We wish you a Merry Christmas. We wish you a Merry Christmas and a happy New Year!

Normala familjen tar ett julkort

Resten av familjen och våra besökande vänner sover fortfarande. Jag sitter och dricker mitt Arvid Nordströms kaffe och lyssnar på P3. Funderar på vad klockan är hemma och vad vi brukar göra vid denna tidpunkten.
Vi kör skift hemma i vår familj. Ett år hos Mamma, ett hos Syrran och ett hos oss, men lunchen firas alltid med Costis föräldrar och Morbror i Göteborg.
Det är klart att traditioner ändras genom åren. Människor kommer till och av naturliga orsaker försvinner några. Julbordet uppdateras lite och det är väl tur det.

Vi firar julen med klapparna imorgon den 25:e. Det ger oss en extra dag att fixa och trixa med allt. I eftermiddag kommer familjen Sodek över på Glögg och snittar. Kanske är det en ny tradition så vi var hos dom förra året?
Imorgon står det svenska julbordet serverat och troligtvis blir det "nu är det jul" för full hals och ett par varv runt granen. En Blossa 14 kommer att värmas, finska piroger får slåss med utrymmet med Jansson och sill.

Oavsett hur du firar din jul och viljka traditioner du har så hoppas jag att den blir den bästa av jular.
Så från oss alla här i mitten av Amerika till er alla

-En riktigt god jul

Ska man pynta så ska man

Fotograf Fanta

Alla som känner mig vet att jag är en stor förespråkare för att gå "all in". Hellre satsa på 400 ballonger än 20 ballonger, 14 serpentiner och lite annat småkrafs. Ska du göra det så gör det ordentligt. Just detta är en sak som jag gillar med Amerikanarna, här fegar man inte.
Så när julen börjar knacka på dörren tar vissa på sitt ansvar att göra lite extra julfint i trädgården. Tusentals lampor, uppblåsbara pingviner, juldinosaurier, godiskäppar och tomtar synkas till musik via radiokanaler och lyser upp grannskapet.
Via en hemsida kan man sen välja olika rutter och ta sig en biltur och kolla på spektaklet. Det kan vara en hel gata som går ihop och dricker alldeles för mycket spetsad äppelcider och funderar på hur man skall få en rekordhög elräkning. Eller så är det en familj som trotsar ordningen och går bananas.
Jag "gillart". Lovar att det kommer att hända grejer på Byttorp när vi kommer hem

Fotograf Kajsa Kavat

Vi satte 950 ljus i vår gran på tomten. Fan vad vi ligger i lä.

Thanksgiving

Thanksgiving firas den fjärde torsdagen i november ( idag alltså) och blev en officiell helgdag under President Lincolns tid ( 1863. För er som hänger med så är det samma snubbe som bodde i Springfield, där vi var i somras.)
Originalet skall ha infunnit sig 1621 då ett 90 tal Native Americans och 52 pilgrimer firade sin första skörd tillsammans.
Det är en av dom största helgdagarna på året och inkörsporten till "The Holiday season"
I New York har man varje år en gigantisk parad som visas över hela landet och den är på tvn just nu.
C är ledig och vi ska strax äta scones till frukost.

Det flesta av dem jag känner är hos sina familjer för att äta den obligatoriska kalkonmiddagen. Gårdagen var som dagen före midsommarafton trafikmässigt och hysterin i mataffären var påtaglig när alla skulle handla "det sista".
För oss invandrade ser nog dagen lite annorlunda ut. Vi tänkte fixa lite hemma, gå till parken en stund och kanske grilla lite. Jag skall köra upp till flygplatsen för att hämta Kajsa som flyger in från Helsingborg.

Det här är Kajsa

Klart att det känns lite konstigt med en helgdag som vi inte är vana vid och alla har sina traditioner. Lovar mig själv att komma ihåg detta nästa gång vi har en högtid hemma som kanske andra vi känner inte firar.

Imorgon är det "Black Friday". Den stora shoppingdagen. Alla affärer öppnar i ottan och kör vansinniga reor och erbjudanden. Folk köar i timmar för ett specialpris på en tv eller en docka.
Vi får se om vi ger oss ut och om vi gör det krävs det nog lite taktisk planering.
Camilla anländer från Stockholm imorgon kväll så nog ska jag hitta utan GPSn till flygplatsen denna gång.

Det här är Camilla som också går under namnet Millis eller Åland

Kalkonen får vänta till lördag då alla anlänt från Svedala.

Happy Thanksgiving

Glögg - Mulled wine

So this will be my first post in English on our blog so please excuse me for my misspellings.

