så det är svårt att få ett besked om det kommer att finnas några lediga lägenheter i september NU.
Eftersom att flyttlasset behöver gå om 3 veckor måste jag nu börja att packa NU. Eftersom jag inte vet vilken lägenhet vi får tag i vet jag inte vad vi skall ta med oss.
För att skriva ut sig ur Sverige i två år behöver man kontakta Försäkringskassan och Skatteverket. För att fylla i dessa papper måste man ha en adress i det nya landet.
Alla försäkringsbolag vill inte hellre försäkra dig när du bor utomlands i mer än ett år. Efter några samtal har jag nu hittat ett stort bolag som försäkrar oss. Så nu är hälsodeklarationer ifyllda. EN sak att bocka av i alla fall

Två skinnfåtöljer på loppis

På Facebook fann det en sida som hette Borås Loppis. Där köpte jag två skinnfåtöljer av en kvinna i Holsjunga. Hon var så himla snäll att hon även körde hem dom till mig när hon skulle in till stan.
Jag frågade om hon inte ville ha en kopp kaffe och vi blev sittande och pratade rätt länge.
Hon var en sån härlig människa och vi pratade om allt mellan Highland Cettle, golf och kosläpp.
Det hela slutade med att vi addade varandra på Facebook och har haft lite virtuell kontakt sedan dess.
När jag i förra veckan lade ut att ni skall vi flytta till Kansas City fick  jag ett meddelande av Lena som hon heter. Där berättar hon att hon har en kompis som bor i KC som kanske kunde hjälpa mig om jag behövde.
Jag svarade att det var ju toppen eftersom jag inte känner en människa "over there".
10 minuter senare fick jag ett meddelande från Tori som hälsade oss välkommen till KC och undrade om hon kunde vara till assistans.
Under den gångna veckan så har vi mejlat åtskilliga gånger, om bostadsområden, öppna förskolor och det kommunala poolområdet. Det visar sig att hon bor i samma område som vi nu sökt lägenhet.
Tänk vad två gamla skinnfåtöljer och lite kaffe kan göra.

Nu sätter det fart

Så här efter en vecka när "informationen" kom ut att vi skall flytta har allt blivit lite mer verkligt.
Det är nu vi inser att det är snart vi åker och måste sätta fart med allt.
Att försöka säga upp Tv-avgiften hos Radiotjänst var inte det lättaste. Det kan man nämligen bara göra 30 dagar innan man åker och absolut INTE innan. Det är mycket som skall avslutas, sägas upp och framför allt kollas upp innan. Skall helt klart erkänna att jag inte riktigt vet hur vi skall få ihop detta men det löser sig säkert.
Om tre veckor måste flyttlasset gå. Det tar cirka 6-8 veckor för allt att komma över och komma igenom den amerikanska tullen. Om vi denna veckan får reda på vilken lägenhet vi får kan det bli lättare att veta vad vi skall ha med oss "över" och vad som skall magasineras hemma.
C har semester från och med nästa vecka medans jag skall rodda saker frö vårt Champions League spel. Det blir en intensiv och rolig sommar kan man nog säga.

Då var det officiellt.
I september flyttar Costi, P och jag till Kansas City.
Detta skall bli läskigt, nervöst och superkul.
Vi har en lång väg tills dess att vi är där och mycket som skall gå i lås innan dess men resan börjar nu.
Denna blogg är skapad lite som dokumentation för detta äventyr men också en form att hålla kontakt med nära och kära hemma i Sverige