Glögg is for Swedish Christmas was Butler is for the Royals ( i know he is not playing for the Royals next season)
The smell of it is the smell of the season and most party's starts with serving Glögg. The closest thing i can find on the Webb is mulled wine.
This goes back a long time in our history, if i´m not mistaken somewhere around the 15 Th century.
So you can make it in a lot of different ways, there are new and old recipes

Lets start with a classic Glögg

1 bottle of red wine
1 cinnemon stick
1 piece of ginger
1 big piece of orange peal
5 cloves
2 tbs of cardamon
1 cup of sugar
0,5 cup of vodka

Heat the red wine in a pot with all the ingredients besides the vodka. Don´t let it boil,  just seethe. Take it of the stove and let it sit for an hour. Remove the spices and add the vodka and heat it up slowly again. ( no boiling)

Serve with raisins and almonds

You do not have to add vodka to it if you don´t want to. It´s just as nice with out it. Or if you like cognac or rum better use that.

Apple-Glögg ( No alcohol)

1 piece of ginger
2 cinnamon sticks
1/2 tbs cardamon
1/2 cup of brown sugar
0,8 cups of water
1 orange
4 cups apple cider

Peel and slice the ginger. Put ginger, cinnamon and cardamon in a pot with sugar and water. Put it to a boil and let it boil for 4 minutes.
Peel the orange and squeeze it. Add the orange juice and orange peel with the spices and apple cider. Let it sit for a few hours.

Heat up and serve. If you like serve it with apple slices.

God Jul (Merry Christmas)

1. 
   

Barnkalas. Då kan man gå bananas

P valde dessa Cupcakes till sitt kalas

Om lite mindre än två veckor fyller P fem år. Det är ingen ide att vi går in på hur det hände eller vart tiden tog vägen. Hur det lilla knytet som kom hem till oss den där superkalla vintern i Borås är samma lilla människa som argumenterar och tappar tänder här i Kansas?
Jag har fortfarande dåligt samvete för att P är född i december och kommer antagligen att få höra detta många gånger. Så vi bestämde att ha hennes kalas lite tidigare så att väntan inte behövde bli outhärdlig.
Efter mycket snack bestämdes det att hon ville ha sitt kalas på Badhuset. Det är verkligen ett av hennes favoritställen här. Vi bestämde ett tema ( som blev DORA) fixade inbjudningskort, köpte dekorationer och satt här hemma och packade "Goddie bags. Klasskamrater och vänner bjöds in för 1 1/2 timmes bad och 1 timma äta Cupcakes och öppna presenter.

Costi och Moa som agerade övervakare och lekfarbror/lektant var helt slut efter en timma och undrade hur länge vi skulle hålla på. Inte undra på det när 15 barn med obegränsat med energi är över allt.

P hade inget  kalas förra året då vi inte kände så många och det har gnagt mitt dåliga samvete så när kommentaren -This is the best birthdayparty ever! kom värmde det hjärtat.

Sedan tycker jag att vi större människor borde visa samma entusiasm som barn har när det gäller att ge bort presenter. --Öppna min present! - Gillar du den? - Den fick du av mig! Så underbart härligt att se hur glada dom var för att ge bort en present till sin kompis.

Nu väntar vi nytt besök hemma från Svedala denna veckan. Kajsa kommer från Helsingborg (undrar hur bred vår Västgötska ska bli?) och Camilla kommer från Den Kungliga huvudstaden ( med sin Åländska dialekt). Mer om det nästa gång

När allt var undanplockat och klart fanns det en cupcake kvar och självklart vill P dela den med sin vapendragare T 

You need to try this. -Doft av jul i hela huset

Alla som känner mig vet att när julen närmar sig gå jag bananas och varför skulle det vara någon skillnad i år.
I år har jag tänkt göra alla dom där sakerna som jag önskade att jag haft tid med genom åren. Ni vet hur många fantastiska idéer man har och saker man vill prova, men så kommer livet, jobbet, en julavslutning och allmän julstress i mellan.
Så här kommer ett litet tips på en grej som du kan göra för att få lite julfeeling. Det tar bara ett par minuter och jag lovar att du inte kommer att ångra dig

Du behöver:

1 Apelsin
1 Citron
3-4 Kanelstänger
4 Lagerblad
3 msk hela Nejlikor
2 dl Tranbär
5 dl vatten

Skiva apelsin och citron och släng ner alla ingredienser i en gryta och fyll på med vatten. Låt det sjuda ett par minuter och känn hur doften sprider sig.
Så nästa dag när du kommer hem från jobbet så värmer du på det igen. Det håller länge, men vill du kan du stoppa in grytan i kylen under natten för extra lång hållbarhet.

Jag har en så kallad Crock-pot som jag har mitt i och det funkar bättre än utmärkt.

Har kollat lite "recept" på nätet och vissa tar rosmarinkvistar ( 2 stycken) istället för lagerblad och tranbär kanske inte är lika lätt att få tag i hemma så strunta i det, Jag tror att man kan ta lite vad man haver.

Glöm inte att fylla på med lite mer vatten när det dunstar bort.

Over and out från Pysselverkstan

PS tala gärna om hur det gick för dig och vad du tyckte. DS

Ett år har gått och snart är det dags att vara tacksam

Man brukar ju säga att tiden går fort när man har roligt. Jag minns att jag tyckte att klockan gick betydligt långsammare när man satt och tragglade tyska verb. För att inte tala om Matte-lektionerna, då var man inne i en oändlig tidsloop.

Tiden går generellt busfort här i Kansas också och nu har vi varit här i över ett år. P ska snart fylla 5 år och ha kalas med sina kompisar.
Vi har lite bättre koll på saker nu så som Halloween och Thanksgiving och det gör ju att man inte känner sig som en jubelidiot hela tiden utan nu kan gilla läget på ett annat sätt.

Jag kanske fortfarande inte hittar över allt men jag vet åtminstone  åt vilket håll jag skall köra. Vi har lärt oss vart man åker för att hitta olika saker. Allt som man måste lära sig på nytt som man "bara vet" hemma börjar falla på plats.

Vi har flyttat ytterligare än en gång. Från lägenhet till hus denna gången. Vi vet nu mera vilket område vi trivs och vill bo i, vilket inte var självklart från början.
P talar flytande engelska och är på samma nivå som amerikanska barn i hennes ålder. För ett år sedan förstod hon inte ett ord. Hon trivs i sin skola och har många vänner.

Om jag skrev att jag inte funderat på att packa väskan och åka hem några gånger så skulle jag ljuga. Klart jag har! Det är väl det som kallas utmaning, att göra saker utanför ens "Comfort Zone"
Det hade varit så mycket lättare att bo på Byttorp, gå längs Getängsvägen till jobbet och veta vilket tvättmedelsmärke som är bra på City Knalleland.

Jag har lärt mig vad som betyder något. Saker och som jag hoppas att jag kommer att komma ihåg när vardagen slår till hemma igen. Saker som är lätt att ta för givet när man är mitt i karusellen och som man inte saknar för än du inte har det längre.

Nästa stora helgdag här är Thanksgiving. Tiden då man ska fundera lite på vad man är tacksam över. Då äter amerikanarna kalkon så det står det härliga till och man har lite extra ledigt. Vi får besök från Helsingborg och Stockholm i den vevan och det är jag tacksam över. Nära och kära som tar av sin tid och sina pengar för att flyga över Atlanten och hälsa på oss. Det betyder otroligt mycket.
Jag är tacksam för att jag gifte mig med den galnaste människan på jorden och att även när livet är tufft kan vi flabba åt det. Jag är tacksam för att jag har fått den här möjligheten att tillbringa så mycket tid med P. Hon är en sjukt rolig liten person med ett stort hjärta.

Så nu tänker du att -Nu har Sissi blivit helt amerikansk?!? Nej ingen fara detta kom bara över mig lite snabbt och har antagligen redan försvunnit. Men ibland behöver man bara reflektera över livet lite grann.

Så nu är slutdravlat från Kansas för denna gång

PS Tusen tack till alla er som läser. Aldrig trodde jag att det skulle vara över 2000 besökare per månad.

Pippi, Dorothy och pumpor

Här kommer Pippi Långstrump

Herregud vad tiden går fort. Nu är vi inne i november och jag har inte bloggat på en evighet.
Jag som tänkt skriva om att vi har nu varit här i ett år. Det har flyttats igen. Vi har haft besök. Halloween har varit på tapeten och hösten har börjat komma till Kansas.
Äsch det får bli lite i oordning.

Halloween. Vet att många hemma har lite problem med denna helg. Man tycker att den är amerikansk (och det är den ju) och konkurrerar ut Alla Helgonna-helgen. Det är ju helt två olika saker. Här firar man ju inte Alla Helgons som vi gör. Det här är verkligen barnens högtid och i vanlig ordning går man "All in"
Under loppet av en vecka var P utklädd fyra gånger.

Vi var nere i Downtown Overland Park, ett litet centrum här med affärer och Farmers Market. Här har de flesta öppet för "trick or treat". Ganska smart ide att få in alla affärer och få nöjda barn samtidigt. Detta var det första vi gjorde när vi kom förra året så det var roligt att göra det igen. Denna gång var det prinsessan P som var ute på vift.

Prinsessan P

Några dagar senare var det dags att vara Power Ranger på Taekwando-lektionen.

"Trunk or treat" var en ny grej som vi provade i år.  En kyrka här i närheten hade ordnat detta evenemang och folk parkerade sina bilar på den stora parkeringsplatsen utanför. Här var bagaget pipmpat i god Halloween anda. Någon hade till och med en tv i bagageluckan då Royals spelade samma kväll. Här kunde barnen gå runt och när man var färdig bjöds det på varmkorv, smors, hoppborgar, Royalsmatch på storbild och lemonad inomhus. Här var det Pippi som representerade.

Man kunde rösta på bästa bakluckan

Ps kompisar kvällen till ära utklädda till Issie

Så kom då den stora dagen. Erkänner att P var så exalterad att det kändes nästan som julafton. Vi var hembjudna att hänga på familjen Lambert på deras gata.
Så ett gäng från Trollkarlen från Oz och ett gäng från Despicable Me promenerade och knackade dörr. Folk dekorerar hus och trädgårdar. Några gör det lite läskigt, andra gör det med pumpor och ljus. Någon hade gjort upp en eld där man kunde värma sig lite och någon bjöd på varm äpplecider.
Jag såg superhjältar, prinsessor, sagofigurer, ett benrangel, basebollspelare och ett vandrade Lego.
Inte så mycket läskiga figurer egentligen, förutom jag då som lyckades skrämma skiten ur två killar i tio-års-åldern.

Familjen Lambert och Madius

Många hus blev det

P förklarar för tanten att hon är antagligen allergisk mot jordnötter

Herr Madius som The Tinman

Det är klart att det är godis i mängder och det mesta ligger här i skåpet, det är mer hela grejen att få klä ut sig och springa omkring. Jag kan också tycka att det är ett schyst avbrott på den långa väntan på julen. Vi har pysslat, karvar pumpor,kanderat äpplen, planerat och dekorerat här hemma och jag måste säga att barnet i mig börjar verkligen gilla denna högtid skarpt.

Midterm elections

Det är val i Kansas. Val till senaten och val av guvernör. 

Brukar inte vara någon stor grej då Kansas traditionellt är en Republikansk stat. Republikanerna har vunnit senatsvalet i Kansas 29 gånger i rad vilket är rekord. Ingen Big Deal med andra ord förutom att de hänger riktigt löst denna gången. Alla är smått chockade att både senatorn och guvernören håller på att förlora racet. Partierna hivar in pengar och "kändisar" för att pusha för deras kandidat.

På både TV och i radio pumpas reklampuffar för de olika kandidaterna. Den ena kampanjen smutsigare än den andra. För inget budskap handlar om vad kandidaten vi göra, reformera eller bidraga med. Utan allt handlar om att smutskasta sin motståndare. Ju längre efter men ligger i opinionsundersökningarna ju smaskigare skit presenterar man om motståndaren.

Guvernörsvalet står mellan sittande Brownback, republikan, och motståndaren Davis, demokrat. 

Brownback är talanglös och har kört Kansas i botten.

Davis har festat med prostituerade och knarklangare.

Senatsvalet står mellan sittande Roberts, republikan, och motståndaren Orman, oberoende. 

Roberts dyker bara upp på 25% av sina möten i Washington och vill bara höja sin lön. 

Orman är kompis med kriminella och egentligen smygdemokrat. 

Detta är vad jag plockat upp efter veckor av deras kampanjande. Har ingen aning om vad de står för eller vad de har för visioner för Kansas. Stör mig lite men och andra sidan har vi som aliens ingen rösträtt.

Hoppas bara att Amerikanerna har bättre koll.

Då ska vi flytta igen

Här borta fungerar inte ett lägenhetskontrakt som vi är vana vid. Här hyr man en viss tidsperiod. Man kan hyra sin bostad tex 3-6-9- eller 12 månader. Beroende på längden av ditt kontrakt regleras hyran. Så månadskostnaden för en lägenhet som du hyr i tre månader är högre än om du hyr samma lägenhet i 12 månader. När din 12-månaders period går ut flyttar du eller så gäller det att omförhandla för nästa period.
Lite tokigt kan man tycka och jag har ingen riktigt bra förklaring till detta system. Det kan vara så att folk landar här i tre månader för att lista ut vart man vill bo eller du vet att du ska plugga här ett halvår för att sedan flytta vidare.

Vårt kontrakt går ut i början av november så nu var det dags att ta ett beslut om vi ville bo kvar här i lägenheten eller inte. Att ha gym och pool har ju varit fantastiska fördelar men bristen på förvaring och att man inte är ute på samma sätt när man bor i lägenhet har gjort att vi började leta efter ett hus att hyra.
Här hyr man hus i en helt annan utsträckning än vad vi är vana vid. Folk investerar i hus endast för att hyra ut dom. Det finns mäklare/agenter som bara jobbar med att hyra ut och ta hand om hus åt ägarna.
Vi har nog mejlat eller ringt om minst 40 hus. Av dessa lyckades vi boka visning på tio. Det har varit varierande storlekar och områden. Agenter har dykt upp 20 minuter efter utsatt tid utan nyckel eller inte dykt upp alls. Några hus påstod sig vara totalrenoverade men hade spis och kyl från 60-talet. Vissa hade ingen kyl eller spis alls utan det fick man ordna själv.

Hittar du sedan ett hus du är intresserad av kostar det cirka 60 dollar för att lämna in en ansökan om att få hyra det. Bara det är ju en schysst affärsidé. Tänk att 10 par är intresserade? Det är ca 3500 kronor

Ett tag tänkte vi att vi stannar nog i lägenheten. Det är inte värt allt jobb med att jaga och titta på hus. Att flytta är ju ganska jobbigt i sig och här har vi inte Mamma, Sven, Syrran och Anders, Harri, Åsa, Fanta, Ola, Malla, Maria och Emil som kommer och bär i utbyte av pizza, öl och sköna garv.
Men skam den som ger sig. Igår ringde dom och sa att huset som var vårt förstahandsval fanns till vårt förfogande.

Så den 15 oktober får vi nycklarna om allt går som planerat och är det så att någon känner för att komma över hjälpa till så lovar jag att ölen är kall och obegränsad.

Jag som Svensk

Det är eftermiddag här på andra sidan Atlanten och solen lyser. En ganska härlig höstlik dag och jag försöker mig på att baka kanelbullar. Påstår inte att det går speciellt bra men jag var sugen på det kanske svenskaste som finns.
I bakgrunden (inte meningen att vara fyndig) är datorn på och vi följer valvakan hemma. Facebook måste snart krascha med tanke på alla inlägg på rösterna som räknas.

Här tycker man att jag är urtypen av Svensk. Med mina 180 cm och nu ganska blonda hår är jag de flesta amerikaners "bild" av hur vi i Sverige ser ut. Många här talar om vårt sjukvårdssystem, om våran teknik, bilar och musik. Ikea öppnade här i veckan och jag har aldrig sett så många så exalterade för att få möblera sina hem med Svensk inredning. Folk har gått man ur huse för att äta köttbullar på Ikea, till den grad att polisen har fått dirigera trafiken nu i nästan en vecka.

Om man som jag är uppvuxen i Annelund bland kossor, hästar och hundar med en familj som knappt rört sig mer än om en 8 mils radie på nästan 350 år. Har alltid varit stolt över min uppväxt och min västgötska. Stolt över att vara Svensk och bo i ett land där fria val, sjukvård och empati mot din nästa är en självklarhet. Det går nästan inte att vara mer svensk än mig. Adderar man en flytt till USA som boostade min svenskhet till den milda grad att jag drömmer om falukorv och kräftor.

Att vara svensk är inte att döma någon efter hudfärg. Att vara svensk är inte att puckla på någon för att den har en annan religion. Att vara svensk är inte att vara missnöjd med livet och säga att det är någon annans fel att ditt liv ser ut som det gör.

Vi svenskar är kända över hela världen för att vara ett hårt arbetande folk. Vi spottar i näven och kämpar på. Vi är kända för våra idrottsmän och kvinnor. För våra författare och vetenskapsmän. Vi är kända för vår hjälpsamhet till folk i nöd runt om i världen.

Enligt Sverige Demokraterna är vi som emigrerar inte välkomna hem igen. Har vi lämnat Sverige så har vi.
Kanske är det så att vi inte vill komma hem efter valet.

Eller så spottar vi oss i näven och tar tag i detta problemet. Röstar du på SD är du inte Svensk, Du är bara feg och kanske lite lat. Inbilla dig inte att du får styra mitt land för du vet inte vad Sverige är och vad vi Svenskar står för.

En riktigt bra fredag

Då var sommarlovet över för denna gång. Det är fortfarande varmt och skönt här i Kansas även om temperaturen sjunkit lite.
Phoebe började skolan igen i onsdags och hon älskar det, även om det bara är 2 1/2 timma tre gånger i veckan. Hon har inga problem med språket längre och kan ord som är rätt avancerade och hon förvånar mig många gånger. Hon är ingen dumsnut den lilla.

När jag skulle åka och hämta henne igår satte jag på radion och ut strömmade Roxett. Solen sken och det var 25 grader varmt. Vid ett rödljus swischade en "genomskinlig" lastbil förbi med ett fullt inrett vardagsrum. Ikea öppnar här nästa vecka och jag måste säga att den här rullande reklamen är genialisk.
Vi åkte hem, packade i hop lite fika och åkte till parken. Här lektes det till en skyfall mer eller mindre dräkte oss. Genomvåta satte vi oss i bilen och åkte hem. Hade lite glömt av hur roligt det är att leka i regn.

Så en riktigt bra fredag skulle jag säga.
Puss och trevlig helg

ALS Ice bucket challenge

Att ALS är en riktigt vidrig sjukdom har vi upplevt på nära håll och det känns självklart att donera en slant. Vi uppmanar dig att göra detsamma på www.alsa.org.
Här kommer vår ALS Ice bucket challenge, tärningen är nu kastad.

Costi nominerar Mathias Sognefors, Cecilia Våg och Sofia Zetterman
Sissi nominerar IF Elfsborgs marknadsavdelning: Marcus Hedelin, Johan Sjöberg, Martin Andersson och Sten Strinäs
Phoebe nominerar Märta, Catrin Gustavsson och Thomas Blomqvist.

Roadtrip - del 8. Springfield

Här är han.

Nej det är inte här familjen Simpson bor, även om det hade varit roligt att springa på Bart på sin skateboard. Springfield är residensstaden i Illinois och har cirka 120 000 invånare. Mest känd är det för att det var här Abraham Lincoln levde och arbetade innan han flyttade till vita huset och blev president.
När vi rullar in i stan känns allt väldigt litet, inte så konstigt när förra anhalten var Chicago.
Vi bestämmer oss för att äta lunch på ett litet microbryggeri. Ett sånt där mysigt ställe med sin uteservering på kullersten. Nu körde jag så C fick agera smakpanel på den egenhändigtgjorda ölen. Man kunde köpa den i stora glasflaskor typ 3liter för att sedan komma tillbaka och få den påfylld. Härligt miljövänligt. Nackdelen med att roadtrippa är väl just att man hittar alla dessa små pärlor och att det är lite för långt att ta sig tillbaka till dom.
Lincoln-museet hade stängt för dagen så vi bestämde oss för att göra en Lincoln-gost-walk. Har gjort en sån här "vandring" i London och det var riktigt roligt. Inte för att det var Lincoln i London utan då var det Jack the Ripper.
Under två timmar vandrade vi i Lincolns fotspår och fick höra om hans liv då han bodde i Springfield, hans tid i Vita Huset och då hans kropp kom tillbaka för att begravas i staden. Vi fick höra om seanser Mary Lincoln höll som "first lady" och se ställena där folk sades ha sett henne.
Delar av promenaden hölls i den del av staden där familjen bodde. Ett kvarter är nu uppköpt av staten och renoverat till hur det såg ut på 1860-talet. P var stoisk och frågade guiden när hon skulle få se dom där riktiga spökena som hon hörde talas om. Inte dåligt av en fyra åring att promenera runt i nästan två timmar även om grus och små stenar ofta var intressantare än en av dom största presidenterna i USAs historia.

Lincolns hus

Mycket var bevarat sedan 1860-talet

Man blev inte nedsprungen direkt. Står mitt i gatan och tar denna bilden

Roadtripp -del 7 Andersonville

Efter den stora branden i Chicago som jag tror var på 1860-talet bestämdes det att man inte längre skulle få bygga hus i trä. Svenskarna som bodde i staden hade inte pengar till att bygga i sten som lagen krävde och drog sig då till en stadens utkant. En stadsdel som nu heter Andersonville. Bor du där idag skulle du nog tycka att du bor hyfsat centralt. Det tog oss 15 minuter med bil dit och vägen går längs med Lake Michican.
Här hade vi läst att vi skulle hitta Svensk-Amerikanska museet och andra svenska grejer. Innan det var dags för dagens sightseeing bestämde vi oss för en ordentlig frukost på restaurang SVEA.
Ett ganska ruffigt ställe med bleknande bilder på kungaparet, lucior och svenska flaggor. Det hade helt klart varit med ett tag men det var så där ingrott charmigt.
Ni vet hur det är när man längst efter något som är svårt att få tag i? Falukorv är en sån sak som jag längtat efter ganska länge. Just för att jag inte ätit det på ett år. Det kändes nästan som himlen när vi fick in var sin talrik med falukorv, stekt potatis och ägg. P jublade mest över att få äta korv och pannkakor till frukost.

På museet kunde man leka svensk.

Dinner som serverar falukorv

Svensk-amrikanska museet

Då var det dags att kliva över gatan och besöka museet. Självklart var det hela en stor förklaring till den stora utvandringen av svenskar, hur dom tog sig hit och hur dom levde här. Jag måste erkänna att man får en klump i magen och lite gråt i halsen när man tänker på ur mycket dom måste ha längtat hem, men för dom var det kanske omöjligt ekonomiskt och tog över 3 månader. Man kunde inte ringa, skypa eller facebooka. Jag längtar hem så det gör ont ibland men om det skulle verkligen knipa tar det bara dryga 16 timmar hem till familj och vänner.
Här hade dom olika utställningar och just nu var det Birger Zanden. Ingen aning vem denna målare var men när jag läste att han var född i Blidsberg och när jag hittade ett alster på Årnugna kyrka kändes världen än en gång lite mindre.
Här fanns självklart en souvenir-butik och det inhandlades smågodis och en svensk ram till min registreringsskylt.
Sedan strosade vi runt lite och kom överens om att om vi hade bott i Chicago skulle det helt klart varit här.

Roadtrip - del 6. Chicago.

En gammals kyrka som nu huserar frisörer

Om du inte visste det innan så är Chicago USAs tredje största stad efter New York och LA och det märktes när vi började närma oss. Det tog oss två timmar att köra en och en halv mil in till downtown.
Ur perspektivet invandrarnas spår så var Chicago staden man kom till och under slutet av 1800-talet var det här den största staden efter Stockholm där det bodde flest svenskar. Läser man på lite står det att Svenskarna byggde upp Chicago. Många var händiga och jobbade hårt.

Playan

Gamla och nya byggnader

Fullt normala familjen

När vi kommer in till stan sjuder det av liv. Folk är ute på gatorna och shoppar, äter och joggar. Ett riktigt centrum äntligen. Av C's chef T som är ifrån Chicago hade vi fått många tips på vad och var vi skulle äta. Vissa saker som vi var tvungna att prova som inte gick att få tag i någon annanstans enligt honom.
Chicago-style pizza var en av dom sakerna. En pizza som är lika hög som en paj. Där osten ligger underst och tomatsåsen överst och all fyllning mittemellan.
Vi hittade en fantastisk Italiensk restaurang där korvar och skinkor hängde från taket. Det nybakade brödet doppades i god olivolja och dessert ostarna var perfekta. Här har vi inte varit bortskämda med den typen av mat vilket gjorde att allt saknade himmelskt.
Vi promenerade längs Michigan Avenue som är den fina gatan och där Gucci trängs med LV och H&M.
Ute vid piren som kändes mest turistisk fick vi en bra utsikt över Lake Michigan. Chicago har helt klart det mesta. De gamla husen står granne med det största skyskraperna jag någonsin sett. Folk sitter ute och dricker kaffe, shoppar och springer till jobbet. Skulle man tröttna kan man gå till playan och bada, samma närhet finns här som i både Barlecona och Valenicia.
Läste någonstans att Chicago har 47 miljoner turister varje år och det förstår jag till fullo för vi kommer att komma tillbaka

Roadtrippat - del 5

Intressant inredning

Efter att vi besökt svenskbygder i Minnesota vard ET dags att åka till ett badhotell i Wisconsin. Det gäller ju att göra alla i familjen glada när man är på semester. Här baddades det från tidig morgon till sena kvällen, vilket resulterade att P slet ut sin baddräkt av allt åkande i vattenrutschbanor. Det är väl så det ska vara om man är fyra år och bada är bland det bästa men vet.

Papparazzibild på stammisarna

Hotellet låg utanför den lilla byn Warrens. Med sina 300 invånare var det känd för tranbärsodling. Vi hittade ett litet Tranbärsmuseum och fick veta lite mer om trakten och bäret i fråga. När frågan kom om vi ville ha en liten tranbärs-vin-provning var vi mer än skeptiska, men vad fan klart man måste prova.  Annorlunda är väl det rätta ordet men det slutade med att vi köpte en flaska vin, sylt och tranbärssås så nu är Thanksgiving räddad.

När vi kom ut därifrån var det dags för lunch och det enda stället vi hittade var en bar som serverade mat. Tänk dig värsta haket från en amerikansk film, där inne sitter två stammisar och dricker något ur glasburkar. Damen bakom disken har många tatueringar längs armarna och keps. Vi sätter oss vid bardisken och får veta att dagens special är "Steak-sandwish" och det är vad vi beställer. Hela stället ser ut som ett garage med väggarna fyllda med reklam och en jukebox. Mätta och belåtna och ett hakerfarenhet rikare är det nu dags att göra storstaden Chicago.

Roadtripp -del 4

Lindstrom, Minnesota

Nu var det dags att åka upp till vad dom kallar svenskbygden i Minnesota. En timma norr om Minneapolis ligger en liten, liten by som heter Lindstrom. Det var här som Willhelm Moberg traskade runt för att intervjua folk och hämta inspiration till sina böcker.

Karl-Oskar och Kristina

Här finns det en staty av Karl-Oskar och Kristina, lite skyltar på svenska och ett Swedish bakery. Annars var det inte så mycket mer för att vara helt ärlig. Det ligger helt fantastiskt med en massa sjöar runt om så man kan förstå att dom som kom hit kände sig som hemma.

Fantastiskt vackert

Vi hade hört talas om "nya Duvemåla " ett hus från 1850-talet som Moberg hade som grund för Karl-Oskar och Kristinas hem. Informationen vi hittade var att det endast var öppet på söndagar men vi bestämde oss för att svänga förbi och ta en titt. Döm av vår förvåning när det står ett äldre par på trappan. Det visade sig vara herr och fru Mortensson som tillhörde det historiska sällskap som tar hand om huset. Dom hade precis haft en visning men öppnade upp igen och välkomnade oss in. Herr Mortensson talade en svenska som inte hörts i vårt land på 100 år och berättade gladeligen att hans föräldrar kom från Kivik.
Dom var också mycket stolta över att Kungen och Silvia besökt huset liksom hela ensemblen av musikalen Dufemåla.
Jag frågade hur det kom sig att man bosatte sig här uppe? Svaret jag fick var att många kom till svenskbygden runt Molin, Illinois. Runt där och Chicago kostade marken över 4 dollar per tunnland. Någon läste att uppe i Minnesota som var ett territorium kostade marken bara 1dollar och 15 cent.

Här berättades livshistorier

Nya Duvemåla

Tänk er att man efter en 51 dagars resa med båt från Göteborg kom till New York eller Boston. Sedan fick man kanske åka tåg om man hade tur till The Great Lakes. Båt över sjöarna och sedan antingen gå eller åka häst och vagn.  Dom visste att dom nog aldrig skulle komma hem igen och kunde inte språket. Klart att man ville hänga med andra svenskar som var i samma situation och önskade ett bättre liv än fattigdomen hemma i Sverige.
Tåls att tänka på när vår hemlängtan slår till och när vi undrar varför nysvenskar vill bosätta sig i samma område och inte acklimatisera sig till vår kultur..
Att träffa dessa människor var fantastiskt roligt och får helt klart fem astrakanäpplen av fem möjliga.
En extra stjärna i kanten får det också för att ett är otroligt vackert där uppe och människorna pratar sin engelska med svensk accent.

Här har vi dom. Herr och Fru Mortensson

Roadtrip- del 3

Det fanns ett litet Legoland

 

Dag nummer två i storstaden Minneapolis blev inte riktigt som planerat. Å andra sidan är väl det som är tjusningen med att resa. Man hittar andra saker på vägen som är värt att utforska.
Många vi pratat med sa åt oss att ni måste åka till Mall of America. Ett av USAs största shoppingcenter. Vi var lite tveksamma för ingen av oss var väl så sugna på att strosa i affärer men då vi behövde införskaffa ett par nya sandaler till P åkte vi dit för att snabbat kolla läget.

Ja, tjena! Det är svårt att förklara hur stort det var, men tänk dig ett fyra vånings Nordstan fast gånger fem till ytan. Mitt i hela härligheten ligger det en Nickelodeons nöjespark.
För er som har barn så kan ni tänka er glädjen hos P när man kan åka Dora karuseller, Backyardians bergochdalbana, Spongebob loop och flome-ride. Allt inomhus. Helt galet. Vår dotter är helt orädd och vill åka allt som går fort, är högt och snurrar. Hon sträcker gärna upp händerna i luften och tjuter av skratt.  Det som var tänkt som ett par timmar blev en heldag och en nöjd P somnade i samma sekund som vi satte henne i bilen.

Kan vi åka igen, Mamma?

Så liten att hon knappt syns.

Flomeride. Costi och Phoebe sitter där någonstans.

Slänggungor är inte min favorit